# ID: svediakorp-gov440924
# author: Hudghton (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 507
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Än en gång diskuterar vi detta ämne mot en bakgrund av nedgång, rädsla och oro i fiskesamhällena, i synnerhet runt Skottland, mot en bakgrund av närmast obefintligt förtroende för Europeiska unionens förmåga att över huvud taget klara av fisket.
Vi skulle inte stå inför så många kriser om den europeiska förvaltningen hade varit framgångsrik, eller hur?
Vem har ett personligt intresse av att bestånden återhämtar sig till en hållbar nivå?
Jo, fiskare och fiskesamhällen och bara fiskesamhällen.
Varför är det då ständigt så att de känner att deras åsikter, intressen och framför allt deras sakkunskap ignoreras vid beslutsfattande?
Sett från Skottlands sida är det omöjligt att rättfärdiga och acceptera ojämlikheten i den senaste tidens förvaltningsbeslut.
Skottarna använder den största storleken på maskor i hela Europeiska unionen och drabbas ändå av de största fångstnedskärningarna, medan de som använder mindre maskor klarar sig bättre.
Än en gång står vi inför hotet om ett totalstopp för fisket av kolja, vitling, räkor och andra fisken som sägs beröra torsken.
Men det nämns inget om att industriellt fiske, där man fiskar för andra ändamål än livsmedelsanvändning, skall tvingas dra ned.
Jag funderar på att rösta emot Stihlerbetänkandet.
Inte för att jag skulle vara emot dess innehåll som, när allt kommer omkring, i grunden bygger på mina ändringsförslag som antogs av utskottet, utan i protest mot att kommissionen troligen struntar i det hur som helst.
De har, trots allt, vid upprepade tillfällen understrukit att det inte finns något lagligt tvång för dem att rådfråga regionala rådgivande nämnder.
Det kommer i alla fall inte att finnas något sådant innan återhämtningsplanen för torsken skall antas.
Vi vet alla att våra åsikter antagligen också kommer att ignoreras i det som rådet lägger fram i frågan.
Medlemsstater anklagas mycket ofta, även av kommissionen, för att strunta i forskningen i sina försök att tillvarata nationella intressen i rådet.
Jag önskar bara att Skottland hade en nationell regering som skulle tillvarata dess nationella intressen i rådet (fiske).
I december förde den dåvarande brittiske fiskeministern en lång tradition vidare genom att aktivt rösta emot Skottlands intressen i ministerrådet, och den nye ministern, som faktiskt tog sig till Skottland i egen hög person i veckan, där 70 procent av Förenade kungarikets fiskeflotta finns, sade till fiskesamhällena att de nu måste inse hur det ligger till.
Antagligen bad han dem att acceptera att mer hårda tider är på väg, eftersom han vet att han inte kommer att göra någonting för att hjälpa dem.
Det sociala och ekonomiska lidande som familjer i Skottlands kustsamhällen får utstå är ytterst verkligt.
De känner av de verkliga effekterna av den senaste tidens beslut.
Det är fullständigt oacceptabelt att Förenade kungarikets regering återigen inte har den minsta avsikt att göra något annat än att öka detta lidande.
