# ID: svediakorp-gov440882
# author: Désir (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 513
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Europeiska unionen behöver en industripolitik.
Utvidgningen gör detta behov ännu större, och en sådan politik kan heller inte reduceras till enbart konkurrenspolitik.
Konkurrenspolitiken i sig är inget svar på de sociala problemen eller risken för plötsliga omflyttningar till områden där skatterna och lönerna är låga, och kan heller inte förverkliga målet med en framstående, innovativ industri där kompetensnivån och mervärdet är högt och ett stort antal arbetstillfällen av hög kvalitet genereras.
Denna strävan efter framgång bör vi ha både för de nuvarande medlemsstaterna och kandidatländerna.
Vi måste undertrycka alla fatalistiska teser om att Europa är dömt till avindustrialisering eller att industrierna endast kommer att koncentreras till länderna i Central- och Östeuropa.
Som Philippe Herzog sade så tror jag inte att svaret på denna bild av förnekelse eller på illusionen av europeisk ekonomi, som kommer att förbli stark om den enbart koncentrerar sig på tjänster men går miste om många tekniska trumfkort, bara ligger i entreprenörskap.
Vi måste också söka svaret i verkliga industristrategier, som fortfarande är svåra att urskilja i kommissionens meddelande.
En verklig industripolitik måste baseras på stora projekt och hållbara strategier inom sektorer där t.ex. forsknings- och utvecklingsinsatser förenas med utvecklingen av europeiska världsledande företag.
Genom att t.ex. uppmuntra företag att gå samman kan vi skapa världsledande företag som kan verka på världsmarknaden och i sin tur skapa en hel sektor med små och medelstora företag som genererar arbetstillfällen.
När detta har skett tidigare har det varit tack vare mellanstatliga initiativ, inte gemenskapsinitiativ.
Några exempel är Airbus, försvarsindustrin och Arianespace, men det finns även många andra områden – ni har nämnt flera – där betydligt aggressivare och kraftfulla åtgärder krävs.
Jag menar att det nu är upp till kommissionen att ta initiativ i denna riktning, även om det visserligen är riktigt att vi måste ge den behörighet att göra detta.
Vi kanske borde ha en kommissionsledamot med ansvar för industripolitik vid sidan av kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens.
Slutligen, och som Olga Zrihen Zaari påpekade, måste denna industripolitik, däribland aspekten konkurrenskraft, vara en del av en social vision.
Det finns centrala frågor som inte kan ignoreras här.
Jag kan nämna harmonisering av skatter, förutsättningarna för social harmonisering, särskilt efter utvidgningen, och arbetstagarnas representation i stora europeiska koncerner, vilket är en förutsättning för en verklig social dialog.
När det gäller detta blockeras fortfarande det ändrade direktivet om ett europeiskt företagsråd, trots att det har godkänts av parlamentet.
Slutligen vill jag säga några ord om politiken för det livslånga lärandet.
Jag avslutar med att påpeka att det i våra företag, i våra länder, är lättare att skapa utbildningsmöjligheter för människor som redan är mycket kvalificerade än för dem med allra lägst kompetens.
Jag hoppas därför att kammaren med överväldigande majoritet kommer att rösta för Olga Zrihen Zaaris betänkande och att kommissionen kommer att beakta det.
