# ID: svediakorp-gov440870
# author: Zrihen (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 999
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag skall inte upprepa Werner Langens utmärkta inledning, som ger en tydlig bild av bakgrunden till vårt betänkande.
För några år sedan i Lissabon satte Europeiska unionen upp som sitt mål att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med kapacitet att skapa en stabil ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och bättre social sammanhållning.
Jag är övertygad om att detta mål framför allt är relevant för industrin och för tillverkningsindustrin i synnerhet, eftersom den industriella basen är grundvalen och den ekonomiska motorn för tillväxten i Europeiska unionen.
Det är därför kommissionens meddelande, som har gett upphov till detta betänkande, är så oerhört viktigt.
Det förtjänar ett varmt välkomnande.
De senaste åren har vi dock fått intrycket att tillverkningsindustrin i mångt och mycket har glömts bort och att all energi läggs på servicesektorn och den nya informations- och kommunikationstekniken.
Industripolitiken som sådan talade man inte om under många år.
Detta meddelande ger äntligen upphov till frågan om vad europeiska myndigheter kan göra för att underlätta för vår industri.
Enligt kommissionen kan industripolitiken bara ha ett mål: konkurrenskraft.
Det finns en viss logik i detta.
I en allt öppnare världsekonomi kan den europeiska industrin leva vidare endast om den integreras väl med den globala ekonomin.
Men vi måste enas om vad konkurrenskraft betyder.
Låt oss vara trogna den anda som rådde i Lissabon och Göteborg.
En väl avvägd strategi med tre pelare – ekonomi, miljö och sociala frågor – måste verkligen vara utgångspunkten för vår analys av konkurrenskraften.
Europeisk konkurrenskraft måste vara konkurrenskraft inom forskning, kompetens, vidareutbildning av medarbetare, produktivitet, miljöhänsyn och, sist men inte minst, industriförbindelsernas kvalitet.
Alla strävanden efter att skapa konkurrenskraft genom ideliga kostnadssänkningar, särskilt de arbetskraftrelaterade kostnaderna, och / eller genom att strunta i miljön, är helt fruktlösa.
När det gäller sättet att nå detta mål vet vi att industripolitiken påverkas av samspelet mellan politiken inom en rad områden: forskning, utbildning, konkurrenspolitik, den inre marknaden, beskattning, sysselsättning och sociala frågor och många andra områden.
Eftersom Europeiska unionen är djupt involverad i flera av dessa områden är det viktigt att vi hittar bästa sättet att samordna dessa olika instrument för att finna en riktig industristrategi för Europeiska unionen.
I kommissionens meddelande ställs de rätta frågorna, men de svar som ges är inte tillräckligt tydliga.
Meddelandet är startskottet för en verklig debatt, vilket vi kommer att upptäcka i kväll.
Rådet har redan klargjort sin ståndpunkt.
Parlamentet kommer att göra detsamma genom detta betänkande.
Vi måste givetvis, precis som Werner Langen sade, göra detta till en nyttig övning genom att fullfölja det med särskilda åtgärder.
Det är därför vi uppmanar kommissionen att omsätta idéerna i detta meddelande i en handlingsplan, som därefter lämnas till rådet och parlamentet för antagande.
Handlingsplanens huvudpunkter är följande: För det första måste industripolitikens mål införlivas i all gemenskapspolitik, särskilt konkurrenspolitiken och politiken för kontroll av statligt stöd.
För det andra måste målen omfatta harmonisering av de nationella beskattningssystemen, som inverkar negativt på den inre marknaden.
För det tredje måste planen även omfatta betydande administrativa förenklingar när det gäller nyetablering av företag.
För det fjärde måste forskning och hur man kan göra det mesta möjliga av den för industri och innovation stå i centrum.
Frågorna om de tre procenten för forskning och det europeiska patentet är uppenbart långt ifrån oväsentliga.
För det femte kan man heller inte bortse från frågorna om finansiering för företag, särskilt små och medelstora företag och riskkapital.
För det sjätte måste genomförandet av denna industripolitik innefatta en dimension av dialog mellan ledning och arbetstagare: en god industripolitik kan endast bli verklighet i samarbete med arbetsgivar- och arbetstagarföreträdare, och absolut inte genom att arbeta emot dem eller utan dem.
Andra viktiga faktorer som slutligen bör nämnas är utbildning, praktik och kompetens: mänskliga resurser eller mänskligt kapital får faktiskt allt större betydelse för industrins konkurrenskraft.
Därför föreslår jag att Europeiska unionen inleder ett ambitiöst initiativ, t.ex. genom att sätta en prislapp på vad det livslånga lärandet får kosta.
Betydelsen av stora europeiska industriprojekt som omfattar privata aktörer och offentlig finansiering, t.ex.
Galileo, bör också betonas när det gäller viktiga sektorer som alternativa eller förnybara energikällor, nanoteknik, rymdteknik och stål.
Initiativet med teknikplattformar tycker jag verkar vara ett steg i rätt riktning.
Vi är också alla medvetna om behovet av välfungerande transport-, energi- och telekommunikationsnät för att vi på bästa skall kunna tillvarata de möjligheter som en stor europeisk inre marknad ger.
Inför unionens utvidgning till regioner där näten inte är så väl utbyggda behöver vi fundera på behovet av att kraftigt öka de tillgängliga medlen för att bekosta de omfattande arbeten som krävs.
Jag menar att denna ståndpunkt också bekräftades vid Europeiska rådets möte i förra veckan.
En bra europeisk industripolitik måste inte bara tillvarata de möjligheter som framtidens nya sektorer ger, utan även förutse förändringar inom traditionella sektorer för att på bästa möjliga sätt kunna hantera omstruktureringen på både social, regional och ekonomisk nivå.
Kommissionen har gjort ett försök till sektoriell analys.
Det är en väsentlig och välkommen förändring jämfört med den rent övergripande strategin.
Det vore dock önskvärt att man inte stannar vid en sektoriell analys utan att denna används som grund för sektoriella åtgärder.
Industripolitiken är alltså ett kärt ämne för våra debatter.
Man behöver bara läsa slutsatserna från Europeiska rådets senaste möte.
Jag instämmer i min kollegas förhoppningar om att vi skall kunna lämna alla tomma uttalanden bakom oss och gå vidare mot beslutsamma åtgärder som leder till resultat.
