# ID: svediakorp-gov440655
# author: Barón Crespo (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,137
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Den redogörelse som rådets tjänstgörande ordförande gav oss för toppmötet i Bryssel erbjuder – för att tala i konstnärliga termer – en skiss, en vag kontur, eftersom det handlar om en mycket viktig utmaning för hela Europa, nämligen att utarbeta konstitutionen och även att organisera vårt territorium.
Det är därför en god idé att samtidigt som man talar om konstitutionen även tala om nätverket av artärer och nerver – infrastrukturnäten – som ger struktur åt något som är så mycket mer är bara en marknad: ett projekt som syftar till att vi skall få ett gemensamt liv.
När det gäller regeringskonferensen måste jag redovisa min grupps oro, eftersom den ger ett intryck av att framföra en litania, upprepa ståndpunkter, men inte ta itu med att lösa problem.
Jag måste säga att vi blev mycket oroade när vi fick veta att det första beslutet som skulle fattas – något som företrädarna för parlamentet motsatte sig – var att ta bort det lagstiftande rådet.
Detta är mycket viktigt, för vi befinner oss i parlamentet, och när vi nu har uppnått delad lagstiftningsbehörighet för första gången, så blev konferensens första beslut att eliminera möjligheten att lagstifta gemensamt med oss.
Jag vill därför vädja om att detta felaktiga beslut omprövas.
När det gäller systemet för omröstning så har vi tre problem som måste lösas gemensamt: kommissionens sammansättning, rådets ordförandeskap och röstsystemet.
I detta sammanhang måste jag säga att för vår del, eftersom vårt tänkande gäller hur man fattar beslut tillsammans – och inte hur beslut skall blockeras – stöder vi systemet med dubbel majoritet, som det föreslagits av konventet.
Jag skulle vilja rikta uppmärksamheten på en fråga som är viktig för parlamentet: använd inte platserna i parlamentet som jokrar i leken när ni skall genomföra era förhandlingar.
Detta är en mycket allvarligare fråga än så.
När det gäller utkastet till konstitution vill jag också påpeka att den ekonomiska frågan visar på otillräckligheten i ett viktigt avseende: regleringen av de ekonomiska styrelseformerna.
Detta är ett mycket viktigt problem när det gäller prisstabilitet, men också när det gäller hur vi kan fatta konsekventa beslut, inte bara när det gäller valutapolitik, utan även när det gäller den ekonomiska politiken.
Slutligen är frågan om en revidering av konstitutionen av avgörande betydelse, eftersom en konstitution inte kan låsas helt.
Det skulle göra den fullständigt oanvändbar.
När det gäller Guantánamo – där vi genomförde en utfrågning tillsammans med övriga politiska grupper i parlamentet för att diskutera denna fråga – så måste jag säga att för tillfället har vi infört ett europeiskt medborgarskap i konstitutionen.
Men i enlighet med Genèvekonventionen är det regeringarnas sak i de enskilda medlemsstaterna att försvara de europeiska medborgarna.
Jag skulle vilja be er att uppmana regeringarna att ta sitt ansvar.
Det ni har gjort när det gäller ekonomin har i grund och botten varit att rädda Delorsplanen – tio år senare – för att komma förbi Ekofinrådets veto – som hade blockerat den planen –, och nu föreslås ett antal åtgärder som verkligen skulle vara kloka, inklusive att lansera ett europeiskt lån, eftersom det här talas om hur effektivt Europeiska investeringsbanken kan göra det, men vi får se om det erbjuds något privat kapital – som det finns gott om.
Detta är en viktig fråga som ännu inte har klargjorts.
Jag måste säga, herr rådsordförande, att trots den predikoton som ni använde, så var det ni föreslog rekommendationer till de nationella regeringarna.
Det är inte Europaparlamentet som bromsar införandet av ett europeiskt patent.
Vi bromsar inte upp införandet av förordningar i den nationella lagstiftningen: det är ministrarna och deras regeringar som måste lyda er.
Ni skall inte ge råd, ni skall beordra regeringarna att tillämpa den politik ni fattar beslut om.
Detta är verkligen viktigt, eftersom det är ett slags litania som upprepas systematiskt.
När det gäller sysselsättningen väntar vi ivrigt på Kochbetänkandet, och det verkar vara en god idé att diskutera den fråga som lanserades under det svenska ordförandeskapet, nämligen Europas demografiska höst i relation till pensioner och invandring.
När det gäller invandringen och de beslut som fattades under Europeiska rådet i Thessaloniki vill jag säga till er, herr ordförande, med tanke på att Europa är ett sekulärt begrepp och ingen enskild religion har monopol på europeiska värderingar – för första gången i historien, lyckligtvis – att vi instämmer i beklagandena och sorgen över vad som händer.
Jag måste också säga att i er regering finns det människor som gör ett gott arbete – och att vi gärna erkänner det: ställd inför absolut oacceptabla och främlingsfientliga attityder från andra medlemmar av er regering visar Pisanu prov på ett seriöst politiskt ansvarstagande.
Pisanu intar samma hållning som en annan italiensk inrikesminister – Napolitano – som var den som inledde politiken med överenskommelser med länderna från vilka invandrarna kommer, en politik som borde utvecklas, och jag tror inte att det räcker att tala om en gränsbyrå; vi borde tala om gemensam utveckling och kvoter, och ni måste nå en överenskommelse om detta.
Detta är den strategi som verkligen är förnuftig inför framtiden.
Herr talman!
Liksom vår grupp tror på betydelsen av att göra framsteg när det gäller det europeiska försvaret, skulle jag vilja framhålla att min grupp, när det gäller externa förbindelser, välkomnar och stöder beslutet i detta parlaments utskott för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik att ge Sacharovpriset till Kofi Annan, de anställda vid FN som har dött och även som ett äreminne över Sergio Vieira de Mello.
Herr talman!
Av det jag hörde i FN i förra veckan verkar det som om Kofi Annan har gått med på att komma hit i januari.
Jag anser att vi bör stödja det beslutet.
När det slutligen gäller den så kallade givarkonferensen i Madrid stöder vår grupp helt förslaget som godkänts av Europeiska rådet att bidra med 200 miljoner euro.
Det enda vi vill påpeka är att den amerikanska senaten, när Bush bad den om stöd, delade upp stödet: hälften som lån och hälften som gåva.
Med andra ord behöver vi inte gå längre än Förenta staterna som i princip har tagit ett steg framåt genom att återvända till FN, men i ett läge där det blir allt nödvändigare att bestämma en tidsplan för att återlämna suveräniteten till det irakiska folket.
