# ID: svediakorp-gov440694
# author: Karas (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 485
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande!
Ni, herr kommissionsordförande, talade om att ” övergå från ord till handling ”.
Förvisso – att genomföra det som man har föresatt sig i stället för att bara komma med tillkännagivanden, och ett steg från utvidgning till integration.
Inte bara för medierna, utan även för många av oss i denna kammare, handlade toppmötet mer om retorik än innehåll.
Jag kan inte förneka att jag tillskriver detta det datum då toppmötet hölls.
Fjorton dagar efter sammankomsten i Rom, vilken ny utveckling kan man egentligen förvänta sig på den konstitutionella fronten?
Vad för typ av svar hade kommissionen räknat med på sitt tillväxtinitiativ med hänsyn till de bristfälliga förberedelserna och det faktum att EU inte har någon politik på varken industri- eller ekonomiområdet?
Kan det inte vara nödvändigt att förena medlemsstaternas ekonomiska program och tillväxtinitiativet till ett paket med riktig finansiell kapacitet och göra ett uttalande om vem i Europa som skall göra vad och tills när för att nå de mål som vi tillsammans har kommit överens om?
Jag talar om tillkännagivanden som bereder väg för genomförandet av det som man har föresatt sig.
Vi behöver inget nytt.
Vi vill att Europa står starkt på världsarenan och struktureras i enlighet med subsidiaritetsprincipen internt.
Vi vill ha stabilitets- och tillväxtpakten; låt oss stå fast vid och genomföra den.
Vi har en idé om den inre marknaden; låt oss äntligen förverkliga den.
Vi har konkurrenspolitik; låt oss se till att konkurrenshindren tas bort i alla medlemsstater.
Vi fastställde målen i Lissabon, Göteborg och Barcelona; vad vi behöver är operativa program för att genomföra det som vi har föresatt oss, inte nya tillkännagivanden.
För det andra har vi en balanserad grund för beslut om konstitutionen framför oss.
Vi känner alla till de punkter som kvarstår att lösa.
Samtidigt som tjänster i allmänhetens intresse är föremål för subsidiaritetsprincipen utgör de en del av den europeiska sociala modellen, vilket innebär att det behövs ett undantag från konkurrenslagen.
Förseningar hjälper inte till att lösa dessa frågor.
Vi kan hålla tidsplanen eftersom frågorna fortfarande är aktuella.
För det tredje säger vi både ” ja ” och ” nej ” till en folkomröstning.
Med detta menar vi ett ” ja ” eller ett ” nej ” till en nationell omröstning om reformen.
Jag skall avsluta genom att ställa en fråga till er.
Varför, i så fall, börjar vi inte ompröva denna fråga också?
Jag säger ” ja ” till en alleuropeisk omröstning, ” ja ” till en alleuropeisk informationskampanj, ” ja ” till ett alleuropeiskt resultat.
Detta innebär att majoriteten av staterna och majoriteten av rösterna bestämmer i stället för att nationalisera ett europeiskt projekt.
