# ID: svediakorp-gov441015
# author: Pasqua (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 216
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Detta betänkande har åtminstone en positiv sida, eftersom det antyder att det fortfarande finns en europeisk näringspolitik.
Vi måste notera att det finns många människor, först och främst de anställda i de europeiska företag som har drabbats av den ekonomiska krisen, som tvivlar på Europas vilja att bevara sin industriella struktur.
Visst måste det europeiska näringslivet inrikta sig på sina tillgångar, till vilka hör en mycket kvalificerad arbetsstyrka, en stor kapacitet i termer av teknik och forskning och en kunskap om ” rena ” produktionsprocesser.
Räcker det emellertid att säga detta?
Hittills har det gjorts ändlösa analyser utan några praktiska resultat.
Det allvarligaste är att våra företag dels är fångna i stabilitetspaktens tvångströja, som innebär att man inte gör någon skillnad mellan produktiva investeringar och icke-produktiva utgifter när man beräknar statsskulden, dels står under kommissionens lika rigorösa som abstrakta kontroll när det gäller statsbidrag – tänk på Alstom-affären – och företagskoncentrationer.
Uppenbarligen har de inte instrument för att konkurrera med Förenta staternas industri, vilken för sin del åtnjuter ett permanent stöd från regeringen, på ett effektivt sätt.
Europas industrier och entreprenörer behöver snarare en tydlig politisk vilja än betänkanden.
Detta betänkande uppfyller inte detta trängande behov.
