# ID: svediakorp-gov440697
# author: Swoboda (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 505
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle mycket kort vilja säga något om rådsordförandens uttalanden om utrikespolitik och även om rådets resultat.
Man kunde knappast förvänta sig att rådet skulle göra annat än att uppmärksamma situationen i Mellanöstern och beklaga hur den har förvärrats, vilket den har, och också uppmana båda sidor att inte vidkännas våld samt ålägga dem en återhållsam politik.
Jag skulle i dag vilja uppmana er att göra allt i er makt, antingen på officiell eller inofficiell väg, för att ge verkligt stöd till alla fredsinitiativen, oavsett om de är av palestinskt eller israeliskt ursprung.
Jag hänvisar bland annat till det som kallas fredsfördraget i Genève, ett utmärkt initiativ taget av människor som i många år har varit verkligt engagerade i hela den invecklade processen.
Låt mig göra ett undantag här, och citera en författare – Amos Oz, en israelisk författare som sade detta i en kommentar om fredsfördraget i Genève: ” Ända sedan sexdagarskriget står vi lika nära palestinierna som en fångvaktare står den fånge som är fastkedjad vid honom med handbojor.
En fångvaktare som låser sin handled till fångens för en timme eller två gör det på rutin.
Men en fångvaktare som låser fast sig själv vid sin fånge i trettiosex långa är inte längre själv en fri man.
Ockupationen har berövat även oss friheten. ”
Jag tycker att dessa ord tydligt uttrycker behovet av att Europeiska unionen också bidrar på något sätt för att bryta detta tillstånd av icke-frihet som denna situation har orsakat i själva Israel, och det faktum att fredsfördraget i Genève är ett bra exempel.
Men de senaste dagarna har också visat att konflikten i Palestina och situationen i Irak har en starkare förbindelse till varandra än vi i denna kammare upprepade gånger har hävdat att de har.
Herr rådsordförande!
Även om det för tillfället råder glädje över det enhälliga antagandet av Förenta nationernas resolution, får vi inte överge de mål som kammaren alltid har eftersträvat när det gäller Irakpolitiken: en stark roll för Förenta nationerna och en progressiv men skyndsam och klart angiven överlåtelse av makt från amerikanerna, från de beväpnade styrkorna, till irakierna.
Irak tillhör det irakiska folket, och det måste entydigt och relativt snabbt framgå att Europeiska unionen vill genomföra denna princip och tillämpa den.
Jag är inte speciellt nöjd med det sätt som avtalet med Irak kom till på.
Jag skulle ha föredragit att det hade uppnåtts av ordföranden för rådet (utrikesfrågor) Frattini, sida vid sida med den höge representanten Solana.
Men vi borde glädjas över att de tre europeiska utrikesministrarna har lyckats nå ett avtal med Iran.
Avtal kan nås utan krig, de kan nås med fredliga medel, de kan nås genom förhandlingar med länder som gör motstånd, och vi borde glädja oss åt att detta viktiga avtal med Iran nu verkar har slutits.
