# ID: svediakorp-gov441115
# author: Verheugen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 588
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr Poettering!
Ni kan inte vara mer upprörd än vad jag själv är över dessa informationsläckor.
Låt mig bara på fullaste allvar säga att det kanske är en svaghet i gemenskapens förfaranden att kommissionen måste få sig tillsänt alltför många känsliga dokument innan den kan fatta ett beslut.
Läckor uppstår regelbundet så snart ett papper lämnar mitt kontor.
Jag visste att detta skulle hända.
När vi kl. 18 i fredags kväll enligt kommissionens regler var tvungna att dela ut papperen var jag fullständigt övertygad om att min helglycka så att säga var gjord – och det var den!
Jag sade till kommissionen i förmiddags att jag inte ville berätta hur mycket politiska störningar jag hade stått ut med de senaste dagarna, från regeringschefer och utrikesministrar i alla läger, eftersom jag inte vill ge intryck av att kommissionen ger efter för sådana påtryckningar.
Det verkliga problemet med dessa läckor är att de begränsar kommissionens förmåga att agera.
Vi har inte kunnat göra några ändringsförslag i dag, eftersom alla och envar skulle ha kunnat göra jämförelser mellan det som hände i dag och det vi ursprungligen ville.
Det är mycket beklagligt, herr Poettering, och jag kan inte ge er någon förklaring.
Vi har här att göra med individers bristande pliktkänsla.
Tidigare försök att upptäcka de ansvariga har misslyckats om och om igen, och jag tror inte längre att sådana försök skall lyckas.
Vad jag kan göra är att be parlamentet förlåta detta uppenbara opassande beteende från medlemmar av personalen som jag inte känner till namn, men som jag hoppas att ni kan ursäkta.
Jag håller också med er om den andra frågan.
Om vi ett givet år vilket som helst skulle jämföra antalet problem i de nya medlemsstaterna med de gamla medlemsstaternas överträdelser av förfaranden, skulle man upptäcka en häpnadsväckande skillnad.
Faktum är att antalet överträdelser av fördraget som vi måste anklaga de nuvarande medlemsstaterna för varje år är många gånger högre än antalet problemområden som vi nu har identifierat.
Jag håller helt med er om att om vi skulle kunna bedöma de nuvarande medlemsstaterna med samma måttstockar som vi tillämpar på kandidatländerna skulle vi, på det ena eller det andra området, få resultat som kanske är överraskande, antingen på det område ni hänvisade till – god ordning på det makroekonomiska planet – eller, kanske även på andra områden.
Det ni sade i Turkietfrågan är inte på något sätt nytt för mig och det är en synpunkt jag respekterar.
Som ni vet är detta ett område där kommissionen har ett tydligt mandat från rådet, och att den måste agera i enlighet med detta.
Jag vill passa på att kommentera detta kort.
En debatt om principerna bakom Turkiets medlemskap eller ej är nödvändig och måste hållas.
Och var skulle detta ske, om inte här i denna kammare?
Var, om inte bland Europas folk?
Jag håller helt med om detta.
Jag begär bara att vi i denna diskussion aldrig tappar det faktum ur sikte att vi inom EU har ett direkt intresse av att Turkiet är en fullt utvecklad demokrati, en fullt utvecklad rättsstat, med respekt för mänskliga rättigheter och skydd för minoriteter.
Om vi hela tiden kommer ihåg detta, känner jag ingen egentlig oro över att denna nödvändiga och oundvikliga diskussion kan vara skadlig.
