# ID: svediakorp-gov441027
# author: Miguélez Ramos (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 495
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det meddelande som vi diskuterar om en enhetlig och effektiv tillämpning av den gemensamma fiskeripolitiken är tankeväckande, och leder till att vi tar upp frågor bortom själva den gemensamma fiskeripolitiken.
Målsättningen – en konsekvent tillämpning av den gemensamma fiskeripolitiken – borde utvidgas till all gemensam politik, och dessutom till Europeiska unionens och medlemsstaternas politik.
Vi vill att gemenskapens olika politikområden skall vara enhetliga och inte motsäga varandra, och det gäller även de olika aspekterna av den gemensamma fiskeripolitiken.
Vi måste inrikta alla åtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken på en gemensam målsättning, nämligen ett hållbart fiske, vilket är det enda sättet att göra fisket till en bestående verksamhet.
Men även unionens övriga politikområden, exempelvis industripolitiken och miljöpolitiken, måste bidra till att bevara resurserna.
Som ett resultat av subsidiaritetsprincipen har gemenskapsinstitutionerna blivit ett slags lagstiftningsmaskineri som är beroende av medlemsstaterna för sitt verkställande, vilket innebär att detta enhetliga och effektiva genomförande är beroende av dessa staters goda vilja.
Av samma skäl hanterar dessa också överträdelser och efterlevnad, eller brist på efterlevnad.
Gemenskapslagstiftningen överträds alltmer, vilket underminerar den och gör den allt mindre verkningsfull.
Samtidigt ökar kraven på åternationalisering eller regionalisering av gemenskapens politikområden, exempelvis den gemensamma fiskeripolitiken.
Jag skulle ändå vilja påminna er om att det i utkastet till europeisk konstitution slås fast fyra exklusiva behörigheter för unionen, och att en av dem just är förvaltningen av fiskeresurserna.
Europeiska socialdemokratiska partiets grupp är därför glad över att kommissionen föreslår att en gemensam inspektionsorganisation skall inrättas.
Vi har krävt denna gemensamma organisation i ett stort antal resolutioner, exempelvis den som antogs i anslutning till grönboken om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.
Kommissionen har därför parlamentets stöd.
I Spanien sade greven av Romanones, som var minister under restaurationstiden i början av 1900-talet: ” Lagar är till för parlamentet, men låt mig ta hand om förordningarna. ”
Målsättningen med ett hållbart fiske kommer inte att kunna uppnås med hjälp av lagar eller förordningar; de är visserligen nödvändiga men de är otillräckliga.
Det är grundläggande att ta med medlemsstaterna å ena sidan, och å andra sidan alla aktörer inom branschen som vill delta, i dess vidaste bemärkelse, även i marknadsföringen, så att vi kan uppnå detta mål.
Åtgärderna kan heller inte begränsas till gemenskapens ramverk – vilket vi upplever vid alla sammanträden i fiskeriutskottet – eftersom orsaken till många av de problem fisket drabbas av ligger på internationell nivå, och det är på den nivån lösningen kan finnas.
Samarbete mellan de olika myndigheterna är därför grundläggande om vi vill att den gemensamma fiskeripolitiken skall bli framgångsrik.
De regionala och lokala myndigheterna är dessutom ofta ansvariga för tillämpningen av gemenskapsreglerna, exempelvis när det gäller marknadsföring, och de måste känna att de är delaktiga i beslutsfattandet.
