# ID: svediakorp-gov441165
# author: Lage (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 409
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Endast med ironi eller humor – som Rabelais sade kännetecknas ju människan av hennes förmåga att skratta – kan vi tala om någon framgång i regeringskonferensens arbete.
Det vore mer exakt att tala om tillbakagång än om framsteg.
Icke desto mindre skulle regeringskonferensens misslyckande med att ge Europeiska unionen en konstitution som är värd namnet säkert bli en stor besvikelse för Europas medborgare, som skulle känna sig lämnade i sticket.
I själva verket har den övervägande majoriteten européer godtagit idén om en konstitution på grund av dess symboliska värde och dess förmåga att engagera människor.
Exempelvis visade en undersökning som nyligen gjordes i Portugal att 69 procent av det portugisiska folket är för konstitutionen och bara 9 procent är emot den, och andra europeiska länder uppvisar en mer eller mindre likartad åsikt.
Men konstitutionen är inom räckhåll och kan med lätthet godkännas den 5 december och skrivas under i Rom, den eviga staden.
Allt medlemsstaterna måste göra är helt enkelt att godta det projekt som konventet färdigställde och ge upp den destruktiva idén att skriva om det eller slita det i stycken.
Vissa stater förefaller faktiskt vilja vara negativa i fråga om Europa; länder som är besatta av det faktum att de är stora, eller, omvänt, att de är små.
Somliga länder förefaller begära enbart rättigheter och nämner inte alls några skyldigheter, och andra är mer intresserade av att skapa blockerande minoriteter än av att skapa fungerande majoriteter.
Om detta sker, och om de nationella egenintressena tar överhanden, vad blir då ödet för den europeiska andan och den historiska idealismen som förknippas med europeisk integration?
Detta skulle ringa själaringning för dem, och sänka dem för gott.
Jag, liksom många andra europeiska medborgare, vill också ha en konstitution som är mer federal, mer socialt inriktad, och som omfattar en genuin gemensam utrikes- och försvarspolitik.
Denna konstitution måste då ges laglighet, som alltid är fallet med konstitutionella texter, av medborgarna, med hjälp av en folkomröstning.
Jag godtar emellertid och samtycker till den nuvarande texten, som utgör ett enormt framsteg, både till form och innehåll, och som inleder en ny era i den europeiska konstitutionalismen.
Därför säger jag: ” Länge leve konstitutionen! ”
