# ID: svediakorp-gov440893
# author: Cerdeira Morterero (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 534
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först skulle jag vilja gratulera föredraganden Angelilli, vars betänkande vi diskuterar i dag.
Den stora graden av enighet i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor är utan tvivel nödvändig för ett så viktigt område som det vi diskuterar i dag, nämligen brottsofferersättning.
Rättssystemen i Europeiska unionens medlemsstater ägnar inte tillräcklig uppmärksamhet åt brottsoffer och vad mer är, de ger dem ofta inte adekvat skydd och ersättning.
Till följd av den här situationen har under senare år kriminologer och personer ansvariga för rättsfrågor ägnat särskild uppmärksamhet åt brottsoffers situation, inom ramen för övergrepp i rättssak och tillvaratagande av deras intressen.
Enligt min mening var betänkandet som vi godkände i november 2000 om brottsoffers ställning i rättsprocesser det första steget mot att lösa problemet i den här lagstiftningen.
Det var ett viktigt steg på väg mot att fylla det gigantiska rättsliga vakuum som enligt min åsikt utgjorde en slags diskriminering av de miljontals medborgare som rör sig fritt inom Europeiska unionen med risk att utsättas för brott, men som ställs inför 15 olika rättsområden som i praktiken har visat sig oförmögna att tillvarata deras intressen.
Jag är glad över att vi i dag är närmare möjligheten att kunna garantera ersättning till brottsoffer, inte bara för att så långt det går lindra de skador och det lidande de har åsamkats, utan även för att dämpa den sociala konflikt som blir följden av brott och för att underlätta tillämpningen av ett rationellt och korrekt rättstänkande.
Jag skulle också vilja understryka att även om gottgörelse eller ersättning skulle åläggas gärningsmannen, i egenskap av den som är direkt ansvarig för skadorna, är det i praktiken sällan som hela ersättningen kan erhållas från denne, antingen p.g.a. att personen inte identifierats eller att denne har försvunnit eller inte kan betala.
Som jag har nämnt i de godkända ändringsförslagen är det nödvändigt att begränsa de orättvisa effekterna som beror på de olika ersättningsnivåerna i medlemsstaterna och att garantera att medborgarna i Europeiska unionen får skälig ersättning för de skador de åsamkats när de utsatts för brott någonstans inom unionen.
Detta stöd till brottsoffret måste omfatta två typer av åtgärder som kompletterar varandra.
För det första materiellt, psykologiskt och socialt stöd och hjälp med hälso- och sjukvård, för det andra ersättning för de åsamkade skadorna, både materiella och psykiska, till brottsoffret eller de som är beroende av denne.
Detta skulle utan tvivel vara ett stort framsteg i att uppfylla de politiska mål som Europeiska unionen satte upp för sig vid toppmötet i Tammerfors och i handlingsplanen från Wien.
Bildandet av ett verkligt område med frihet, säkerhet och rättvisa samt möjligheten att utöva rätten till fri rörlighet kan inte bli verklighet om inte unionen vidtar de åtgärder som krävs för att skydda medborgarna när de utsätts för brott någonstans på dess område, oberoende av deras nationalitet, och om de inte ersätts för de skador de åsamkats.
Initiativet från Europeiska kommissionen och kommissionsledamot Vitorinos arbete är enligt min mening det rätta sättet att uppnå detta på.
