# ID: svediakorp-gov441170
# author: Fernández Martín (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 725
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
De bestämmelser som reglerar samarbetet mellan unionen och länderna i Asien och Latinamerika är tio år gamla.
Under tio år har det skett vissa förändringar i världen.
I Asien har vissa länder gjort framsteg när det gäller att befästa sina demokratier, och deras utveckling har tagit fart.
I andra asiatiska länder har situationen olyckligtvis förvärrats på alla politiska, ekonomiska och sociala områden.
I Latinamerika, efter 1980-talets demokratiska framsteg, och ytterligare ett decennium av ekonomiska reformer, undergår samhällena i alla länder, med vissa anmärkningsvärda undantag, en djup ekonomisk och social kris.
I båda områdena har kampen mot fattigdomen inte bara misslyckats med att åstadkomma några märkbara framsteg, utan i Bangladesh och på Haiti, i Afghanistan och i Bolivia, uppslukar fattigdomen tvärtom fler och fler socialgrupper.
I vissa städer som nu är tragiskt kända för sin otrygghet, exempelvis Calcutta, finns det inte något utrymme för optimism, men i andra, exempelvis i Tucumán, och inte minst i Argentina, är fattigdom och svält – kronisk svält bland barn – något som vi tidigare aldrig skådat.
Vi välkomnar därför detta förslag från kommissionen och tror att det kommer i rättan tid, med dess förordning som ändrar och uppdaterar de som har hittills har varit i kraft.
I punkt 61 i sin resolution av den 15 november 2001 förklarade parlamentet att man förespråkade att kommissionens ursprungliga förslag delades, och att man skulle tillämpa ett på Asien och ett annat på Latinamerika.
Denna enda invändning mot förslaget diskuterar vi idag, och det är säkert inte något litet mål, men jag vill betona att vi stöder kommissionens förslag när det gäller frågans grundläggande principer.
Vi samtycker till målen där vårt löfte att kämpa för att utradera fattigdomen tagits upp, inte bara i samband med att finansiera och medfinansiera projekt för att främja utvecklingen, utan att också prioritera utbildning och hälsa och stärka det civila samhället för att kunna stärka demokrati, öppenhet och god offentlig förvaltning, utan vilka demokratin inte kommer att stärkas och den önskade utvecklingen inte kommer att uppnå sina mål.
Vi samtycker till den finansiella ramen, med den alltmer prominenta roll som ges till de länder som vi samarbetar med, liksom de steg som tas för att koppla loss stödet på det sätt som avses i de direktiv som nyligen antagits.
Allt detta är sådant som vi önskar uppnå genom våra ändringsförslag.
Vi ogillar en formell fråga som vi inte kan överge på grund av att den hänger samman med vår filosofi och vår syn på en europeisk politik för sådana prioriterade områden som Asien och Latinamerika.
Det är inte en fråga om politisk prestige, herr Patten, och inte heller om att prioritera en region framför en annan, som en av våra kolleger sade under detta sammanträde.
Under dessa långa månader med parlamentsförhandlingar har vi fört samtal med många delaktiga regeringar, med deras ambassadörer här i Bryssel, och med många, många icke-statliga organisationer som arbetar både i Asien och Latinamerika.
De har alla, jag upprepar, alla, utan något undantag, utan ett enda undantag, sagt att de föredrar två förordningar: en för Asien och en annan för Latinamerika.
Om vi säger, och om kommissionen också säger, att vi vill anta principen med delaktighet i vårt samarbete från och med det ögonblick när programmen är etablerade, och inte bara i den förvaltande och genomförande fasen av ett projekt, så verkar det inte följdriktigt nu att göra motsatsen.
I dag, i morgon genom omröstningen, kan ett medbeslutandeförfarande börja, där parlamentet inte önskar, och inte kan, ge upp sina privilegier, och där vi tror att det finns marginaler för förhandlingar med rådet.
Jag vill sluta med att gratulera föredraganden, min kollega och goda vän Marieke Sanders-ten Holte, som har gjort ett mycket bra arbete, som har försökt allt, och jag tackar er, herr Patten, för att ni ville genomföra dialogen, där jag hoppas att vi kommer att kunna fortsätta att göra framsteg under de kommande månaderna.
