# ID: svediakorp-gov440847
# author: Liikanen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,232
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Patten var tvungen att flyga till Madrid till givarkonferensen för Irak, så jag presenterar kommissionens yttrande.
Jag skulle vilja gratulera Menéndez till detta mycket heltäckande betänkande om situationen i Mellanöstern.
Jag skulle också vilja gratulera honom för att ha visat stor uthållighet och diplomatiskt tillvägagångssätt i att föra samman avvikande åsikter, samtidigt som han fortfarande ger oss ett betänkande fullt av innehåll.
När den ärade ledamoten började att arbeta med betänkandet om ” fred och värdighet ” fanns det hopp om att färdplanen skulle leda ut ur det elände som har haft sitt grepp om Mellanöstern under så lång tid.
I dag, flera månader senare, verkar det som om mycket av det hoppet är borta.
Trots de senaste bakslagen måste vi söka efter en väg framåt och undersöka lösningar som leder till en förbättring av situationen.
Resignation och misslyckande är inga alternativ av hänsyn till våra grannar, våra partner och alla människor i området.
Lösningen med två stater är fortfarande den mest allmänt accepterade lösningen.
Färdplanen visar oss vägen, men vad vi behöver är politisk beslutsamhet från parterna och från världssamfundet för att finna den väg som bär framåt.
Många försöker att utforska nyskapande lösningar för att först lösa de svåra frågorna, som till exempel flyktingar och Jerusalem.
En grupp palestinier och israeler har just gjort detta.
Många av oss har i dag haft en chans att höra om dessa människors erfarenheter.
Fredsfördraget i Genève bevisar att svåra frågor kan diskuteras och lösas, hur smärtsamt det än verkar för båda sidor.
Men förutom detta bevisar fredsfördraget i Genève att det fortfarande finns beundransvärda människor från båda sidor av konflikten som, mitt i den pågående tragedin och kaoset, har bibehållit sin vilja och sitt mod för att söka efter positiva och fredliga alternativ.
Det finns andra initiativ som förtjänar liknande lovord, som Nusseibehs och A. Ayalons medborgarkampanj, som nu har fått mer än 80 000 underskrifter, och de presenterade sina idéer för denna kammare för bara några veckor sedan.
I sitt betänkande gör Menéndez helt rätt i att påpeka att alla fredsplaner beror på parternas politiska vilja och ärliga engagemang.
Och detta engagemang verkar saknas.
Är den nuvarande israeliska regeringen beredd att godta lösningen med två stater, med Palestina som en verklig, livsduglig stat?
Är palestinierna beredda och kapabla att utöva regeringsfunktioner inom alla områden, inbegripet säkerhet?
Palestinierna måste ta effektiv kontroll, vidta synliga och effektiva åtgärder mot dem som leder och planerar attacker mot israeler samt offentligt återbekräfta Israels rätt att existera.
Det är också viktigt att gå vidare med valförberedelserna, författningen och det civila samhällets engagemang i reformerna.
Säkerhetsfrågor framhålls som en förevändning för att motivera den åtskiljande barriären långt in på Västbanken.
Men om den fullbordas på det sätt som det för närvarande är tänkt i officiella dokument och enligt mediernas spekulationer, så skulle palestinierna leva i flera enklaver som inte hör samman och är isolerade från yttervärlden.
Dessutom skulle den påtänkta linjen innebära att ett stort antal palestinier utestängs från sina skolor, sjukhus och andra funktioner – och till och med från sitt levebröd.
Det är inte för sent för Israel att ändra detta.
Och senast i går kritiserade till och med några ministrar i den israeliska regeringen oskyldiga civilas död under de aktuella israeliska militära operationerna i Gaza, ett av de hårdaste luftanfallen på månader.
Israel måste verkligen ta itu med denna allmänt uttryckta oro.
I betänkandet riktades flera frågor direkt till kommissionen.
Låt mig kortfattat gå igenom dem.
I punkt 31 hänvisas till kommande val i Palestina.
Kommissionen har redan avsatt medel för den oberoende centrala valkommissionen.
Det förberedande arbetet för valet skulle kunna inledas under de kommande veckorna.
Den palestinske premiärministern planerar att genomföra valet i juni nästa år.
Vi är beredda att börja registrera väljare redan nästa månad.
Men de nuvarande restriktionerna för rörlighet, ett samhälles isolering från ett annat, skulle göra förberedelserna för val och en valkampanj nästan omöjliga.
I punkt 38 i betänkandet krävs en bedömning av de ekonomiska och finansiella behoven.
Palestinska myndigheten håller på att arbeta fram en strategi för ekonomisk stabilisering och återhämtning.
En internationell givarkonferens för Mellanöstern har planerats till mitten av november.
Vi kommer även att få möjlighet att diskutera utsikterna för ekonomiskt stöd på grundval av den palestinska budgeten för 2004 med Världsbanken och Internationella valutafonden.
Gemenskapen bidrar i år med ungefär 245 miljoner euro till palestinierna, antingen med palestinska myndighetens stöd eller genom FN: s hjälporganisation för palestinska flyktingar och icke-statliga organisationer.
Det är det högsta stödet per capita i världen, och det grundas på antagandet att en livsduglig palestinsk stat som förtjänar vårt bistånd håller på att skapas.
Vår hjälp är uppenbart livsviktig av humanitära skäl och för att uppnå ett minimum av ekonomisk verksamhet.
Gemenskapen har också hjälp till att skapa några av de institutionella grundvalarna för en palestinsk stat.
Men vi måste vara på det klara med att om situationen fortsätter att förvärras, så kommer vi definitivt inte att finansiera den israeliska försvarsstyrkans ockupation av de palestinska områdena.
I punkt 40 talas det om skolböcker.
Kommissionen är inte direkt inblandad i denna fråga.
Men vi har träffat många av de berörda parterna för att underlätta dialogen mellan palestinier och israeler.
Vi tog även upp frågan vid sammanträdet för den gemensamma kommittén EU-PLO i juni, och kommer även att på nära håll observera palestinska myndighetens bemödanden för att tygla provokationer.
Låt mig mot denna bakgrund nämna att den senaste begäran om förslag till projekt inom ramen för EU: s partnerskap för fred fokuserar på initiativ för att sätta stopp för våld och incitament till våld.
I nästa punkt sägs det med rätta att utbildning för fred är en av hörnstenarna på väg mot en fredlig lösning av konflikten.
Utvidgningen av Tempus till de palestinska områdena och undertecknandet av forskningsavtalet med Israel som ger Israel samma status som EU: s medlemsstater, är bara två exempel på vårt stöd till denna idé.
När det gäller den internationella fond som nämns i punkt 59 skulle jag vilja nämna att världssamfundet har lämnat bidrag i en storleksordning på ungefär 1 miljard euro per år under de senaste tre åren.
I Världsbankens rapporter sägs det gång på gång att även om detta bidrag fördubblades skulle effekten bli minimal.
Endast en förbättring av säkerhetssituationen och ett återinförande av den fria rörligheten skulle innebära en markant förbättring av situationen.
Jag instämmer med det som sägs i punkt 64 om att de regionala programmen inom ramen för Meda bör användas fullt ut för att utnyttja regionernas potentiella fördelar och gränsöverskridande samarbete för fredsprocessen.
Diskussioner inom ramen för initiativet ” Ett utvidgat europeiskt grannskap / nya grannar ” kommer att ta hänsyn till denna aspekt.
Fred, värdighet och trygghet är sannerligen grundvalen för en bättre framtid i Mellanöstern.
Vi måste alla arbeta för att uppnå detta.
Det ligger i våra partners intresse, men även i vårt.
