# ID: svediakorp-gov440856
# author: Van Orden (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 420
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman! i motiveringen till detta betänkande säger Emilio Menéndez del Valle att vad beträffar konflikten mellan Israel och Palestina har alltför många debatter hållits här i parlamentet och alltför många betänkanden har antagits.
Jag undrar därför vad som är meningen med betänkandet och om det verkligen gör någon nytta, särskilt med tanke på att betänkandet inte klart tar ställning, vilket vi redan hört föredraganden säga här i kväll.
Det skall dock ärligt sägas att det genom ändringsförslagen i utskottet nu är mer balanserat än tidigare.
Ämnet i betänkandet är en uppmaning om att snabbt genomföra färdplanen, och detta är något vi alla är ense om.
Jag har dock svårt att förstå föredragandens återkommande krav på att Europeiska unionen skall spela en större roll.
Han föreslår införande av euron, ett internationellt mandat i Palestina och att en internationell styrka skall placeras i området.
Det verkar märkligt bråttom att försöka uppfinna roller för eventuella EU-styrkor, vilket endast är en del av någon annan plan och har mycket lite att göra med fredsprocessen i Mellanöstern.
Vi borde komma ihåg att FN: s övervaknings- och observatörsstyrkor har funnits i Mellanöstern i 50 år, och de har egendomligt nog misslyckats med att förhindra både konflikter och terrorism.
Erfarenheten har lärt oss att en internationell styrka inte garanterar fred utan är en täckmantel för att kränka freden.
Låt oss inte glömma bort att detta område i Mellanöstern lydde under ett mandat, ett mandat från Nationernas förbund, i 26 år från 1922.
Därefter delade FN området i en judisk stat och en arabisk stat.
Det grundläggande problemet är att de arabiska staterna och andra stater i det stora Mellanösternområdet, utom de hedervärda undantagen Egypten och Jordanien, har vägrat att erkänna staten Israel.
En nyckelfaktor för etapp III i färdplanen är att arabstaterna accepterar helt normala förbindelser med Israel.
Detta borde ha skett för länge sedan, och det gäller även Iran.
Arabstaterna har också, liksom FN, bidragit till att frågan om palestinska flyktingar har institutionaliserats, och deras agerande har varit en grogrund för hat, instabilitet och terrorism i över 50 år.
Orealistiska förväntningar hålls fortfarande vid liv.
Förenta nationernas hjälporganisation för palestinska flyktingar började att ge grundläggande levnadshjälp till palestinska flyktingar 1950 och har nu fyra miljoner flyktingar i sina förteckningar.
Varför i mänsklighetens namn har arabstaterna låtit denna situation fortgå?
