# ID: svediakorp-gov440754
# author: Lage (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 284
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi har fått uppleva ett historiskt ögonblick som har visat att Europa skulle vinna på att tala med en röst och skaffa sig diplomatiska och militära verktyg.
Just när Europa lyckats skapa institutioner som förmår att ge uttryck åt dess kollektiva öde, blottlade Irakkriget det enorma avstånd som återstår att färdas.
Den nya figur som presenteras i utkastet till konstitution, Europeiska unionens utrikesminister, med en, två eller tre hattar, för att låna Georges Berthus färgstarka språk, inger hopp.
Kommer denna institution att fungera som tänkt?
Kommer den att få effektiva befogenheter?
Jag hoppas verkligen det.
Vi kan inte godta att den europeiska integrationen innehåller två tydliga och åtskilda grunddrag: ett ekonomiskt, där integration hyllas, och ett politiskt, i stel, traditionell anda, som är helt oförenligt med integration.
Denna klyfta existerar egentligen inte och har ingenting med den europeiska integrationens karaktär att göra.
Om de europeiska medborgarna fick frågan skulle en överväldigande del av dem stödja en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Lagstiftare på europeisk nivå löper därför ingen risk att anklagas för att gå i spetsen, utan hänsyn till den allmänna opinionen, i strävan efter ett europeiskt försvar och säkerhet.
Medborgarna i Europa vill känna sig säkra mot hotet om yttre eller inre våld, men de vill inte vara en ensidig makts tjänare, även om denna makt uppträder förklädd till allierad.
De kanske alla drömmer om Immanuel Kants plan för evig fred, men de vet att vägen dit är svår och att, historiskt sett, naiv optimism har ett högt pris.
