# ID: svediakorp-gov441168
# author: Sanders-ten Holte (ELDR ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 825
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – I vissa delar av världen glöms det ibland bort att denna kammare deltar i lagstiftningen.
Den nuvarande ALA-förordningen antogs för tio år sedan, som en förordning för de asiatiska och latinamerikanska länderna.
Sedan dess, trots att parlamentet uttryckligen har begärt två skilda förordningar för två mycket olika regioner, har kommissionen återigen lagt fram ett förslag där man vill uppdatera den befintliga förordningen och samtidigt har för avsikt att i den införliva den förordning om bistånd till befolkningar som gjorts hemlösa, vilken kommer att utlöpa i slutet av nästa år.
Vem som helst skulle kunna tro att denna resolution från parlamentet aldrig hade funnits.
Utskottet för utveckling och samarbete föreslår därför, genom ändringsförslag, att man delar förordningen i två separata förordningar, och som föredragande lägger jag stor vikt vid att förmedla dess budskap till er.
Det behöver inte sägas att det, även om det måste genomföras ett utförligt samråd med rådet i denna fråga, står klart för var och en att det måste göras en distinktion.
Jag vill nu fokusera på innehållet.
Kommissionen vill ha ett ” lättviktigt rättsligt ramverk ” för sina åtgärder när det gäller utvecklingssamarbete i båda regionerna.
Nu har det verkligen blivit ett mycket lättviktigt ramverk.
Som det i själva verket angavs i millennieutvecklingsmålen, är det huvudsakliga målet för utvecklingssamarbetet kampen mot fattigdomen och den slutliga utrotningen av den.
Jag kan inte se att detta tydligt har uttryckts i kommissionens förslag, och inte heller innehåller förslaget andra mål, exempelvis utbildning, hälsovård, miljö och demokratisering.
Min första punkt är därför att 35 procent av utgifterna bör avsättas för social infrastruktur, något som vi regelbundet har tagit med i budgeten sedan 2001.
Åtminstone 20 procent av beloppet bör anslås till grundläggande hälsovård och grundläggande utbildning, för dessa millenniemål har hittills haft det mycket kärvt.
För det andra är särskilt utbildning ett mycket viktigt medel i kampen mot fattigdomen.
Alla har rätt till den och måste få tillgång till alla former av utbildning, oavsett deras ursprung, kön eller ålder.
En oproportionerligt stor del av utvecklingsländernas fattiga är kvinnor, men det är ofta just de som förvägras denna rättighet.
Det är de som är samhällets stöttepelare.
Jag vill därför eftertryckligen efterlysa lika möjligheter för män och kvinnor, och till och med extra uppmärksamhet när det gäller kvinnor och flickor, inte bara i fråga om utbildning och hälsovård, men också inom sociala, ekonomiska och i synnerhet politiska områden.
Som fullvärdiga medlemmar av samhället bör de ha möjlighet att spela en roll i samhällslivet.
En annan viktig punkt är deltagande.
Vid de misslyckade förhandlingarna med WTO i Cancún underströks det tydligt än en gång att utvecklingsländerna kräver fullständigt deltagande.
Det har de inte, varken på regeringsnivå eller lägre ned.
Det är därför mycket viktigt att alla intresserade parter tillfrågas när de strategiska dokumenten, förslagen till de årliga indikativa programmen och de årliga handlingsplanerna för utvecklingssamarbete läggs fram.
Med detta menar jag inte bara regeringsorganen på nationell, regional och lokal nivå, utan också parlamentsledamöterna i dessa länder, de icke-statliga organisationerna, den privata sektorn och även alla andra aktörer i det civila samhället.
De känner till sina egna krav bättre än någon annan, och kan därför ge en klar uppfattning om vad som behövs.
Detta var också en viktig begäran till oss från människor ute på fältet.
Bara på så sätt går det att etablera ett slags ägarskap för de olika politikområdena, och för åtgärder i utvecklingssamarbete för människor på alla nivåer.
Det är viktigt att kammaren både nu och i framtiden bör vara delaktig som medlagstiftare i den europeiska utvecklingspolitiken.
Kommissionen måste därför lägga fram för parlamentet de strategiska dokument som jag har hänvisat till.
I detta sammanhang förefaller det uppenbart för mig att det inte bara skall göras en beskrivning av de sektorsvisa och intersektoriella prioriteringarna, och av de specifika målen, utan också av de förväntade resultaten, på grundval av lämpliga indikatorer för genomförandet.
Som holländska och liberal fäster jag stort värde vid att skattebetalarnas pengar används på ett meningsfullt och effektivt sätt.
Detta kan bara bestyrkas om det slås fast tydliga mål och indikatorer för genomförandet.
Slutligen vill jag understryka än en gång att Europeiska unionens samarbete med Asien och Latinamerika kräver en modern lagstiftningsram, där både kampen mot fattigdomen och mot ojämlikheten får sin egen dynamik.
Jag vill rikta ett varmt tack till mina kolleger i parlamentet för deras samarbete.
Vi har haft utmärkta diskussioner, och även om dessa inte alltid lett till någon enighet tror jag att diskussionen i frågan bör betraktas som synnerligen värdefull, med tanke på vårt gemensamma mål.
