# ID: svediakorp-gov440619
# author: Markov (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 616
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionär Barnier, mina damer och herrar!
Budgetutskottet, budgetkontrollutskottet och utskottet för regionalpolitik, transport och turism tar regelbundet upp övervakningen över hur EU: s regional- och strukturpolitik genomförs i politiskt och budgetmässigt hänseende.
Under alla de år jag har följt denna process har det alltid varit ett problem som synts mest, nämligen tveksamheten och förseningarna i samband med genomförandet av de olika EU-programmen, vilket uttrycks i konkreta siffror genom de utestående åtagandena.
Det är detta som Pittella så noggrant har beskrivit i sitt utmärkta betänkande.
Kommissionär Barnier!
Ni sade att ni förväntar er att läget för 2003 kommer att förbättras.
Det är förvisso så att en rad punkter uppvisar förbättringar, men jag uppmanar er att notera att – fram till den 20 september i år – de utestående åtagandena för målen 1 och 2 har ökat.
Anslagsflödet inom Interreg är överväldigande; inom mål 2 är det otillräckligt.
Vi får samma problem om och om igen.
När kommissionen antog dagordningen för perioden 2000 – 2006, efter toppmötet i Berlin, gjordes en rad förändringar i planeringen, förvaltningen och genomförandet av en lång rad olika program.
Jag anser att vi redan i dag kan se hur otillräckliga dessa förändringar var.
Den ekonomiska och sociala sammanhållningen, en av EU-politikens hörnstenar, är redan – i ett EU med 15 medlemsstater – under stark press; vi kan då bara föreställa oss vad som kommer att hända i ett EU med 25 medlemsstater.
Om vi vill ta itu med denna utmaning och bevara solidaritetsprincipen krävs det genomgripande förändringar av de befintliga bestämmelserna.
För det första har de flesta medlemsstaternas ekonomier hamnat i en krissituation.
Medlemsstaternas budgetdisciplin, som krävs enligt stabilitets- och tillväxtpakten, ger konjunkturstärkande effekter.
Regeringarna har begränsade möjligheter att finansiera nationella utvecklingsprogram.
Bristerna när det gäller deras förmåga att medfinansiera blir allt tydligare, vilket resulterar i en ökning av outnyttjade EU-medel.
Kan vi av detta dra slutsatsen att medlemsstaterna inte längre behöver pengarna?
Nej, det kan vi inte.
Man måste alltså tillåta en större flexibilitet inom stabilitetspakten, både när det gäller investeringar och medfinansiering.
För det andra, även om jag alltid har varit – och fortfarande är – en försvarare av ” n + 2-regeln ” för den innevarande planeringsperioden, vill jag gärna se att den hanteras på ett mer flexibelt sätt.
Detta kan t.ex. innebära att den i särskilda fall skjuts upp till ” n + 3 ” eller, förvisso, att medel frigörs till de länder och regioner som kan garantera att de kommer att användas i rätt tid och på rätt sätt.
Finansministrarna bör inte få möjlighet att fira årliga injektioner på miljarder euro i sina nationella ekonomier, bara därför att man inte har använt EU-medlen inom de fastställda tidsramarna.
För det tredje anser jag, precis som föredraganden, att det är nödvändigt att förenkla föreskrifterna för verkställande och om ansvarsöverföring för övervakning av fonderna och deras användning på ett lämpligt och flexibelt sätt.
För det fjärde vill jag ta upp vad jag förväntar mig att kommissionens översyn efter halva tiden skall omfatta, särskilt med förhoppning om en ingående analys av de länder, regioner och program som bidrar till problemen med outnyttjade medel.
Med parlamentsvalen 2004 framför oss, måste vi visa allmänheten att vi är förmögna att använda skatteintäkterna på ett lämpligt, effektivt och riktat sätt.
Om vi inte lyckas med det, har vi förlorat en del av vårt existensberättigande.
