# ID: svediakorp-gov440846
# author: Menéndez del Valle (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 856
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Först vill jag uttrycka min glädje och mitt tack till alla ledamöter som tillsammans med mig har ansträngt sig för att uppnå samförstånd i detta betänkande, ett betänkande med den betecknande rubriken ” Fred och värdighet i Mellanöstern ”.
Tyvärr befinner vi oss långt från någon fred, och förnedring snarare än värdighet är dagordningen i de oroliga länderna Israel och Palestina.
I det betänkande vi diskuterar uttalas emellertid en strävan, bokstavligt och bildligt, att fler och fler röster skall höras, fler och fler samveten skall vakna både här och där till förmån för detta dubbla syfte: värdighet och fred, till vilket vi måste lägga stabilitet för regionen och välstånd för dess folk.
Det är sant, som det antyds i betänkandet, att det inte har varit möjligt att åstadkomma ett klimat med ömsesidigt förtroende mellan parterna, och att fredens fiender nyligen har rest hinder och kommit med förevändningar i syfte att hindra färdplanen från att fungera, men det är vår plikt att fortsätta att sträva efter att uppnå detta, omedelbart, på medellång och på lång sikt.
Därför uppmanas i betänkandet – med risk för att utsättas för anklagelser för utopism – båda parternas regeringar och alla regeringar i länderna i Mellanöstern att förverkliga en ny utbildningspolicy, som grundar sig på begreppet om utbildning för fred, och som är anpassad till att främja ömsesidig tolerans och förståelse mellan de olika kulturerna och religionerna.
Men medan man åstadkommer detta måste vi möta den oundvikliga verkligheten, och det gör vi genom att fördöma de palestinska fraktionernas terroristvåld och israelernas användning av överdriven militärstyrka mot det palestinska folket.
Tyvärr kommer det senare övervägandet särskilt lägligt för närvarande, och jag hävdar att detta är beklagligt.
Som uppgetts i ledarartikeln i den israeliska dagstidningen – och jag citerar: ” i måndags, medan Sharon höll ett intetsägande tal som saknade varje realistisk politisk vision, bombade israeliska helikoptrar Gaza och träffade åtskilliga terrorister, men dödade och skadade också många oskyldiga palestinska civila ”, en avskyvärd sedvänja som inte är isolerad och som enligt ” den israeliska armen har visat att man kommer att fortsätta med ”.
Någonting som ur min synvinkel leder ledarskribenten – en tydlig produkt av ett demokratiskt samhälle sådant som Israel – till att råda den israeliska regeringen och armén att ” de genom denna policy inte får underminera de etiska normer som Israel har antagit under åren.
Om detta skedde skulle det israeliska samhället bli allvarligt splittrat, eftersom den allmänna opinionen skulle upphöra att känna förtroende för sina politiska och militära ledare. ”
I talet på måndagen inför Knesset gjorde den israeliske premiärministern gällande att han är en ivrig förespråkare för färdplanen.
Detta gällde emellertid med de 14 ändringar som lagts fram, inte inför kvartetten, utan inofficiellt inför Förenta staternas administration.
Uppenbarligen oroad av återklangen från den s.k.
Genèveplanen, det fredsinitiativ som blev resultatet av gemensamma israelisk-palestinska ansträngningar, har Sharon uppgett att färdplanen är det enda hoppet för att man skall kunna göra några framsteg i riktning mot fred med palestinierna.
Nåja, nu är det dags att arbeta.
Vi kommer att glädja oss tillsammans med honom om den leder till verklig framgång.
För ögonblicket är vi emellertid nöjda om han rättar sig efter vad som – samstämmigt – krävs av honom i punkt 2: att hans armé skall dras bort från de autonoma palestinska områdena, att de selektiva morden upphör och att all kolonisation och uppförandet av säkerhetsmuren upphör.
” Man behöver inte sova för att ha mardrömmar ”, sades det i en slogan som var målad på Berlinmuren.
Fjorton år efter det att den förstörts orsakar en annan mur mardrömmar i Palestina.
Och medan Sharon i sitt tal i måndags sade att han hade gett order om att byggandet av muren skulle påskyndas, röstade 144 regeringar i FN: s generalförsamling för att Israel skulle stoppa det och sluta med ett uppförande som hela världen – förutom Israel och Förenta staterna, som röstade emot detta – betraktar som en överträdelse av internationell lagstiftning.
Betänkandet innehåller flera brännande frågor.
På grundval av den nödvändiga konstitutionen för en livskraftig och demokratisk palestinsk stat innehåller det till exempel en uppmaning till de palestinska myndigheterna att hantera flyktingarnas s.k. rätt att återvända på ett realistiskt sätt, så att en realistisk lösning kan nås.
Men ändå hävdar jag som europé – och jag skall sluta här – att jag naturligtvis fullständigt stöder färdplanen, men för den händelse att denna färdplan hamnar i ett dödläge under den närmaste framtiden, och med tanke på de allvarliga konsekvenser detta skulle medföra, vilket skulle orsaka större lidande för israeler och palestinier, rekommenderas det i betänkandet att man skall skapa nya alternativ, och särskilt inrätta ett internationellt mandat i Palestina som skulle vara underställt kvartetten, och till och med omfatta en internationell markstyrka.
