# ID: svediakorp-gov441207
# author: Roure (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 818
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19 och 20 juni uttrycktes behovet av att påskynda arbetet för att före utgången av 2003 anta ett rättsligt instrument avsett att officiellt inrätta ett nätverk av så kallade sambandsmän för invandring (ILO).
Tanken är att medlemsstaternas samtliga sambandsmän för invandring som är stationerade i samma tredje land skall arbeta effektivt tillsammans i nätverk för att bidra till det stegvisa införandet av en samordnad och integrerad förvaltning av våra yttre gränser.
Förordningen som Grekland har föreslagit behövs för att inrätta en ram för formalisering och förstärkning av det informella samarbete som redan förekommer mellan sambandsmännen.
Den idealiska situationen skulle vara att ha gemenskapssambandsmän för invandring som har egna uppgifter och är utbildade och avlönad av unionen.
Tyvärr finns det ännu inte någon rättslig behörighet eller budget för detta och en del stater är fortfarande inte övertygade.
Sambandsmän står för medlemsstaternas externa representation och en del personer ser inte med blida ögon på att den egna nationella företrädesrätten på något sätt förminskas.
Under tiden är detta nya förslag till förordning enligt min åsikt ett steg mot att åstadkomma en större öppenhet.
Det finns i grunden tre slags uppgifter som skulle kunna tilldelas sambandsmännen: de skulle hjälpa till att förebygga olaglig invandring och bekämpa människosmugglarna, de skulle hjälpa till vid återvisningen av olagliga invandrare och de skulle kunna bidra administrativt vid laglig invandring.
Denna sista fråga är dock fortfarande ganska oklar, eftersom den eventuella formen för denna administration inte anges i någon av artiklarna i förordningen och är, antar jag, fortfarande en mycket svår fråga.
Detta är därför en brist som måste avhjälpas och, tvärtemot vad somliga skulle vilja få oss att tro, är faktiskt inte utlänningar farliga; de är själva i fara.
Människor som lämnar sitt land, sina vänner och sin släkt för att invandra till Europeiska unionen gör det av avgörande skäl som ofta rör frågor om liv eller död.
Var och en av oss skulle förmodligen göra samma sak under samma ekonomiska, sociala, psykologiska och emotionella omständigheter.
Därför måste vi sprida information om möjligheterna till legal invandring i de berörda länderna.
För att åstadkomma detta tror jag att vi alla måste vara tydliga i fråga om vår invandringspolitik, vilket inte är fallet för närvarande.
Vi måste också varna människor för den risk de löper att falla offer för skrupelfria smugglare eller att blandas in i ett nätverk för slavhandel.
För att dessa åtgärder skall bli verkligt effektiva uppmanar jag dock medlemsstaterna att säkerställa att de inte själva är orsaken till någon olaglig verksamhet.
För det ändamålet bör de, som jag ser det, agera på två fronter: för det första i fråga om tillfälliga arbetstagares ställning.
Undersökningar av den svarta arbetsmarknaden vid lantbruken i EU visar i klartext att oredovisad övertid och användningen av olagliga rekryteringsmetoder för arbetskraft inom lantbruket, ibland på gränsen till slaveri, ökar i medlemsstaterna.
De stora distributionskedjorna utövar ofta ett hårt tryck på producenterna som i sin tur utnyttjar arbetslösa och olagliga arbetstagare.
Det är otänkbart att vi skulle acceptera avtal som gör arbetstagare laglösa.
Jag vill betona att när lagstiftningen hårdnar minskar mycket ofta antalet lagliga arbetstagare, medan antalet olagliga arbetstagare ökar, som inte på något sätt förhindras av lagstiftningen.
Vidare är det centralt att vi undviker att skapa ett samband mellan invandring och organiserad brottslighet.
Olagliga invandrare är inte brottslingar, utan människor som haft oturen att inte födas på rätt plats.
En tydligare åtskillnad bör därför göras mellan rollerna för sambandsmän, sambandsmän för invandring, sambandsmän på flygplatser, dokumentrådgivare, tekniska rådgivare och konsulära enheter, som alla hanterar invandringsfrågor.
Det verkar också lämpligt att avgränsa sambandsmännens verksamhetsområde och exakt definiera deras arbetsuppgifter.
Det bör också förekomma något slags harmonisering, om än bara delvis, av den utbildning som de bör få.
En del sambandsmän för invandring (ILO) som intervjuades när det danska ordförandeskapets rapport utarbetades ser detta som en nödvändig förutsättning för inrättandet av ett verkligt nätverk.
Denna utbildning skulle normalt kunna ges i form av seminarier och arbetsgrupper, vilket skulle ha den obestridliga fördelen att gynna personliga kontakter – själva meningen med ett nätverk.
Sammanfattningsvis vill jag betona att invandring inte på något sätt får ses som ett hot.
Olagliga invandrare får inte på något sätt betraktas som brottslingar.
De är offer, därför att de har haft oturen att födas i ett belägrat land.
De är offer, därför att de är desperata och söker medkänsla.
Om Europeiska unionen inte förmår begripa detta, återstår enbart misströstan inför framåtskridandet och inför den civiliserade världen.
