# ID: svediakorp-gov440699
# author: Berlusconi, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,021
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Jag skulle vilja tacka alla ledamöter som har framfört iakttagelser.
Vi har grundligt tagit del av alla anföranden; vi kommer också att beakta dem under de 50 arbetsdagar som vi fortfarande har framför oss före Europeiska rådet i mitten av december.
Kommentarer har framförts från många håll om de insatser och det arbete som detta ordförandeskap har svarat för.
Jag skulle bara vilja påpeka att det verkligen är svårt – och jag har upplevt detta personligen – att ta itu med alla de frågor som innehavet av ett ordförandeskap innebär på den korta tid som finns tillgänglig, vilket i ännu högre grad gäller för dem som innehar ordförandeskapet under årets andra hälft, eftersom denna tidsperiod i praktiken är förkortad till endast fyra månader.
I juli och augusti försökte vi att hålla möten med regerings- och statschefer, men det var så gott som omöjligt, så vi begränsade oss till möjligheten att genomföra bilaterala samtal.
Därför blir den faktiska arbetstiden för ett ordförandeskap med detta mandat under årets andra hälft fyra månader.
Sedan är det julhelgen som medför att det sista Europeiska rådet flyttas fram till den 12 – 13 december, så det finns verkligen ytterst lite tid till förfogande.
Detta innebär att vi måste se närmare på det förslag i utkastet till det konstitutionella fördraget som föreskriver ordförandeskap som varar två och ett halvt år, med möjlighet till förlängning.
Förhoppningen är att det skall vara möjligt att finna en inflytelserik ordförande, som kan företräda vår union på den internationella arenan med auktoritet, och som kanske också har den tid som krävs för att leda de roterande system som Europeiska rådet arbetar enligt, något som naturligtvis inte kan genomföras inom en alltför kort tid.
Jag skulle emellertid vilja påminna er om att det italienska ordförandeskapet under denna period har strävat efter att bli befriat från sina förpliktelser.
Jag skall tala om för er vad vi har genomfört bara för att förklara hur mycket ett ordförandeskap har att göra: vi har hållit över 42 sammanträden med företrädare för regeringarna i gemenskapens länder och kandidatländerna, vi har avslutat flera gamla dispyter som inget tidigare ordförandeskap har löst, vi har lett 26 av ministerrådets sammanträden, tillsammans med allt det arbete som också krävs personligen av rådsordföranden när det gäller att förbereda dessa europeiska råd inom olika sektorer och att samordna råden i sig själva, vi har antagit 17 förordningar och direktiv, vi har avslutat tre förlikningsförfaranden med Europaparlamentet som hade pågått en tid, vi har slutit eller undertecknat sju internationella avtal, vi har påbörjat den tekniska granskningen av de texter som antogs av konventet – allt detta inbegriper talrika sammanträden, och nästan alltid på natten, dessutom för rådsordföranden, vi har genomfört åtta associerings- och samarbetsråd, däribland Armenien, Georgien, Jordanien, Tunisien och så vidare, vi har haft 10 toppmöten och trojkor, och dessutom skall jag åka till Kina denna vecka, vi har hållit 30 sammanträden med Coreper, tillsammans med alla förberedande möten, vi har haft 15 arbetsmöten med företrädare för Förenta staterna, Ryssland, Balkan, Latinamerika och andra länder, slutligen har vi hållit över 800 arbetsgruppsmöten i rådet.
Det framtida ordförandeskapet för Europeiska unionen måste därför vara välorganiserat och tilldelas någon med ett tillräckligt ungdomligt sinne och energi för att uthärda denna nivå av förpliktelser.
Jag är för gammal för detta, herr Schulz, men tack i alla fall.
När det gäller regeringskonferensen skulle jag vilja påpeka att den inleddes för 18 dagar sedan.
Ordförandeskapet inledde en debatt, som var öppen om än kortfattad, som inte kunde och inte kan förhindras.
Jag anser faktiskt inte att den är tänkbar i ett kollegium av stats- och regeringschefer, för att förvägra eller neka varje regering möjligheten att fastställa sitt lands ståndpunkt om ett konstitutionellt fördrag.
Ordförandeskapets uppgift var att lyssna, att utvidga varje diskussionsämne, och det kommer därefter att koncentrera allt detta till ett globalt förslag, vilket är exakt vad vi planerar att göra.
De problem som fortfarande är olösta handlar, som ni vet, huvudsakligen om institutionella frågor: omröstningssystemet med dubbel majoritet, kommissionens sammansättning – som här har framhållits i stor utsträckning – -granskningen av det konstitutionella fördraget med en eventuell utvidgning av omröstning med kvalificerad majoritet till andra områden.
Jag räknar med att utarbeta ett globalt förslag inom några veckor, när vi har slutfört den detaljerade – men, jag upprepar, öppna och lättillgängliga – granskningen av alla de frågor som vi har framför oss.
Det kommer att bli min uppgift att på bilateral grund ta kontakt med de relevanta personerna i de olika länderna för att diskutera detta, förmodligen i samband med ett informellt sammanträde med Europeiska rådet någon gång mellan den 15 och 30 november och slutligen ha det slutgiltiga förslaget färdigt i mitten av december.
En sak är naturligtvis klar, och det är att Europa och dess medborgare väntar sig ett högkvalitativt konstitutionellt fördrag, det vill säga en slutprodukt som motsvarar de utmaningar som vi allt mer kommer att behöva anta.
Vi kan inte acceptera kompromisser som försvagar Europeiska unionens förmåga att fatta beslut och att fatta dem snabbt och effektivt; därför kan vi inte begripa att försvaret av individuella nationella intressen – som dock är rätt och förståeligt – skulle kunna hindra oss från att nå ett konstituerande resultat som är nödvändigt för att befästa integration i Europa, som håller på att utvidgas och enas med ett ständigt växande antal nya medlemsstater.
I december när ordförandeskapets globala förslag har beaktas, utvidgats och diskuterats är det dags att fatta beslut.
Vi ber alla att, med tydligt ansvar som medger insyn, stödja ett fullständigt konstituerande utkast som, jag upprepar, måste vara högt och ädelt.
Om detta misslyckas kommer de europeiska medborgarna att kallas till val i juni utan någon kännedom om de nya institutionerna, och dessa medborgares förtroende för Europeiska unionen och dess framåtskridande integration skulle gå förlorat eller minska avsevärt.
Denna integration är en avgörande faktor när det gäller att möta utmaningen att göra Europa kapabelt att inta en ledande ställning på den internationella arenan, kapabelt att möta alla övriga internationella makter med värdighet och på lika villkor, i stånd att inte bara stärka demokratin, friheten, välbefinnandet och säkerheten för medborgarna utan också att sprida dessa tillgångar över hela världen.
Det är värt besväret att överväga just denna punkt eftersom vi alla har åtagit oss, på nytt med millenniedeklarationen nyligen, att ge mat, vatten, värme och utbildning till de i världen som inte har detta.
Detta är viktiga materiella resurser, men vi vet mycket väl att om de inte föregås av den första tillgången, det vill säga frihet – vilket i en demokrati resulterar i en form av regering –, så finns det ingen möjlighet att ge och garantera dessa tillgångar på lång sikt till de medborgare i världen som fortfarande saknar dem.
Jag anser att när vi – som jag har gjort under de senaste dygnen – bedömer de slutliga artiklarna i det konstitutionella fördraget måste vi vara på det klara med att detta fördrag kommer att gälla för vår medborgare för de närmaste 10, 20 åren, och att det måste ge vår union, som är sätet för den äldsta civilisationen, som är en grupp av stater och medborgare som identifierar sig med ett gemensamt arv av värderingar, principer, kulturer och civilisationer, chansen att bli en förkämpe i världen, att tillsammans med andra länder och inte i konflikt med andra länder genomföra förpliktelsen att exportera precis denna viktiga tillgång av frihet och demokrati till världen, som ensam kan garantera välfärd för människorna, som ensam med eftertryck kan garantera en verkligt fridfull framtid för hela världen.
Det finns andra mer specifika frågor, som Antonio Tajani delvis redan har svarat på, som till exempel den europeiska åklagarmyndigheten.
Vi skall efterleva utkastet till konstitutionellt fördrag.
När det gäller miljöaspekten skulle jag vilja påpeka att punkt 24 i slutsatserna omfattar miljöaspekten i tillväxtprocessen som en faktor vilken kommer att verka som katalysator för förnyelse och modernisering i nyckelsektorer som energi och transport.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja påminna er om att vi faktiskt redan har nått konkreta resultat, och detta ger oss hopp inför de fortsatta överläggningarna vid regeringskonferensen.
Vi har uppnått resultat på ett område där det till synes fanns oöverstigliga splittringar: europeiskt försvar.
Det arbete som utförts av detta europeiska råd – som kommer att ta konkret form genom rådets arbete i december – har gett upphov till insikten hos alla länder i Europeiska unionen, däribland de 10 nya länder som ansluter sig till oss, att det inte kan finnas en riktig utrikespolitik inom Europeiska unionen som väger tyngst, vilket är avgörande, om vi inte backas upp av en oberoende europeisk försvarsstyrka.
Systemet med utökat samarbete – eller strukturerat samarbete, vilket det även kan handla om – har också godtagits, ett system som tillåter vissa länder att ha större militär kapacitet samt möjligheten och föresatsen att anslå medel till försvar, att förena sig, men på tre väldigt tydliga villkor.
Det första är att detta samarbete alltid är öppet för alla medlemsstater av Europeiska unionen som önskar delta i det.
Det andra villkoret är att de kriterier och de bestämmelser som ligger till grund för att inleda detta samarbete inte bottnar i ett beslut som fattats av de stater som inledde samarbetet från början, utan att de är godkända av Europeiska rådet.
I december skall man besluta om huruvida detta godkännande måste – och det hoppas jag inte – fattas med enhällighet eller genom omröstning med kvalificerad majoritet.
Det tredje villkoret är att det europeiska försvaret inte får ses som ett alternativ till Nato utan som ett komplement till själva Nato, något som vi fortfarande anser vara en av de pelare som har garanterat över ett halvt sekel av fred och säkerhet inom Europa.
Jag kan inte annat än lova er att vi kommer att nalkas dessa slutliga 50 arbetsdagar med största engagemang och, med hänsyn till det konstitutionella fördraget, med en tydlig avsikt i tankarna hela tiden.
Vi kommer inte att lyckas – bara för att få känna stolthet och tillfredsställelse – att avsluta regeringskonferensen under det italienska ordförandeskapet.
Något sådant har aldrig inträffat tidigare, eftersom de fem regeringskonferenser som har föregått den senaste har öppnats under ett ordförandeskap och alltid avslutats under andra ordförandeskap.
Det gäller för oss också, även om vi försöker att nå en slutsats och även om vi vet att de europeiska medborgarna kommer att samlas för att rösta nästa vår och att vi därför måste göra allt som står i vår makt, eller snarare ännu mer än så, för att låta dem veta vilka roller och vilka generella gränser som kommer att ligga till grund för det arbete som skall utföras av parlamentet, vars ledamöter de måste välja.
Vi kommer aldrig att samtycka till att gå så långt som att underteckna en kompromiss, ett konstitutionellt fördrag, som inte kan ge Europa, och i förlängningen dess invånare, några garantier om att parlamentet kommer att fullgöra det som vi alla anser måste vara dess skyldighet under de kommande åren.
Det italienska ordförandeskapet kommer därför att göra allt som står i dess makt för att avsluta arbetet till december, men det kommer inte tillåta att detta arbete leder till en urvattnad konstitutionell text som gynnar individuella staters intressen snarare än försvarar allas vårt gemensamma intresse, vilket naturligtvis är allmänhetens bästa.
