# ID: svediakorp-gov441197
# author: Reding, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 719
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag har lyssnat mycket tålmodigt på vad som har sagts, men skulle vilja återgå till verkligheten.
Hur ser denna verklighet ut?
En ny budgetförordning har antagits genom omröstning i Europaparlamentet.
Denna nya budgetförordning får konsekvenser.
När parlamentet röstade igenom den nya budgetförordningen visste parlamentet om att den skulle få konsekvenser.
En av dessa konsekvenser är att det inte längre är möjligt att finansiera vissa organ på samma sätt som tidigare.
Detta är problemet.
Därför var vi tvungna att hitta en lösning.
Den enklaste lösningen skulle ha varit att säga att vi bara skall tillämpa budgetförordningen, stänga dörren och låta saken bero.
Men eftersom kommissionen bryr sig om organisationer som arbetar för ungdom, utbildning och kultur valde den inte denna enkla utväg.
Den valde den svåra vägen.
Med andra ord försöker vi trots den nya budgetförordningen se till att vi kan fortsätta att finansiera dessa organ.
Det har vi också gjort, för det förslag som nu ligger på bordet ger oss möjlighet att fortsätta att finansiera Europeiska högskolan i Brygge, universitetsinstitutet i Florens, rättsakademin i Trier, Europeiska institutet för offentlig förvaltning i Maastricht, centret för mänskliga rättigheter i Venedig, Jean Monnet-professurerna etc.
Det ger oss också möjlighet att finansiera – jag skall inte läsa hela listan, herr talman – orkestrarna, körakademin, Europa Cantate, Yehudi Menuhin-stiftelsen, Youth Academy-stiftelsen, Europa Nostra, konstnärsbyarna, Europalia, Euroballet, Pegasus-stiftelsen, Boniface Memorial Foundation och så vidare.
Det finns dussintals, herr talman.
Det ger oss också möjlighet att fortsätta att ge bidrag till ungdomsforumen och ungdomsorganisationerna.
Jag beklagar, men när jag hör att alla dessa saker inte längre skall få något stöd undrar jag vad jag har sysslat med de senaste månaderna när jag har försökt se till att finansieringen kan fortgå, trots att budgetförordningen inte tillåter det.
Jag tycker att det är mycket otrevligt av parlamentet att säga att förslaget kom för sent.
Parlamentet fick förslaget i maj och nu är det november.
Varför fick inte parlamentet förslaget förrän i maj?
Ni kunde ha fått det en månad eller två tidigare.
Det fick ni inte eftersom kommissionen dessa månader uppnådde det omöjliga för att värna om organisationer på kultur-, utbildnings- och ungdomsområdet och för att arbeta vidare i den riktning som Europaparlamentet önskade, så att de mottagare som parlamentet med all rätt hade valt ut skulle få bidrag och kunna gå från ett system till ett annat utan avbrott.
Det var det vi gjorde månaderna fram till maj.
Vad återstår då att göra nu?
Det som återstår är att parlamentet skall komma överens med rådet, för all vår juridiska expertis har till exempel påpekat att den öronmärkning som parlamentet ville ha inte kommer att vara möjlig.
Det var tack vare kommissionen, dess enträgna arbete och fortsatta strävan efter en övergångslösning som parlamentets öronmärkning kunde räddas.
I den nya budgetförordningen står det ingenting om öronmärkning.
Låt oss därför stå med båda fötterna på jorden, mina damer och herrar.
Om vi tog tid på oss var det för att vi måste hitta lösningar i en omöjlig situation, lösningar som låg i våra kultur-, utbildnings- och ungdomsorganisationers intresse.
Nu skall parlamentet rösta om ändringsförslagen.
Ordföranden för budgetutskottet var mycket tydlig: antingen röstar parlamentet för de ändringsförslag som det är troligt att rådet inom ramen för medbeslutandeförfarandet accepterar.
I så fall kommer alla de organ vi har åtaganden gentemot att få sina pengar från januari och framåt.
Eller så röstar parlamentet igenom ändringsförslag som ingen någonsin kommer att gå med på.
I så fall kommer de organ som jag nyss nämnde, och det finns dussintals och åter dussintals sådana, inte att få några pengar alls i januari.
Herr talman!
Jag har gjort allt jag kan för att det skall vara möjligt att hitta en lösning.
Jag hoppas att parlamentet och rådet å sin sida också gör allt som står i deras makt för att se till att denna lösning kan genomföras från och med januari 2004.
