# ID: svediakorp-gov440747
# author: Coûteaux (EDD ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 516
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Här har vi då ännu ett Brokbetänkande, där man fortfarande hämtar inspiration från samma principer och fortfarande drivs av samma önskan, nämligen att bygga upp en gemensam utrikespolitik.
Elmar Brok förstår fortfarande inte att de europeiska staternas intressen skiljer sig åt, att deras respektive politiska inriktningar därför är oförenliga och att denna gemensamma politik, som fastställdes, låt oss inte glömma det, för mer än tolv år sedan, under Maastrichtfördraget, är en av de mest uråldriga idéer som inspirerat det europeiska federalistiska synsättet.
Sällan i historien har så många framstående personer skrivit så mycket och lagt ned så mycket energi på att nå detta märkliga och sjukliga mål, som går ut på att se till så att deras eget land inte längre existerar.
Lyckligtvis är dock dessa önskedrömmar fortfarande skrattretande och har ännu inte förverkligats i någon som helst utsträckning.
Låt oss koncentrera oss en liten stund på vad dessa drömmar går ut på och vad det är som så uppenbart pågår.
De avslöjar en hel planritning för världen och, jag vill rentav säga, en genuin rädsla för världen.
För det första tror Elmar Brok att rådet och kommissionen är oförmögna att göra verkliga prioriteringar, och han tar därför på sig denna uppgift genom att besluta om vad han i artikel 7 kallar de ” yttersta gränsernas omedelbara närhet ”, med andra ord öst och syd.
Samtidigt välkomnar han det faktum att de krisoperationer som utförts inom ramen för den gemensamma utrikespolitiken har varit baserade på Natos planerings- och kommandostruktur – nu citerar jag artikel 30 –, och han förespråkar naturligtvis ett närmare samarbete med Nato.
Vad är det för världsbild som förs fram här?
Om Europeiska unionen skall genomföra sin princip om ” styrka genom enighet ” måste den göra det mot de stater som befinner sig i dess yttersta randområden, och i nära anslutning till detta, enligt Elmar Brok, genom allt närmare förbindelser med Förenta staterna inom ramen för vad han kallar det ” europeisk-atlantiska området ”.
Sammanfattningsvis skulle Europa konstrueras till stöd för den vita utvecklade världens enighet mot allt som är annorlunda, allt som omger den och allt som den ser som ett hot.
Är det detta som är den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, Elmar Brok?
Hur kan vi då förvänta oss att folk skall tro på att Europas mål är att bilda en motvikt mot Förenta staternas makt, när dess enda syfte uppenbarligen är att stärka den vita världens enighet mot ett syd som den upplever som ett hot?
Kan vi inte se att de som lovsjunger den gemensamma utrikespolitiken också är de mest hängivna anhängarna av en vänta-och-se-politik och att centrum för detta europeisk-atlantiska område mer träffsäkert än någonsin kallas ” Vita huset ”, med andra ord ett hus befolkat av vita, i förbund med varandra, lyckligt ihopkurade mot hoten från världen runtomkring.
Ja, mina damer och herrar ...
