# ID: svediakorp-gov440774
# author: Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,044
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den 10 oktober 2003, världsdagen mot dödsstraffet, antog jag en deklaration på Europeiska unionens vägnar som klart uttalade: ” Europeiska unionen uppmanar länder som ännu inte har avskaffat dödsstraffet att åtminstone införa ett moratorium som ett första steg mot ett fullständigt avskaffande. ”
Detta, jag upprepar det, är den deklaration som jag själv antog bara för ett par dagar sedan på Europeiska unionens vägnar: en text som alla enats om.
Jag säger detta därför att jag, som representant för den italienska regeringen, kan säga att Italien redan dessförinnan alltid varit fullt övertygat om att kampen för att avskaffa dödsstraffet har ett stort politiskt och idealistiskt värde, samtidigt som den har en mycket viktig humanitär aspekt.
Jag tror att alla vi européer är säkra på att den process som leder till ett fullständigt avskaffande av dödsstraffet är oåterkallelig, men också att denna process måste ske gradvis.
Det är därför vi måste ställa oss frågan hur vi bör agera rent praktiskt för att slutgiltigt få slut på de offer av människoliv som oundvikligen krävs.
Det är oron för detta som har fått det italienska ordförandeskapet att acceptera uppmaningarna från detta parlament och många andra parlament, inklusive mitt eget lands parlament, att föreslå regeringarna i Europas länder ett resolutionsinitiativ om ett moratorium från Europeiska unionen, som kan läggas fram för Förenta nationernas pågående generalförsamling i New York.
Berlusconi uttryckte sig i samma ordalag här i parlamentet den 2 juli i år; detta engagemang bygger på en oro som vi alla delar, vilket framgår av den rapport och resolution om mänskliga rättigheter i världen som antogs av Europaparlamentet den 4 september.
I debatten inom Europeiska unionen har det uppstått ett betydande etiskt problem, vilket är en fråga.
Folk har undrat: är strävan att fullständigt avskaffa dödsstraffet förenlig – jag upprepar, är den förenlig – med ett initiativ sådant som moratoriet, som bygger på regeringarnas villighet att inte tillämpa dödsstraffet i praktiken i sina länder?
Det finns också mera strikt politiska överväganden.
Finns det, har folk undrat, tillräckligt stor samstämmighet för att resolutionen skall antas i generalförsamlingen?
Hur mycket skulle ett eventuellt nederlag påverka framtiden för kampanjen för ett totalt avskaffande av dödsstraffet?
Om fakta verkligen bekräftar att det finns en trend mot ökat stöd för kravet på dödsstraffets avskaffande, undrar vi: är det nu värt att ta risken att resolutionen inte går igenom – med tanke på ovissheten om resultatet –, eller vore det kanske inte bättre att vänta tills vår ståndpunkt har befästs ytterligare?
Det är dessa frågor som har ställts.
Det italienska ordförandeskapet har ägnat ganska stor uppmärksamhet åt dessa allvarliga frågor, därför att Europa uppenbarligen inte kan och inte får framstå som splittrat eller osäkert i ett ämne som är så viktigt och känsligt som detta.
Vi har vägt argumenten för och emot.
Vi har mobiliserat hela vårt diplomatiska nätverk för att försöka förstå, för att få en uppfattning – så att säga – om hur man avser att rösta om en eventuell resolution om ett moratorium.
Resultatet av denna granskning, som vi har gjort genom alla diplomatiska kanaler, verkar tyda på att en lämpligt formulerad text kanske kan godkännas av generalförsamlingen, även om detta naturligtvis inte är helt säkert.
Faktum kvarstår emellertid att många länder, vilkas historia borde tyda på att de skulle stödja en resolution av detta slag, inte har uttryckt sin inställning till vår fråga, och vi bör inte bortse från risken att, om det föreslås tillägg till en resolutionstext av detta slag, den enade fronten av stödjande länder kanske drabbas av en del mera omfattande avhopp när det blir dags att rösta.
Det italienska ordförandeskapet – och den italienska regeringen på nationell nivå – är mycket medvetna om kravet från detta parlament, Europaparlamentet, liksom vi, i Italien, är medvetna om det uppdrag som det italienska parlamentet har gett oss att lägga fram en resolution om ett moratorium inför generalförsamlingen.
Å andra sidan har vi helt klart för oss att många regeringar inom Europeiska unionen fortfarande är villrådiga och undrar hur man bäst skall arbeta för detta mål, som vi alla är eniga om.
Vi är övertygade om att ett europeiskt initiativ att presentera en resolution för generalförsamlingen skulle ligga väl till i tiden och vara mycket värdefullt i moraliskt avseende, och vi har arbetat och arbetar fortfarande på detta, så att frågan kan förbli ett ämne som granskas och noga övervägs av utrikesministrarna.
Vi är medvetna om att oron för ett nederlag, trots den allmänna positiva känslan, är starkare än benägenheten att framlägga en resolution.
Vi stöder i egenskap av italiensk regering detta engagemang på nationell nivå, men i egenskap av europeiskt ordförandeland hoppas Italien fortfarande att resultatet av dessa noggranna överväganden blir ett europeiskt beslut att gå vidare och lägga fram resolutionen.
Detta skulle vara ett beslut i överensstämmelse med Europas engagemang att bekämpa dödsstraffet.
Det är därför jag ännu en gång uppmanar till noggranna överväganden.
Jag vet att det är ont om tid, och jag vet att dessa överväganden måste leda till ett beslut mycket snabbt.
Jag hoppas därför att det antingen blir ett gemensamt beslut av alla Europas länder att dela ansvaret för att lägga fram en resolution av detta slag – vilket skulle vara det allra bästa alternativet – eller ett europeiskt beslut som tydligt jämnar vägen för nationella initiativ i detta ämne av europeiska länder, kanske även inklusive den italienska regeringen när den agerar på nationell nivå.
Om initiativet kommer från Europa kommer det förvisso att ha större kraft; om det kommer från regeringarna i europeiska länder kommer det förvisso att ha mindre kraft men ändå vara lika viktigt.
Jag väntar fortfarande på att de europeiska regeringarnas representanter – och jag kommer att påminna dem – skall meddela mig sin bedömning och slutgiltiga uppfattning om den ena eller den andra av dessa möjliga lösningar inom kort.
