# ID: svediakorp-gov440925
# author: Langenhagen (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 351
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Jag har just varit på Sicilien med en fiskeridelegation.
Även där fick jag ofta frågan hur man bäst hanterar det allvarliga hotet mot tillgångarna och den därpå följande risken att fisket läggs ned.
Jag tror idag att vi politiker inte kan generalisera när vi besvarar sådana frågor.
Om jag säger nej, att en hotad tillgång inte skall stängas för fiske, måste jag kanske ta med i beräkningen att denna tillgång inte räcker länge till, så att det nu bara återstår en kort tids användande av den, vilket leder till den oundvikliga följden att det socioekonomiska läget kommer att förvärras.
Om jag däremot säger ja, att tillgången kommer att stängas för fiske, kan detta mycket väl öka bestånden på nytt, men även i detta fall kommer många arbeten att försvinna i fiskerisektorn och i de företag som är beroende av den, arbetstillfällen som inte kan återskapas, och regioner kan komma att förlora kompetens för alltid.
Om vi vill bemöta hoten mot tillgångarna effektivt, i synnerhet för torsk – vilka verkligen är allvarliga – och samtidigt också beakta våra handlingars följder, är jag nu mer än någonsin övertygad om att det vi främst behöver är en omfattande strategi för att utveckla kustregionerna, vilket innebär ett gemensamt agerande, en politisk vilja att skydda tillgångar, en för alla parter bindande checklista som måste fullföljas och behandlas.
Den strategi jag talar om måste omfatta alla intressenter: biologer, forskare på marina ekosystem, och miljökämpar i lika hög grad som politiker lokalt, i huvudstäderna och i Bryssel, samt sist men inte minst fiskarna och fiskeriindustrin.
Samtliga måste axla sin del av ansvaret.
På samma sätt som jag uppmanat till en så kallad ansvarskedja när det gäller olyckor till havs, kräver jag det även på detta område.
Jag talar för att denna strategiska princip förs vidare genom ett likartat agerande.
All tillgänglig information pekar på att klockan är fem i tolv!
