# ID: svediakorp-gov441148
# author: Kaufmann (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 528
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Som tidigare ledamot i konventet måste jag säga att jag är mycket förvånad över det som pågår vid regeringskonferensen.
Man behöver bara titta på meddelandet från ordförandeskapet, dokument 37.
Det man läser där tycker jag är helt otroligt.
Enbart listan över önskade ändringar i konventets text är 20 sidor lång.
När jag ser det kan jag inte undgå att få det intrycket att vissa regeringar uppenbarligen inte tog konventet på allvar, för hur skulle man annars förklara varför samma regeringar som stödde samförståndet i konventet nu ropar på detta övermått av ändringar?
Jag beklagar att det bara är tvisteämnena gällande institutionella frågor som i hög grad når allmänheten: antalet kommissionsledamöter eller frågan om majoritet i rådet.
Dessa är utan tvivel viktiga frågor – i det avseendet behöver vi som jag ser det inte gå tillbaka till Nice.
Vidare vill jag också tydligt förklara att jag förväntar mig att regeringskonferensen skall följa konventet genom att avslå varje försök att införliva en hänvisning till Gud i konstitutionsfördraget.
Artikel 10 i stadgan om de grundläggande rättigheterna garanterar allas fullständiga rätt till religionsfrihet.
Detta är rätt och riktigt, men att dela upp människorna i Europeiska unionen i religiösa och icke-religiösa med hjälp av konstitutionen – nej, det får inte tillåtas hända, inte på några villkor.
Varje steg bakåt när det gäller parlamentets rättigheter är också oacceptabla, särskilt i fråga om kammarens budgetbefogenheter.
Jag menar att de som vill svinga yxan här visar en viss brist på kontakt med ett demokratiskt Europa.
Vid konventet strävade jag efter att göra EU mer socialt, eftersom ett socialt Europa är det som allmänheten med all rätt förväntar sig.
Det är just i detta avseende som jag tror att EU fortfarande har lång väg att gå.
Jag blir förvånad när viktiga politiker i mitt land hävdar att konventets utkast är farligt från en ordningspolitisk synpunkt, eller när man från Deutsche Bank meddelar att dominansen av sociala syften i konventets utkast hotar EU: s ekonomiska struktur.
Jag undrar vad regeringskonferensen gör rent konkret på detta område.
Kommer den att avvisa sådana angrepp på utkastets fortsatta utveckling?
Hur kommer bristen på överensstämmelse mellan del III och del I att hanteras?
Med tanke på politik och lagstiftning är det oavvisligt att åtgärderna rörande ekonomisk och monetär politik i del III anpassas till de grundläggande åtgärderna i del I. Jag garanterar att ingen kan förstå och säkert inte godkänna om det finns två ekonomiska filosofier i konstitutionstexten: social marknadsekonomi, välavvägd ekonomisk tillväxt och full sysselsättning å ena sidan, och en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens och endast en hög sysselsättningsnivå å andra sidan.
Parlamentet måste uppmärksamma alla dessa frågor i mycket högre utsträckning.
När jag säger detta, riktar jag också mina kommentarer till min egen regering.
I stället för att avstå från att göra ändringar, bör denna vid regeringskonferensen försvara de sociala målen i del I, så att de klart och omisskännligt också tillämpas i del III i konstitutionsfördraget.
