# ID: svediakorp-gov441067
# author: Maes (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 413
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Nepals befolkning har levt under fattigdom och ett hänsynslöst kastsystem i århundraden och varit underkastat en regering som inte har kunnat erbjuda några lösningar.
Dessa förhållanden utgjorde en rik grogrund för ett maoistiskt uppror som krävde 7 000 liv.
I januari i år ingicks en överenskommelse om vapenvila, vilken bröts i augusti, varvid förhandlingarna omedelbart avbröts.
Sedan dess har, fortfarande enligt de källor jag har tillgång till, mer än 800 liv skördats, främst bland maoisterna och bland fattiga bönder och bybor.
De senaste offren för våldet är de fyra studenter som den 13 oktober dödades i en korseld mellan maoisterna och armén.
Nepals regering tar emot stora vapenleveranser från Förenta staterna, bistånd från Indien, militärt bistånd från Förenade kungariket och andra länder samt vapenleveranser från Belgien, som till och med ändrade sina vapenlagar för att kunna leverera dessa vapen.
Mer än hälften av de inkomster som landet har för sin överlevnad härrör nu från utländskt bistånd.
Regeringen saknar varje demokratisk legitimitet; makten finns hos kungen och armén.
Tack vare dessa vapenleveranser har regeringen uppenbarligen valt att stoppa dialogen och välja vad som är känt som den militära lösningen: att krossa rebellerna och de så kallade rebellerna – fattiga bybor – med vapenmakt.
De mänskliga rättigheterna trampas ned ostraffat i denna process, vilket den brittiske representanten, Sir Jeffrey James, konstaterade på plats.
Varje till buds stående medel måste användas i ansträngningarna att få partierna att återgå till förhandlingsbordet.
Vapenleveranserna måste upphöra, och de som tror att vapen kan åstadkomma en lösning här kommer bara att få se en fullständig ödeläggelse av landet.
Ännu fler barn kommer att luras att lämna sina hem och rekryteras som barnsoldater; ännu fler bönder kommer att skjutas ihjäl på sina åkrar; över huvud taget kommer dödandet att öka ännu mer.
Under tiden har detta folk blivit utmattat.
Vi har nu en delegation där.
Kommer vi nu att skrida till verklig handling och även använda våra ansträngningar till att åstadkomma en förnyad fred?
Eller kommer vi att fortsätta att ge bistånd med ena handen och leverera vapen med den andra, samtidigt som vi blundar för det faktum att regeringen, naturligtvis, använder pengarna till att betala vapnen med?
Jag undrar vilket slags hycklande spel vi deltar i.
