# ID: svediakorp-gov440985
# author: Berthu (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 217
# sentences: 6
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag röstade emot Broks betänkande, som syftar till att omvandla GUSP till en enhetlig övernationell politik utan större hänsyn till vad som egentligen sker i medlemsstaterna.
Som jag sade i mitt förra inlägg när den sittande talmannen stängde av min mikrofon eftersom jag hade överskridit min tilldelade tid med tio sekunder, trots att Brok fick överskrida sin så mycket han ville, skulle den ” europeiske utrikesminister ” som enligt konventets förslag skulle genomföra denna politik dessutom ha kommissionens, den höge representantens och ordförandeskapets för ministerrådet befogenheter.
Således skulle han i sig förena skyldigheter av mycket skilda slag, vilket skulle leda till en väldig blandning av stilar.
I sitt öppningsanförande vid regeringskonferensen den 4 oktober 2003 sade Europaparlamentets talman, som uppenbarligen var rädd för att den nye ordföranden i Europeiska rådet skulle inkräkta på hans revir, att vi måste ” undvika att det uppstår förvirring om vilken roll Europeiska rådets ordförandeskap och kommissionens ordförandeskap skall inneha ”.
Det faktum att kommissionens vice ordförande, med ansvar för yttre förbindelser, leder utrikesministerrådet tycks dock inte ge upphov till invändningar från något håll.
Vi kräver att ” utrikesministern ” inte skall sitta ordförande för utrikesministerrådet och att han tvärtom skall ha klart avgränsade uppgifter.
