# ID: svediakorp-gov440732
# author: Brok (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,015
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja göra några kommentarer som inledning till denna årliga rapport om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Utgångspunkten är de dramatiska händelserna i Irakkriget och deras inverkan på Europeiska unionens inre sammanhållning, på de transatlantiska förbindelserna och på tillståndet inom FN och Nato samt på den internationella ordningen i dess helhet.
Vad som nu gäller är att vi ser krisen i samband med Irakkriget som en möjlighet och en utmaning att slutgiltigt etablera Europa som en politiskt trovärdig aktör.
Europa måste upphöra att vara en observatör av världspolitiska frågor och bli en deltagare.
Konstitutionskonventet skapade en institutionell ram inom vilken vi kan göra detta genom att tillsätta en europeisk utrikesminister, genom möjligheten till ökat samarbete inom försvarsområdet och även genom att inrätta en europeisk byrå för krigsmateriel.
Dessa förslag utgör ett absolut minimum, och regeringskonferensen får inte urvattna dem.
Vi förväntade oss mycket mer i fråga om rådets omröstningsförfarande och parlamentets rättighet att hållas informerat och rådfrågat.
Mot bakgrund av en proaktiv politik för krishantering anser vi det nödvändigt att vi i framtiden blir bättre informerade och involverade redan under de tidiga förvarnings- och planeringsskedena av krisoperationer inom den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken.
Både den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) behöver en effektiv institutionell ram, men det är inte nog.
Det behövs också ett politiskt innehåll.
Det är avsikten med den europeiska säkerhetsdoktrin som har lagts fram av Solana, och i detta betänkande ges fyra anledningar till att stödja hans strategi.
Den första är att Europa måste göra en klar prioritering av sina utrikes- och säkerhetspolitiska intressen och mål, tillsammans definiera dessa och också fastställa de geografiska tyngdpunkterna, som vi har gjort under punkt 8.
Den andra är att en europeisk säkerhetsstrategi måste omfatta ett säkerhetskoncept som inkluderar politiska, ekonomiska, sociala och interkulturella ansträngningar för att mildra och lösa konflikter som en motvikt till den nuvarande amerikanska administrationens snäva säkerhetstänkande, som enbart inriktar sig på militärfrågor.
För det tredje kan en europeisk säkerhetsdoktrin bara utvecklas på grundval av effektiv multilateralism och inom FN: s system, vilket överensstämmer med de europeiska medlemsstaternas historiska erfarenheter och politiska intressen.
För det fjärde, trots att förebyggande och lösning av konflikter med icke-militära medel alltid kommer att vara förknippade med varje säkerhetsstrategi som antas av Europeiska unionen, är den europeiska utrikes- och säkerhetspolitikens trovärdighet i sista hand beroende av unionens militära resurser och unionens beredskap att sätta in dem, om en konflikt skulle bryta ut.
Vilka är våra utrikespolitiska prioriteringar i ett europeiskt säkerhetskoncept?
Trots att de transatlantiska förbindelserna fortfarande står i främsta rummet bland dessa kommer Europa att bli en jämbördig partner för USA endast när medlemsstaterna visar en politiska vilja att låta sina egna individuella intressen träda tillbaka för gemenskapens intressen.
Vi kan inte heller stärka sådana organisationer som FN och Nato förrän Europa och USA talar med en röst.
Nytt liv måste blåsas in i den strategiska debatten mellan Europa och USA, och det är ytterligare en anledning till att Solanas strategidokument är så viktigt.
Det kommer att täcka sådana ämnen som stabilisering, återuppbyggnaden av Irak och den irakiska nationen, en gemensam strategi för Iran, och allmänt, hur spridningen av massförstörelsevapen kan förhindras och hur man bör förhålla sig till repressiva och diktatoriska regimer och stater i upplösning.
En viktig uppgift som återstår är att som en av medlemmarna i kvartetten skapa fred i Mellanöstern där det måste stå klart för oss att kvartetten, i stället för att endast vara närvarande på papperet, bör arbeta tillsammans i regionen.
Det råder inget tvivel om att Europa även i fortsättningen kommer att engagera sig i västra Balkan och i Afghanistan, vilka problem som än finns på båda håll, trots vi att inte kan låta bli att misströsta om våra möjligheter att bygga upp en fungerande stat i Afghanistan.
Mycket större uppmärksamhet måste ägnas åt södra Kaukasien som håller på att bli ett av EU: s mest instabila grannområden, och härvid kommer förbindelserna med Ryssland att spela en stor roll.
I och med utvidgningen förs unionens yttre gränser ännu närmare krisområdena i öster och i sydöst.
Det är ytterst viktigt att säkerhetszoner skapas runt Europa, och att en effektiv grannskapspolitik utvecklas.
Därför bör vi under våra överläggningar i mycket högre grad inrikta oss på idéer som ” Europeiskt ekonomiskt område plus ” och liknande samt överväga olika vägar att åstadkomma större stabilitet i Medelhavsregionen.
Slutligen skulle jag vilja förklara vår kritik av rådets årliga rapport.
Var och en som bläddrar igenom denna volym på 200 sidor kommer att märka att den mer liknar en lagerförteckning än en årlig politisk översikt.
Så illa brukade det inte vara förr.
En sådan rapport är inte till någon nytta när det gäller att föra en dialog mellan parlamentet och rådet.
Den måste bli mer politisk, som den var en gång, med tydligt angivna utvärderingar och målsättningar.
Av denna anledning ber vi den höge representanten att i framtiden fortsätta att förse oss med en skriftlig rapport om de framsteg som har gjorts för att omsätta Europas säkerhetsprinciper i praktiken.
Låt mig avsluta genom att säga något om det arbete som har utförts av utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik.
Denna årliga rapport kommer att bli den sista under det nuvarande parlamentets livstid.
Den visar att de politiska gruppernas ståndpunkter sammanfaller i anmärkningsvärt hög grad, på ett sätt som de inte har gjort sedan detta parlament valdes.
Det är ytterligare en frukt av det konstruktiva arbetet i detta utskott.
För detta vill jag uttrycka min tacksamhet till medlemmarna i utskottet och dess tjänstemän.
Tack så mycket.
