# ID: svediakorp-gov441146
# author: Napolitano (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 475
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag har lyssnat noga till rådets ordförandes uttalanden, som angav allmänna förhållningssätt som jag känner att jag kan stödja, men jag skulle föredra att koncentrera mig på ett antal praktiska frågor, inte minst därför att Roberto Antonione efterlyste Europaparlamentets stöd.
För att få detta stöd, som vi dessutom är mycket villiga att ge, måste han ta upp och diskutera Europaparlamentets ståndpunkter.
Den 21 oktober ägde ett sammanträde rum med utskottet för konstitutionella frågor, där den italienske utrikesministern deltog, och företrädde rådets ordförande.
Jag vill igen uppmärksamma Roberto Antonione och kammaren på två saker.
Vi är absolut för att man behåller hänvisningen till det lagstiftande rådet, koncentrationen av Europaparlamentets lagstiftande funktion i rådet, vilket är en viktig punkt, en viktig innovation i konventionsutkastet.
Nu säger Roberto Antonione till oss att han har konstaterat att majoriteten motsätter sig detta.
Jag vill än en gång uttala mina tvivel i fråga om detta förhållningssätt: man kan inte fatta beslut bara genom att räkna antalet röster för och emot.
Ibland får jag till och med det intrycket att de 28 regeringarnas synpunkter är en del av ekvationen, medan endast 25 har rätt att yttra sig, eftersom tre bara är observatörer.
Under konventet gjordes analyser, det byttes åsikter, man sökte lösningar och diskuterade punkterna för och mot varje lösning, och till slut gjorde man en kompromiss.
Vi kan inte godta att regeringskonferensen inte skall göra något annat än att räkna samman rösterna för och emot.
Roberto Antonione har lovat – och jag uppskattar betydelsen av det – att låta frågan stå öppen.
Jag vet inte exakt vad som blir följden av detta, men vi kräver att denna punkt inte skall tas bort.
Den andra punkten gäller förfarandet för att revidera fördragen.
Roberto Antonione nämnde det inte i dag, men Frattini åtog sig inför vårt utskott att undersöka möjligheterna att sammanställa ett italienskt förslag för att gå längre än den text som inte överenskoms under konventet och därför inte är bindande för någon part.
Vi riskerar att skapa en absurd situation där vi går tillbaka till ruta ett i frågor som redan lösts genom en kompromiss under konventet, men vi klarar inte av att diskutera frågor som inte överenskoms under konventet, exempelvis revideringsförfarandet.
Jag vet inte huruvida det italienska ordförandeskapet har för avsikt att också inbegripa denna fråga i det omfattande förslag som planerats för den tredje novemberveckan, men vi upprepar vårt orubbliga löfte att kämpa för att detta skall inbegripas.
Slutligen nämnde Roberto Antonione inte den fråga som togs upp av Iñigo Méndez de Vigo: det är oacceptabelt att vissa delar av ministerrådet gör ändringar av konventets text.
