# ID: svediakorp-gov440874
# author: Gillig (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 505
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag vill först och främst tacka min kollega Olga Zrihen Zaari för hennes utmärkta arbete och samtidigt gratulera både rådet och kommissionen till deras vilja att på nytt betrakta industripolitiken som en av Europeiska unionens viktigaste frågor.
Vi får inte glömma bort att detta handlar om själva grunden för den europeiska integrationen.
Det var integrationen av dåtidens industriella nyckelsektorer, kol och stål, som beseglade vårt öde som gemenskap.
Sedan dess har dock våra industripolitiska mål fått stryka på foten, eftersom endast en kommersiell strategi dominerad av konkurrens och frihandel fått råda, även om jag medger att detta har haft sina fördelar.
Med tanke på de omfattande och oundvikliga industriella förändringar vi upplever har dock en av följderna varit en fullständig oförmåga att förutse förändringarnas effekter, särskilt för sysselsättningen.
De vågor av kollektiv arbetslöshet som vi ser överallt i de femton EU-länderna vittnar om detta, vilket påpekades alldeles nyss.
Om vi inte gör något kommer det att vara de blivande EU-länderna som drabbas i morgon.
Våra uttalade mål för sysselsättning, fler och bättre arbetstillfällen och social sammanhållning, för att citera Lissabonmålen, kräver att vi utformar en ny industripolitik för unionen.
Detta är avgörande både för sysselsättningen och för unionens sociala och regionala sammanhållning.
Båda sidor i industrin är beredda att delta i utformningen av dessa mål som ett led i en riktig handlingsplan, såsom rekommenderas i betänkandet.
Som företrädare för utskottet för sysselsättning och sociala frågor skulle jag vilja understryka två punkter, och den första är frågan om industrins konkurrenskraft.
Det är en central fråga som inte kan reduceras till att enbart handla om kostnadssänkningar, som en del tycks tro.
Det är ett sammansatt begrepp där full hänsyn måste tas till den europeiska modellens grundprinciper, nämligen alla de sociala faktorer som Olga Zrihen Zaari nyss nämnde och som jag inte tänker upprepa nu.
Dessa faktorer skiljer sig ganska mycket från objektiva kostnader.
De är produktiva faktorer i sig och måste ägnas samma uppmärksamhet som forskningens utveckling och användningen av ny teknik.
De andra frågan är behovet av att främja en integrerad industripolitik: större europeiska projekt, främjande av teknikplattformar etc. måste gå hand i hand med regionala strategier när det gäller regional balans och förenlighet med sysselsättningspolitiken, vare sig det sker inom ramen för den öppna samordningsmetoden eller genom mer bindande förfaranden, som Werner Langen tycks förespråka.
Slutligen, herr talman, mina damer och herrar, skulle jag vilja säga att det är frånvaron av en industripolitik, och därmed frånvaron av de fördelar som en sådan kan tänkas ge, som är ett av skälen till att många av våra europeiska landsmän hyser allt mindre förtroende för våra institutioner, däribland vår egen, eftersom vi förutsätts företräda dem i deras mest legitima intressen, där sysselsättningen är det främsta.
