# ID: svediakorp-gov441109
# author: Wuermeling (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 582
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
När det gäller mitt betänkande är tanken att vi alla är överens om att det skall återförvisas till utskottet, utan ytterligare debatt och utan omröstning.
Jag tar emellertid detta tillfälle i akt för att ge en kort förklaring till vad betänkandet innehåller och vad det syftar till.
Detta är ett av få förslag som direkt kommer att påverka varje medborgare i Europeiska unionen i hans eller hennes dagliga liv, och det kommer att göra det på ett mycket känsligt område, nämligen pengar.
Direktivet kommer att påverka oss om vi betalar med kreditkort, hyr bil, köper en TV på kredit eller övertrasserar bankkontot.
Nu gällande konsumentkreditöverenskommelser i Europeiska unionen svarar för närvarande för omkring en miljard euro.
Det är därför av allra största betydelse att parlamentet hanterar frågan så noggrant som möjligt och med stor ansvarskänsla.
I utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden har vi intrycket att kommissionens förslag inte gör rättvisa åt frågans betydelse.
Det har inte förekommit någon granskning av i vilken utsträckning förslaget i själva verket kommer att hindra de socialt missgynnade från att få någon som helst tillgång till lån, när avsevärt hårdare villkor gäller för kontroller av kreditvärdighet, vilket kan resultera i att de som framför allt behöver lån inte längre får några.
Man har heller inte beaktat i vilken utsträckning förslaget kan resultera i en ökning av konsumentkrediträntan.
Kemikaliedirektivet är som exempel tillräckligt omtvistat men vi vet åtminstone vad det kommer att kosta, vilket vi inte vet när det gäller detta.
Man har inte heller granskat vilka effekter den avsedda restriktionen kan få på konsumtionen inom Europeiska unionen, med tanke på att konsumentkrediter står för 13 procent av den.
Utskottet för rättsliga frågor har därför beslutat om en erkänt extraordinär åtgärd och rekommenderat kommissionen att dra tillbaka förslaget, att se över det mot bakgrund av alla dessa punkter – det finns ytterligare 30 av dem i mitt betänkande – och ompröva det hela innan det återigen kommer upp till debatt.
Jag kan förstå varför vissa ledamöter – efter att kommissionen slagit fast sin ovilja att dra tillbaka förslaget, Romano Prodi har gjort det i en skrivelse, David Byrne har sagt det ett otal gånger – säger att det inte är så stor nytta med att ha ytterligare en omröstning i kammaren i frågan.
Frågan uppstår egentligen om det är någon nytta med att under dessa förhållanden återigen anförtro kommissionen att utarbeta ett förslag.
För egen del har jag inte mycket förtroende för att dess ansvariga avdelningar skall komma fram till något som vi skulle tycka vara mer lätthanterligt.
Jag hoppas att det inte gör något att jag uttrycker mig så personligt.
Inför kommissionens vägran att i vilket fall som helst se över förslaget instämmer jag i att vi borde sätta igång med att skriva om hela direktivet.
Jag tycker egentligen inte att det är en uppgift för parlamentet – tanken är att vi skall fatta politiska beslut, snarare än att formulera individuella artiklar – men om kommissionen visar att den har så svårt att förstå denna sak är det vår konstitutionella skyldighet, en skyldighet som vi kommer att fullgöra, och när vi gjort det kommer vi att se till att den europeiska konsumentkreditlagen är modern, flexibel och främjar konkurrenskraften.
Tack så mycket!
(Applåder)
