# ID: svediakorp-gov440890
# author: Angelilli (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 612
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionär Vitorino, mina damer och herrar!
Betänkandet som jag skall lägga fram handlar om kommissionens förslag inför antagandet av rådets direktiv om brottsofferersättning.
Detta initiativ är en fortsättning på grönboken om brottsofferersättning som var början på kommissionens engagemang i debatten i den här frågan i september 2001, och som utgjorde grunden för ett betänkande – och även för en parlamentsresolution – som jag hade äran att utarbeta för ett år sedan.
Vid ett flertal tillfällen under debatter i den här kammaren om rättssäkerhet och brottsbekämpning har det framträtt ett system på europeisk nivå som, och jag skulle vilja säga med rätta, fokuserar nästan uteslutande på rättsliga påföljder, straff och kontroll.
Endast i liten utsträckning omfattar systemet rehabilitering och social återanpassning av gärningsmännen och mer generellt med brottsförebyggande åtgärder.
Längst ned på listan befinner sig tyvärr brottsoffren, oskyldiga medborgare som trots att de utsatts för en i vissa fall allvarlig skada alltför ofta nekas lämpligt skydd och lämplig ersättning.
Vi måste därför sätta skydd för brottsoffer i centrum för debatten om rättssäkerhet.
Det mest brådskande problemet att lösa är de stora olikheterna i de nationella ersättningssystemen, det finns oerhört stora olikheter mellan ersättningsnivåer och rättsliga förfaranden mellan varje enskild medlemsstat.
En sådan situation kan inte anses förenlig med de principer som ligger bakom bildandet av ett enat område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Det har skett stora framsteg under året.
Europeiska unionen har satt upp mål som är möjliga att uppnå, kritiserat svårigheterna med de olika rättsliga systemen i medlemsstaterna, kartlagt de olika behoven hos brottsoffer och fastställt ett minimum för de gemenskapsrättsliga åtgärder som måste genomföras.
Det viktigaste och mest efterlängtade steget framåt är dock viljan att nu anta en rättsligt bindande strategi på gemenskapsnivå för att aktivt förverkliga de politiska målen från Tammerfors.
Tack vare detta direktiv kommer det att vara möjligt att ta ett första steg mot harmonisering av de europeiska straffrättsliga systemen när det gäller behandlingen av brottsoffer och, med vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen, garantera dem tillräckligt mycket uppmärksamhet, erkännande av nödvändigt stöd och rekreation för den skada de utsatts för, detta även när gärningsmannen inte har identifierats, har försvunnit eller är oförmögen att betala.
Att ta fram gemensamma kriterier på brottsoffer, mottagare av ersättning om brottsoffret avlidit och de vanliga förfarandena och formaliteterna för betalning, utgör därför minimigrunden som Europeiska unionen måste tillhandahålla, så att det inte längre är så att graden av ersättning eller möjligheten att få ut den beror på var man bor eller var brottet ägt rum.
Även om jag i princip håller med om allt som kommissionen föreslagit, lade vi i slutet till en mer utförlig beskrivning av typen av skada för vilken ersättning kan betalas ut samt de tidsbegränsningar för ersättning än det som uttrycks i den ursprungliga texten.
Vi slog fast en minimigräns för att få bidrag; vi föreslog att för att undvika språksvårigheter införa harmoniserade formulär och översättningar, där det så passar, till det språk som brottsoffret kan förstå.
Det viktigaste är att säkerställa den grundläggande principen om icke diskriminering för alla medborgare och personer som är lagligt bosatta i unionen samt önskan att i så stor utsträckning som möjligt begränsa effekterna och lidandet för offren för orättvisa skador, eftersom de blir offer en andra gång när de nekas stöd av otillräckliga eller i vissa fall obefintliga ersättningssystem.
Herr talman!
Jag vill avsluta med att tacka mina kolleger som har bidragit till arbetets goda slutresultat.
