# ID: svediakorp-gov440778
# author: Fava (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 363
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Låt mig säga inledningsvis att det är ganska egendomligt att varje debatt vi håller om dödsstraffet fortfarande störs av en speciell brist på uppriktighet.
För några månader sedan lyssnade vi med liknande obehag på människor som i förbittrade ordalag talade om Kuba, medan vi till Kina, med dess 3 138 avrättningar under ett år, fortfarande bara riktar artiga ord, som ibland reduceras till ett förläget stammande när Europa uppmanas att uttala sig om den allt vanligare, ibland nästan industriella tillämpningen av dödsstraffet i Förenta staterna eller andra så kallade liberala demokratier som fortfarande använder galgen, sådana som Taiwan, Thailand, Japan och Indien.
Jag skulle inte vilja att denna politiska blyghet nu förvärrades genom en allvarlig försummelse av en förpliktelse som rådets ordförandeskap formellt åtog sig inför detta parlament den 2 juli i år, dvs. att presentera en resolution om ett moratorium för dödsstraffet i Förenta nationernas generalförsamling.
Låt oss komma ihåg – och låt oss påminna minister Frattini om detta – att denna resolution framfördes som en av det italienska ordförandeskapets prioriteringar i dess utrikespolitiska program, och vi vet – både genom sunda förnuftet och genom erfarenhet – att ett moratorium är det första politiska steget mot avskaffandet av dödsstraffet; allt annat är bara en önskedröm.
Tidsfristen för att lämna in en text till denna resolution är den 7 november, men hittills har resolutionen inte synts till.
Efter många decennier med högljudd och ibland fruktlös debatt skulle det vara ansvarslöst att ha tillkännagivit ett så viktigt politiskt initiativ för fyra månader sedan bara för att ge vika för påtryckningarna från dem som inte vill att Förenta nationerna skall ta ställning mot dödsstraffet.
Risken för nederlag?
Jag tänker mera på plikten att kämpa, plikten att utkämpa den politiska kamp som Europeiska unionen måste ta sitt eget ansvar för.
Avslutningsvis, när rådets ordförande reser till Kina anförtror vi honom också uppgiften att påminna detta land om att det i fråga om människolivets värde inte får förekomma någon politisk opportunism eller hierarki, inte ens när det gäller Kina.
