# ID: svediakorp-gov441143
# author: Antonione, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,294
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Det gläder mig att kunna lägga fram en lägesrapport för kammaren om Europeiska unionens konstitutionella reform.
Det italienska ordförandeskapet är fast övertygat om att de talrika problem vi står inför endast kan lösas med stöd från Europaparlamentet, och att vi endast på så vis kan uppnå en politisk överenskommelse i december.
Av det skälet, och i enlighet med Italiens traditionella ståndpunkt, har vi strävat efter att maximera Europaparlamentets deltagande i regeringskonferensen.
Konventet om Europas framtid var en innovation som satte fart på det nuvarande förfarandet för en reform av fördraget.
Utkastet till fördrag som sammanställdes av konventet är resultatet av mer än bara mellanstatliga förhandlingar.
Det har i själva verket utformats med hjälp av en rad konstruktiva bidrag, och en strukturerad, övergripande, allmän och öppen debatt om Europas framtid.
För första gången i den europeiska integrationens historia har förfarandet aktivt engagerat nationella parlament och även representanter för det civila samhället.
Det politiska värdet av denna framgång får därför inte upplösas eller urvattnas genom regeringskonferensens arbete.
Regeringskonferensen är för sin del ansvarig för att förbättra och komplettera de delar av fördraget där fullständig enighet ännu inte nåtts.
Varje annan lösning skulle betraktas som ett försök att förringa den demokratiska och öppna metod som lanserades i och med Europeiska konventets arbete.
Om detta skedde vore det ett steg tillbaka, som våra medborgare skulle få svårt att förstå eller försvara.
Detta är den övertygelse som det italienska ordförandeskapets huvudsakliga målsättning vilar på, och målet är att uppnå full politisk enighet om konstitutionstexten i december.
Det kommer att göra det möjligt att underteckna det kommande konstitutionsfördraget – en konstitution för Europa, som ordförande Giscard d ’ Estaing kallade det – under tiden mellan den 1 maj 2004, vilket är det datum som fastslagits för anslutningen av de tio nya medlemsstaterna, och valen till Europaparlamentet.
Om debatten om konstitutionen skulle utsträckas utöver dessa datum skulle det orsaka två allvarliga problem med tanke på laglighet och öppenhet.
Å ena sidan skulle det konstituerande arvet från konventet gå förlorat; å andra sidan skulle de europeiska medborgarna gå till val till Europaparlamentet utan att ha någon aning om unionens blivande konstitutionella form.
Det italienska ordförandeskapet kommer med säkerhet inte att tillåta sig att manövreras in i förhandlingar om en urvattnad kompromiss som skulle utgöra ett avsteg från konventets utkast, bara för att uppnå samförstånd i kontroversiella frågor.
Vårt mål är att uppnå ett kvalitativt resultat genom att hålla oss till den europeiska allmänhetens förväntningar, och se till att vi kan garantera en effektiv, demokratisk funktion inom unionen långt in i framtiden.
Att förse Europeiska unionen med en konstitution är en utmaning inte bara för vissa länder eller för det italienska ordförandeskapet, som har äran att lotsa rådet genom detta speciella skede, utan för oss alla.
Vi är skyldiga våra medborgare det.
Om vi misslyckas med att klara denna utmaning så misslyckas också det återförenade Europa, och med det Europeiska unionen som en kraft för stabilitet och välstånd i världen.
Ett misslyckande skulle göra oss alla till förlorare.
Efter öppningsceremonin den 4 oktober började regeringskonferensens verkliga arbete.
Som förväntat var de absolut mest komplexa frågorna de som hängde samman med institutionsangelägenheter.
De huvudsakliga frågorna gällde kommissionens sammansättning, valförfaranden och ansvarsområdet för Europeiska rådets ordförande, utrikesministerns status och uträkningen av kvalificerad majoritet.
Dessa frågor granskades vid regeringskonferensens möten, som ägde rum under första hälften av oktober.
Vid ministermötet den 27 oktober utsträcktes diskussionen till att omfatta frågor som inte tagits upp, eller bara tagits upp marginellt, vid tidigare möten.
Följande frågor behandlades särskilt vid mötet: utformningen av rådets ordförandeskap, omfattningen av omröstningar med kvalificerad majoritet och frågor av icke-institutionell karaktär, med särskild hänvisning till ekonomiska och finansiella anslag.
Vid debatten bekräftades att medlemsstaterna har skilda ståndpunkter och att förslagen i utkastet till konstitutionellt fördrag, som godkänts av konventet, i huvudsak är välavvägda.
Det framkom också tydligt att en förnyad debatt om särskilda aspekter i utkastet till fördrag bara skulle leda till en upprepning av motstridiga ståndpunkter, och inte till något nytt samförstånd.
Följande slutsatser kan dras av det som uppnåddes vid mötet.
För det första börjar synpunkterna beträffande det blivande ordförandeskapet i rådet gradvis att mötas, även om frågan måste tas upp på nytt i samband med ett omfattande förslag som täcker alla institutionella strukturer i den framtida utvidgade Europeiska unionen.
Den stora majoriteten medlemsstater motsätter sig att det inrättas ett lagstiftande råd.
Det italienska ordförandeskapet har vederbörligen noterat detta motstånd, men kommer att göra allt som står i dess makt för att se till att det lagstiftande rådet behålls i fördraget, åtminstone som en framtida möjlighet och följaktligen som en möjlig utveckling av systemet med rådet.
För det andra bekräftas det att medlemsstaterna fortfarande har skilda åsikter i fråga om omfattningen av omröstningen med kvalificerad majoritet.
Följaktligen kommer ordförandeskapet att överväga vilka instrument som bör väljas för att uppnå samförstånd – särskilt i känsliga, avgörande frågor såsom beskattning, egna tillgångar, samarbete rörande straffrättskipning och polisiärt samarbete.
I varje fall kommer konventets utkast att förbli den huvudsakliga grundval som en välavvägd, ambitiös överenskommelse kommer att vila på.
För det tredje var det påtagligt orimliga antalet icke-institutionella frågor, som togs upp av medlemsstaterna, helt oförenligt med de tidsbegränsningar i regeringskonferensens schema som fastslagits i Thessaloniki och bekräftats i Bryssel av regeringscheferna.
Följaktligen kommer ordförandeskapet att undersöka dessa frågor selektivt, och identifiera de områden där det förefaller växa fram ett samförstånd som skiljer sig från den kurs som angetts i konventets utkast, och de områden som behöver klargöras tekniskt och redaktionellt.
Det blir sedan medlemsstaternas sak att besluta om man vill insistera på särskilda minoritetsfrågor, och om så krävs lägga fram dem för regeringscheferna.
På grundval av konventets utkast och utrikesministrarnas arbete kommer ordförandeskapet att sammanställa ett omfattande förslag som koncentrerar sig på det institutionella paketet och försvarsfrågorna.
I förslaget kommer man att försöka behandla kraven från både anslutningsländer och kandidatländer.
Utgångspunkten för förslaget kommer emellertid fortfarande att vara konventets utkast, och man kommer där att försöka uppnå kompromisser som är åtminstone lika ambitiösa och hedervärda som de som lagts fram av konventet.
Vi är villiga att överväga eventuella justeringar, men motsätter oss resolut all urholkning och tillbakagång.
Förmodligen beror den europeiska konstitutionens framtid på vad dessa förhandlingar utmynnar i.
Därför, och med tanke på den höga insatsen, bör alla parter vara flexibla när det gäller att skapa grunden för Europeiska unionen under det tjugoförsta århundradet.
Vi måste ge upp de trångsynta intressena och överge idén om att få något i gengäld, där varje enskild eftergift måste leda till en motsvarande vinst.
Denna metod strider – eller snarare skulle strida – mot själva begreppet europeisk integration, och om den tillämpas systematiskt skulle den kunna underminera unionens grundvalar.
Även om rättvisa är en förutsättning för alla konstitutionella överenskommelser, får ingen stoppa den pågående integrationsprocessen.
De som beslutar sig för att agera på detta vis måste bereda sig på att dömas av historien, av sina europeiska partner och, framför allt, av sina medborgare.
Godkännandet av den nya konstitutionen kommer att bli en framgång för alla, eller ett misslyckande för unionen.
Det får inte finnas någon verklig konflikt mellan nationella och europeiska intressen.
