# ID: svediakorp-gov440776
# author: Patten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,548
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Ni har helt rätt i att jag har uttalat mig om dödsstraff inför parlamentet vid ett antal tidigare tillfällen, och förr tvingades jag har ibland bevittna att jag, då jag började hålla anföranden i ett parlament om dödsstraff, inte mötes av ett sådant enhälligt stöd för mina åsikter.
Jag minns att jag röstade för att avskaffa dödsstraffet i olika delar av de brittiska öarna, vilket inte alltid fick något starkt stöd.
Den första åtgärd som jag genomförde när jag var kolonialförtryckare var att avskaffa dödsstraffet i Hong Kong!
Så jag har ett visst antal ” formationer ” på denna fråga, som en lagledare inom fotboll skulle säga.
Jag skulle genast vilja be om ursäkt för det faktum att jag inte kommer att ha möjlighet att stanna genom hela denna debatt.
Jag måste hinna med flyget till Madrid för givarkonferensen för Irak som börjar i morgon bitti, och där kommer, naturligtvis, även ordförandeskapet att vara representerat.
Jag hoppas att parlamentet ursäktar denna oartighet, men min kollega Fischler kommer att sitta här och rapportera allt som jag skulle ha hört senare under debatten.
Jag hoppas också att parlamentet ursäktar mig om en stor del av det som jag säger följer i ordförandeskapets eleganta fotspår.
Jag tänker ta upp många av ordförandeskapets punkter, men på mitt eget sätt.
Parlamentet vet att vi konsekvent arbetar i riktning mot ett universellt avskaffande av dödsstraff.
Under processen att nå detta mål kräver vi, där dödsstraffet fortfarande finns, att användandet av det skall begränsas gradvis, och vi insisterar på att det bör genomföras med minsta möjliga grymhet.
Där så är lämpligt utövar Europeiska unionen även påtryckningar för införandet av moratorier.
Där så är lämpligt har vi tagit fram riktlinjer för utspel och framställningar om dödsstraff i multilaterala forum och gentemot tredje länder.
Vid det europeiska toppmötet med Kina förra året sade den dåvarande kinesiske premiärministern Zhu Rongii: ” ni diskuterar bara dessa frågor med fattiga länder, eller hur? ”
Jag påpekade för honom att såvitt jag kan minnas var det med Förenta staterna som vi tog upp frågan första gången.
Så det är en fråga som vi tar upp med – jag måste tillstå att Förenta staternas utrikesminister blev något förvånad! – alla.
Europaparlamentet är varaktig motståndare till dödsstraff och har medverkat till att främja denna process.
Parlamentet har tidigare förklarat att det anser dödsstraff vara, och jag citerar, ” en omänsklig, medeltida bestraffningsform som inte hör hemma i ett modernt samhälle ”.
En rad initiativ har tagits för att garantera att avskaffandet av dödsstraffet skall bli en central del i den europeiska politiken för mänskliga rättigheter.
Det är på grundval av detta starkt hållna europeiska politiska mål som vi under de senaste åren framgångsrikt har lagt fram resolutioner om dödsstraff i FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna, som rådsordföranden har sagt.
Den sjunde resolutionen i följd antogs i Genève den 24 april.
Denna resolution innehåller några viktiga nya kännetecken.
I denna krävs i synnerhet att stater inte skall genomföra avrättningar inför publik eller på något annat förnedrande sätt, och att de skall garantera att all användning av särskild grymhet eller omänskliga avrättningsmetoder, som stening, omedelbart skall stoppas.
Medan stödet för resolutioner om dödsstraffet har ökat inom kommissionen för de mänskliga rättigheterna, måste det sägas att även motståndet har ökat.
Den resolution som antogs i Genève fick stöd från 24 stater, medan 18 röstade emot och 10 lade ned sina röster.
Den starka oenigheten hos många stater bevisades dock av det faktum att 63 länder undertecknade ett uttalande som innebar att de tog avstånd från resolutionen.
Jag tyckte att det kunde vara nyttigt att minnas dessa fakta mot bakgrund av dagens debatt om en resolution med krav på ett moratorium för dödsstraff i generalförsamlingens tredje kommitté.
Något som först bör beaktas, innan man presenterar någon resolution, skulle vara huruvida en sådan text skulle få tillräckligt stöd för att kunna antas av generalförsamlingen.
Vi minns alla generalförsamlingens 54: e session 1999.
En text som i synnerhet krävde att moratorier inrättas och att vissa garantier tillämpas delades ut.
Detta utkast orsakade omgående ett ramaskri bland stater som upprätthåller dödsstraff, däribland Egypten, Indien och Singapore.
Det europeiska initiativet angreps kraftigt, och man uppfattade det som att vi försökte tvinga på andra självständiga stater våra värden.
Till sist drogs texten tillbaka.
Sådan var situationen 1999.
Vi kan inte se några tecken på att generalförsamlingen skulle vara mer positivt inställd i dag till en resolution om dödsstraff.
Samtidigt som de som på ett kompromisslöst sätt vill bevara dödsstraffet finner sig i ytterligare texter från FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna i denna fråga, förefaller det som om de kommer att fortsätta att kraftigt motsätta sig alla ansträngningar för att säkerställa en resolution från generalförsamlingen.
Detta skulle leda till en ännu mer splittrad debatt.
Till följd därav har Europeiska unionen beslutat att fullfölja sina åtgärder mot dödsstraff i FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna hellre än i generalförsamlingen.
En mer grundläggande fråga är emellertid om en resolution med krav på ett moratorium skulle främja det europeiska målet att avskaffa dödsstraffet över hela världen.
Ordförandeskapet har föreslagit att det europeiska förslaget inte borde gå så långt som till att ställa krav på att dödsstraffet skall avskaffas utan hellre på ett moratorium för användandet av denna bestraffning.
Eftersom man i den resolution som lades fram av Europeiska unionen i FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna uppmanar stater att helt avskaffa dödsstraffet och att under tiden införa ett moratorium för avrättningar, riskerar vi att det uppfattas som om vi försvagar den europeiska ståndpunkten genom att inte föreslå samma höga standard i generalförsamlingen.
Jag bör också tala om för er att icke-statliga organisationer har sökt kontakt med mig i denna fråga.
I juli i år hade jag nöjet att sammankalla ett särskilt seminarium i Bryssel för icke-statliga organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter.
I samband med detta sammanträde presenterade världssammanslutningen av icke-statliga organisationer mot dödsstraff, där även Amnesty International och flera andra ansedda organisationer är med, sin egen uppfattning.
Meddelandet från denna grupp var att be Europeiska unionen att avhålla sig från att presentera en resolution om dödsstraffet vid den kommande generalförsamlingen.
Dessa icke-statliga organisationer påpekade särskilt att eftersom det inte finns några tecken på att de politiska spänningarna har minskat sedan 1999, skulle ett sådant initiativ kunna skapa en högst politiserande och kontraproduktiv debatt i generalförsamlingen.
Enligt deras mening skulle ett ytterligare misslyckande i generalförsamlingen kunna stärka ställningen för de stater som upprätthåller dödsstraff.
Jag fäster stor betydelse vid den sakkunskap som finns inom de många namnkunniga icke-statliga organisationer som vi arbetar med.
De har även spelat en viktig roll som partner inom ramen för de projekt som vi genomför inom programmet Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter.
På initiativ av denna sammanslutning av icke-statliga organisationer firade vi, om det nu är rätt ord, också för första gången världsdagen mot dödsstraffet den 10 oktober.
Europeiska kommissionen kommer att fortsätta att stödja kampanjer som är avsedda att få till stånd ett moratorium för dödsstraff och avrättningar samt i slutändan ett avskaffande av dödsstraffet i hela världen.
Förra året tilldelades ungefär 4,9 miljoner euro inom ramen för det europeiska initiativet till projekt som syftar till att höja den allmänna medvetenheten i länder där dödsstraffet finns kvar.
De metoder som används inbegriper allmän utbildning, uppsökande verksamhet för att påverka den allmänna opinionen, studier om hur staters dödsstraffsystem följer miniminormerna, information om och stöd till strategier för att ersätta dödsstraffet samt ansträngningar för att garantera dödsdömda interner tillgång till rättsligt stöd på lämpliga nivåer, liksom utbildning för jurister.
Under de senaste månaderna har det också förekommit en del positiv utveckling som bör framhållas.
I januari beslutade guvernör Ryan i Illinois att omvandla dödsdomarna för 156 dödsdömda fångar.
Sedan protokoll 13 till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna trädde i kraft den 1 juli är användandet av dödsstraff inte bara förbjudet i fredstid utan även i krigstid.
Slutligen omvandlade Armeniens president alla dödsdomar som ännu inte verkställts till livstidsdomar i juli och ratificerade därefter protokoll 6 till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna i september, och avskaffade därmed dödsstraffet.
Låt mig upprepa att vi tar denna fråga på allvar, och det gläder mig att vi arbetar med ett ordförandeskap som har tagit det på så stort allvar och drivit det med avsevärd skicklighet och mycket gott politiskt omdöme.
Vi gör en del framsteg, men det kommer att kräva tid och envishet liksom en fortsatt kamp från parlamentets sida om vi skall lyckas uppnå vårt mål, som är att få se dödsstraffet förpassat till historieböckerna som en form av bestraffning vilken inte skall ha någon plats i den moderna världen.
