# ID: svediakorp-gov441213
# author: Hernández Mollar (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 903
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, kommissionärer, mina damer och herrar!
Jag vill börja mitt inlägg med att betona vikten och betydelsen av den rekommendation som vi debatterar idag.
Vi behandlar idag det första initiativet i form av en grönbok avsett att tillsammans med andra instrument beakta det kommande förslaget till rambeslut som kommer att – som dess titel anger – reglera minimiregler avseende rättssäkerhetsgarantier för misstänkta och tilltalade i brottmål i Europeiska unionen.
Rättsligt samarbete mellan Europeiska unionens stater både på det civilrättsliga och det straffrättsliga området håller på att nå upp till nivåer som var otänkbara för några år sedan.
Dessa nivåer kommer att nå sin höjdpunkt i början av 2004 när den europeiska arresteringsordern träder i kraft, om allt går enligt plan och trots vissa svårigheter som verkar finnas kvar i vissa medlemsstater.
När skapandet av det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa för närvarande fortskrider och oron över terrorism, organiserad brottslighet och olaglig invandring ökar ser vi ett bredare samarbete mellan medlemsstaternas polis och domstolar.
Det blir absolut nödvändigt för oss att inte längre bortse från de nödvändiga rättssäkerhetsgarantier som misstänkta och tilltalade måste åtnjuta under de straffrättsliga förfarandena för att deras rätt till en rättvis och opartisk rättegång alltid garanteras.
Syftet med de rekommendationer vi diskuterar idag är därför helt enkelt att uppnå en viss grad av tillnärmning av de rättsliga förfarandena i medlemsstaterna, på grundval av de rättigheter som fastställs i Europeiska konventionen om skydd för de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna, i rättspraxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, samt inom ramen för den rättsliga och straffrättsliga konvergens som idag uppnås i Europeiska unionen, baserad på ömsesidigt erkännande av domar och av Europeiska rådet i Tammerfors betraktad som hörnstenen för rättsligt samarbete på det civilrättsliga och straffrättsliga området i unionen.
Vid samma viktiga möte med Europeiska rådet lades den grund som gjort att vi befinner oss här idag och diskuterar minimiregler avseende rättssäkerhetsgarantier för misstänkta och tilltalade i brottmål i Europeiska unionen.
Vid detta möte framhölls nämligen bestämt behovet av att arbete behövde utföras beträffande aspekter av processrätten enligt vilka det anses nödvändigt att ha gemensamma miniminormer för att underlätta tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande av domar, samtidigt som medlemsstaterna grundläggande rättsprinciper respekteras.
I grönboken anges skälen till varför förslagen har begränsats till de fem rättigheter som omfattas: rättshjälp, översättning och tolkning, information om rättigheter, skyddet för misstänkta och tilltalade som är utsatta samt konsulärt bistånd.
Jag undrar, herr kommissionär, herr talman, huruvida det inte också skulle ha varit bra att på något sätt ha beaktat de brottsformer som drabbar alla eller övervägande delen stater, vilket i viss utsträckning skulle ha kompletterat den nödvändiga tillnärmningen av de rättsliga förfarandena.
Frågorna om rätten att få lägga fram bevis och deras tyngd, tredskodomar och reglering av borgen lämnas till ett senare tillfälle – och jag vill ta detta tillfälle i akt att fråga kommissionären hur arbetet fortskrider – vilket är frågor som vissa grupper har varit fast beslutna att infoga i rekommendationen, trots att detta inte är syftet med den.
Jag tror att det tillvägagångssätt som har valts vid utformningen av grönboken är vettigt, därför att det fortfarande är en ovedersäglig sanning att domsrätt i brottmål är den centrala kärnan i staternas suveränitet och därför är väldig stelbent när det gäller att inrätta konkreta gemensamma förfaranden och system.
Även om idiosynkrasierna i varje europeiskt samhälle och dessa samhällens egna rättskulturer måste ses som orsaker till detta motstånd, är också den straffrättsliga processen ett system som ålägger staten begränsningar, vilket utgör ett mått på denna stats kvalitet i fråga om rättssäkerhet och respekten för medborgaren, något som denna kammare alltid måste försvara som det ultimata uttrycket för sin vilja.
Det råder därför ingen tvekan om att detta är ett förslag i rättan tid, vilket inte får föranleda oss att tro att de instrument som hittills har antagits – som den europeiska arresteringsordern – har inneburit att våra medborgares grundläggande rättigheter eller rättssäkerhet på något som helst sätt undergrävts, men ändå gör det nödvändigt att de framsteg som görs i denna riktning kompletteras med en viss grad av harmonisering av rättssäkerhetsgarantierna.
Bortsett från detta måste jag förkasta de två ändringsförslag som har lagts fram av Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen respektive Gruppen Europeiska enade vänstern / Nordisk grön vänster och som är avsedda att göra den europeiska arresteringsorderns ikraftträdande avhängigt av ikraftträdandet av rambeslutet om rättssäkerhetsgarantierna.
Jag förkastar dessa ändringsförslag därför att det planerade ikraftträdandet för den europeiska arresteringsordern är januari 2004 och därför att arresteringsordern i sig grundas på en ömsesidig tilltro mellan de olika rättssystemen i medlemsstaterna, även om det är absolut nödvändigt att genomförandet av de miniminormer som införs genom rambeslutet verkställs skyndsamt och så snart som möjligt.
Jag ville bara lyfta fram den största tvistefrågan och den fråga som har gett upphov till de största skiljaktigheterna mellan vissa politiska grupper.
Avslutningsvis vill jag inte försumma detta tillfälle att tacka de politiska grupperna för det praktiskt taget enhälliga stöd som detta betänkande har fått i utskottet och med vilket jag hoppas det tas emot även i morgon.
