# ID: svediakorp-gov440915
# author: Stevenson (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja gratulera Stihler till hennes betänkande och tacka henne för hennes hårda arbete med denna högkontroversiella fråga.
Som vi ännu en gång har hört har Internationella rådet för havsforskning konstaterat att torskbestånden löper så stor risk att kollapsa att man rekommenderar ett totalstopp för torskfiske i Nordsjön, Irländska sjön och västra Skottland.
Man hävdar att åratal av stränga åtgärder för att bevara bestånden och låta dem återhämta sig har misslyckats och att endast ett totalstopp i dessa fiskevatten kan möjliggöra en verklig återhämtning.
Vi vet naturligtvis av bitter erfarenhet att när forskarna än en gång manar till totalstopp för torskfisket menar de också i princip ett stopp för fiske av kolja, vitling, rödspätta och räkor, där torsken utgör bifångst.
Låt mig nu säga detta mycket klart till kommissionsledamot Fischler, att om det blir några fler nedskärningar på rådets möte i december i år, så uttalar man dödsdomen över den brittiska vitfiskeflottan.
Och då talar jag inte om några lika drastiska nedskärningar som förra året, utan om nedskärningar över huvud taget.
De två föregående massiva avvecklingsomgångarna har minskat den brittiska vitfiskeflottan med omkring 40 procent.
Hamnarbetarna och andra berörda arbetare som är beroende av vitfiskeflottan för sitt uppehälle befinner sig nu på randen till konkurs.
Fler nedskärningar kommer att bli ödesdigra.
Det skulle betyda att även om torskbestånden återhämtar sig kommer det inte att finnas några fiskare från Förenade kungariket kvar för att fånga dem.
Jag menar inte att attackera forskarna.
Man tjänar inget på att skjuta budbäraren, men den senaste rapporten från Internationella havsforskningsrådet understryker återigen vikten av att lyssna på yrkesfiskarnas råd lika väl som vetenskaparnas.
Förra året sade forskarna att koljabestånden minskade.
Yrkesfiskarna sade att detta var struntprat.
Nu håller forskarna med om att det finns uppskattningsvis 400 000 ton lekbestånd av kolja i Nordsjön.
Så vem har rätt?
Får jag tillägga att forskarna uppenbarligen inte lyssnar på varandra när de kommer fram till sina storartade slutsatser.
Enligt ny vetenskaplig forskning från det respektabla institutet Sir Alistair Hardy Foundation i Plymouth, som har övervakat Nordsjön under de senaste 70 åren, har bestånden av de kallvattenlevande plankton som torskynglen livnär sig på, drivits iväg hundratals kilometer norrut på grund av en oväntad ökning av vattentemperaturen.
Detta förklarar kanske varför det fångas massor av torsk utanför Färöarna, Island och Norge, men ingen i Nordsjön.
Så låt oss för Guds skull börja lyssna på yrkesfiskarna lika mycket som på forskarna.
Yrkesfiskarna har ett starkt personligt kommersiellt intresse av att se torskbestånden återhämta sig.
Det är det enda sättet att skapa få anständiga levnadsvillkor för våra fiskare i framtiden.
