# ID: svediakorp-gov440659
# author: Wurtz (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 789
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman! jag är säker på att ingen av oss glömmer Giscard d ' Estaings djupt kända uppmaning till oss här den 3 september: ” Glöm aldrig medborgarna! ”
Våra stats- och regeringschefer har uppenbarligen inte tagit till sig detta vänskapliga råd.
Det intryck vi får av deras diskussioner om utkastet till konstitution är tämligen patetiskt, och det för oss tillbaka i tiden: detta är en repris på Nice.
Problemet är inte att de frågor de tar upp inte skulle vara viktiga.
Men de saknar fullständigt kontakt med det som de flesta medborgare skulle betrakta som de viktigaste frågorna: vilka är målen för den framtida unionen?
Hur skall vi kunna uppfylla samhällets förväntningar?
Hur mycket vilja finns det när det gäller att ändra den nuvarande globaliseringstrenden?
Följaktligen påminner de diskussioner som förs mest om en maktkamp, utan någon som helst vision som skulle kunna väcka medborgarnas intresse.
Jag anser att Europatanken faktiskt är värd ett bättre öde.
En del av de synpunkter som kommissionens ordförande framförde i sin skrivelse till rådets ordförande verkar inte heller kunna stimulera till något som helst intresse för Europa hos allmänheten.
I sina kommentarer hävdar han att de europeiska medborgarna i allt högre grad anser det vara viktigt att unionen driver på när det gäller att genomföra de strukturella reformer som beslutades i Lissabon.
Det gäller de föreslagna reformerna av pensionssystemen, social trygghet, arbetsmarknaden, den offentliga sektorn, och ändå är detta just denna typ av åtgärder som i allt högre grad får anställda, pensionärer och arbetslösa, från Rom till Paris, via Berlin, att protestera mot denna karikatyr på europeisk politisk harmonisering.
Vad skall vi sedan tycka om det syfte som anges i samma skrivelse, nämligen, och jag citerar, ” att påskynda införandet, på europeisk nivå, av åtgärder som kommer att möjliggöra för oss att utnyttja de legala invandrarnas resurser, samtidigt som vi intar en orubblig hållning i kampen mot den illegala invandringen ”?
Sammanfattar verkligen denna dubbla strategi den vision av relationerna Europa-Syd som vi vill främja i våra medborgares ögon?
Den kommer med all säkerhet att smärta de unga människor som har tagit till sig idén att en annan värld är möjlig, en värld utan rovdrift och utan fästningar.
Dessa unga människor känner att en genuin och proaktiv utvecklingspolitik som skänker nytt hopp åt människorna i Syd är det enda sättet att lösa problemet med att människor tvingas utvandra för att överleva.
Är det inte, på ett mer generellt plan, dags att visa de europeiska medborgarna att den i allt väsentligt utilitaristiska och säkerhetsbaserade strategin när det gäller invandringen är en återvändsgränd, vilket visas av de outhärdliga och ständigt upprepade tragedierna, nu senast den som inträffade i vattnen runt ön Lampedusa?
Herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Sist, och som en avrundning, vill jag för min grupps räkning lägga fram ett praktiskt, konstruktivt och genomförbart förslag, som skulle kunna göra det möjligt för er att göra en av dessa gester som är till heder för unionen i våra medborgares ögon, eftersom de verkligen väcker till liv de värderingar som vi påstår genomsyrar våra texter.
Förslaget gäller freden i Mellanöstern.
Som ni vet har extremt modiga människor, såväl palestinier som israeler, tillbringat två år med att utarbeta en ny fredsplan utan att kringgå något av de problem som hittills har stoppat alla officiella förhandlingar.
En del av dessa personer är högt ansedda individer från den politiska, militära och kulturella sfären, inklusive Knessets tidigare talman Avram Burg, som vi alla känner till.
Planen har just offentliggjorts i dag på eftermiddagen, och två av dess skapare, Naomi Shazan, före detta vice talman i Knesset, och Jamal Zakoud från det palestinska lagstiftande rådet, kommer att förena sig med oss.
Kl. 16.00 kommer de att presentera sitt historiska initiativ för alla ledamöter som vill lyssna.
Innan dess kommer de att tas emot av talman Pat Cox, och jag vill passa på att tacka honom för det.
Jag vill föreslå, herr rådsordförande och herr kommissionsordförande, att även ni tar emot dessa båda personer och att ni hedrar det formella undertecknandet av denna fredsplan i Genève den 4 november, årsdagen av mordet på Yitzhak Rabin, med er närvaro, eller att åtminstone rådet och kommissionen gör det.
Detta skulle vara en fredsgest, och vilken gest skulle bättre än en sådan kunna demonstrera Europas identitet för världen?
