# ID: svediakorp-gov440753
# author: De Veyrac (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 386
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill först och främst ge mitt erkännande till Elmar Broks arbete.
Detta betänkande tar upp många viktiga frågor och för fram en vision av Europas roll i de internationella förbindelserna som vi i princip delar.
Vi instämmer också i bekräftelsen av multilateralism och rangordningen av Europas utrikespolitiska prioriteringar och till och med de ståndpunkter som antas i fråga om Mellanöstern.
Om vi hade haft tid hade jag kunnat ge er många fler exempel.
Det är dock en fråga jag vill ta upp, nämligen den om parlamentets rättigheter på det utrikespolitiska området.
I likhet med er anser jag att Europaparlamentet bör hållas bättre informerat.
Detta är innebörden i ett avtal som nyligen slöts mellan rådet, kommissionen och parlamentet, och det måste genomföras till fullo.
Jag har emellertid några reservationer i fråga om de mer extrema kraven i betänkandet.
Historien har ofta visat att en effektiv utrikespolitik inte är så lätt att förena med utvidgad parlamentarisk makt.
En församling är en plats för debatt och diskussion och, vid behov, beslutsfattande.
Det parlamentariska arbetet pågår i allmänhet under lång tid, medan utrikespolitik måste föras från dag till dag.
För övrigt är parlamentet ibland en plats för konflikter mellan grupper som av nödvändighet har skilda uppfattningar.
Jag anser dock att när det gäller att föra utrikespolitik gagnar det alla grupper att uppvisa största möjliga enighet.
Vi noterar också att de nationella parlamentens roll i utrikespolitiken följer särskilda regler i alla demokratiska länder.
Till sist vill jag framhålla att förstärkta rättigheter för parlamentet inte skulle göra Europas utrikespolitik mer begriplig.
Låt oss inte åstadkomma något tilltrasslat nät av ytterligare befogenheter som skulle göra det ännu svårare för den europeiska allmänheten att förstå vad vi gör.
Låt mig avsluta med att säga att jag, när det gäller GUSP, inte tror att det vore klokt att kräva samma rättigheter som de övriga EU-institutionerna.
Låt oss ställa frågor, låt oss utfärda rekommendationer vid behov, men låt oss inte gå så långt som att kräva makt att utfärda yttranden i utrikespolitiska frågor.
När det gäller GUSP, liksom i andra frågor, bör vi lita på de kloka rekommendationerna från konventet.
