# ID: svediakorp-gov440918
# author: McKenna (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 593
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Min grupp stöder kommissionens förslag.
Det har nu stått klart i många år att torsken behöver återhämta sig från den alltför stora press som den utsatts för genom det moderna fisket.
Liksom många andra arter ligger bestånden långt under hållbara nivåer, vilket har lett till oerhörda socioekonomiska problem i kustsamhällena.
Folk har inte klart för sig vad som är kärnan i det hela och börjar i fel ände.
De socioekonomiska problemen har uppstått på grund av ett ekologiskt problem.
Man tror att man skall ta itu med de socioekonomiska problemen i stället för att börja i andra änden.
Det har pågått överfiske i många år därför att de totalt tillåtna fångstmängderna satts för högt, och framför allt har vetenskapliga rekommendationer inte följts.
Rådet har bett om ett förslag till återhämtningsplan, vilket kommissionen lade fram 2001, men rådet verkar fortfarande inte ha mod att anta det.
Detta är det fjärde försöket.
Förslaget innehåller många bra idéer, t.ex. grundförutsättningar för att tillåta fiske, regler för att bestämma om fiske utifrån nivåerna på bestånden och även en vilja att förbättra kontroll och övervakning samt en första styrning av fiskeansträngningen.
I pressmeddelandet från Internationella rådet för havsforskning i måndags, som Stihler redan har nämnt, framkommer att bestånden är i stor fara.
Detta är en tydlig illustration av faran av att sätta kvoterna alldeles för högt, men detta har pågått i åratal och pågår fortfarande.
Förra året sattes åtskilliga totalt tillåtna fångstmängder högre än Internationella rådet för havsforskning rekommenderade.
Det mest extrema exemplet är Irländska sjön, där de totalt tillåtna fångstmängderna i genomsnitt satts 28 procent över vetenskapliga rekommendationer under det senaste årtiondet.
Är det konstigt att bestånden nu har problem?
Internationella rådet för havsforskning talar om att dra en linje i sanden, men ministrar, industrin och många politiker verkar t.o.m. borra ned huvudet i sanden, och det är detta som är problemet.
Ministrarna måste bort från denna stockkonservativa hållning där man ignorerar vetenskapliga rekommendationer och i stället ta hänsyn till dem.
Det påstås att den gemensamma fiskepolitiken (GFP) är på väg mot en hållbar utformning, som resultat av 2002 års reform.
Det har skett vissa framsteg, såsom bättre kontrollmöjligheter med förbättrat samarbete mellan medlemsstater och möjligheten att begränsa fiskeansträngningen, förutom de klassiska fångstkvoterna på fisk och ett erkännande av den nödvändiga försiktighetsprincipen.
Men allt är inte väl.
De fleråriga utvecklingsprogrammen för fiskeflottor, som vi kommer att återkomma till senare i dag, har försvunnit, och det finns inte några andra krav på minskning.
Allt detta ser bra ut på papperet, men det beror helt och hållet på den politiska viljan att genomföra det.
Kommissionen gör allvarliga försök att förbättra situationen, och De gröna kommer som vanligt att stödja kommissionen.
Det finns dock en kritisk nivå för beståndens fortlevnad.
Men i Irländska sjön tillåter kommissionens förslag fiske under en minimigräns för bestånden på 6 000 ton, medan Internationella rådet för havsforskning nu rekommenderar fiskestopp tills bestånden når denna nivå.
Det är nödvändigt att kommissionen speglar Internationella rådet för havsforsknings rekommendationer när man själv ger rekommendationer om totalt tillåtna fångstmängder för dessa bestånd inför nästa år.
Vi kan inte längre strunta i Internationella rådet för havsforskning.
Stihler nämnde situationen i Kanada.
Det kommer att hända här om vi inte intar en progressiv hållning.
