# ID: svediakorp-gov440684
# author: Ferber (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 506
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
I detta tal kommer jag huvudsakligen att fokusera på regeringskonferensens arbete, som verkligen utgör mittpunkten för rådets italienska ordförandeskap, och vi vill uppmuntra det italienska ordförandeskapet att slutföra detta före årets slut, eftersom det är det enda sättet att säkerställa att Europa även i fortsättningen, efter utvidgningen, kan vidta åtgärder på ett sätt som är öppet och godtagbart för dess medborgare.
Detta är en stor uppgift för stats- och regeringscheferna att ta på sig i Europas intresse.
Jag vill även be er – och nu vädjar jag till rådet samt stats- och regeringscheferna som en helhet – att verkligen uppmärksamma den europeiska ståndpunkten och sitt ansvar mot Europa i förhandlingarna, samt att inte trassla in sig i triviala nationella frågor.
Vi såg vad det kan leda till vid den senaste regeringskonferensen i Nice, och det är inte den europeiska kraft som vi är i desperat behov av.
Folk har höga förväntningar, och rådet bär ett stor ansvar.
På sitt eget vis skapade konventet ett förvånansvärt bra resultat.
Jag skulle vilja påstå att det utgör en utmärkt grund för de överläggningar som nu äger rum vid regeringskonferensen.
Fast jag skulle vilja poängtera att några få kritiska kommentarer naturligtvis måste fällas vid sidan av alla positiva aspekter.
För det första anser jag att det är rätt och riktigt att vi i ingressen till detta fördrag finner en plats för det kristna arv som har format denna kontinent på ett sätt utan motstycke, som är det kitt som håller ihop allt.
Låt Daniel Cohn-Bendit föra så mycket oväsen han vill om detta, men även han har sina rötter i denna kontinents kristna arv.
Er reaktion bevisar att jag har rätt.
För det andra måste vi fundera på om konventet har gått för långt i del III genom att överföra vissa uppgifter till europeisk nivå som inte har funnits där tidigare och inte borde finnas där nu.
Jag kan ta upp tjänster i allmänhetens intresse som ett exempel.
Om vi verkligen inser innebörden av subsidiaritetsprincipen har den europeiska nivån inget att göra med tjänster i allmänhetens intresse eller med samordning mellan social och ekonomisk politik.
Jag vet inte vad det finns för mervärde för Europa på detta område, där något mer subsidiaritet och konkurrens bland medlemsstaterna snarare gagnar den inre marknaden i fråga om att nå Lissabonmålen.
Det samma gäller för bestämmelserna om tillgång till de nationella arbetsmarknaderna.
Det är medlemsstaternas ansvar att fatta beslut om dessa frågor, och allmänheten väntar sig snarare svar från medlemsstaterna än från europeisk nivå.
Om vi lyckas väl med att lösa dessa problem, kommer vi i slutändan att ha ett fördrag som verkligen förtjänar att stödjas av människor över hela Europa.
Det mest hedervärda som rådet kan göra är att axla ansvaret som representant för Europas folk.
