# ID: svediakorp-gov440615
# author: Barnier, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,602
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill först och främst tacka Giovanni Pittella för det oerhört noggranna och grundliga arbete – helt i linje med hans temperament – som han personligen har lett på ett oberoende, noggrant och principfast sätt.
Jag vill också tacka er, herr Pittella, för kvaliteten på den dialog som ni har upprättat – återigen på ett principfast sätt, där alla personer har sina bestämda roller – inte bara med den kommissionsledamot som är ansvarig för regionalpolitiken, utan också med mina kolleger.
Det betänkande ni just har lagt fram är frukten av denna dialog, som både ägde rum med budgetutskottet och utskottet för regionalpolitik, transport och turism.
Som ni så vänligt sade, är jag alltid lika glad att besöka dessa utskott.
Det gladde mig verkligen att få höra er lägga fram ert betänkande från ett dubbelt perspektiv, både historiskt – jag kommer att säga några ord om att ordna upp det förgångna – och framåtblickande.
Ni betonade också – nästan ännu mer, genom era förslag och idéer om den framtida regionalpolitiken – behovet av att dra lärdomar både av det som hände för länge sedan och av det som har hänt mer nyligen.
Mina damer och herrar!
Jag vill påpeka att vi nu i slutet av 2003 befinner oss vid ett vägskäl: För det första måste ordna upp den senaste perioden, 1994 – 1999, genom att använda vissa metoder och föreskrifter.
För det andra måste vi hantera den innevarande perioden, 2000 – 2006, på bästa möjliga sätt genom att använda andra metoder och föreskrifter.
Och för det tredje måste vi förbereda den kommande perioden utifrån de förslag som kommissionen kommer att lägga fram i slutet av året i den tredje sammanhållningsrapporten genom att använda andra metoder och föreskrifter.
Detta, herr Pittella, är skälet till att det ni föreslår och rekommenderar – det lovar jag er – kommer att vara mycket användbart för sammanhållningsrapporten och under förberedelserna för den nya perioden.
I den text ni lade fram betonar ni två viktiga sakfrågor.
Den första frågan lyder: Varför genomförs betalningar till ett mindre belopp än planerat genom strukturfonderna i år, och vilka kommer kraven för betalningsbemyndigandena att bli för 2004?
Ni tog upp den andra frågan tidigare: Vilka effekter av n + 2-regeln kan man förutse och vilka åtgärder bör vidtas för att förenkla den i den framtida sammanhållningspolitiken efter 2006?
Mina damer och herrar!
För att komplettera de tal som jag höll i budgetutskottet föregående månad och i maj om 2004 års budget, vill jag ge vissa svar på dessa två viktiga frågor, utifrån på tre punkter.
Den första punkten: var befinner vi oss i dag?
Budgetgenomförandet har under 2003 fungerat korrekt, trots vissa oförutsedda händelser.
När det gäller den innevarande planeringsperioden börjar vår strävan att genomföra förenklingar bära frukt.
Det har varit möjligt att genomföra betalningarna snabbare än tidigare: 12 miljarder euro i slutet av augusti i jämförelse med bara 9,6 miljarder i augusti 2002; detta står för verkliga framsteg om man jämför åren.
Saken är emellertid den att – jag är återigen uppriktig, eftersom jag brukar säga vad jag tänker och ser – när det gäller perioden 1994 – 1999, med andra ord den första perioden, går utvecklingen i samband med slutförandet av verksamhet för sakta, alltför sakta, och vi har därmed fått ett alltför stort överskott av åtaganden.
Medlemsstaterna överlämnade sina uppgifter i sista minuten i januari, februari och ofta t.o.m. i mars, då den sista tidsfristen gick ut den 31 mars, och jag beklagar att det tar längre tid än planerat att granska alla dessa uppgifter, som uppgår till flera tusen.
Frågan om slutförandet av programmen för perioden 1994 – 1999 är därför mycket viktig för det som vi kallar ” de utestående åtagandena ” eller RAL.
Den andra punkten: när vi nu står inför detta läge, vad kan vi göra och vad bör vi göra?
Mitt mål – herr Pittella, mina damer och herrar – är fortfarande att minska dessa ” utestående åtaganden ” så mycket som möjligt före slutet av 2003, och vi kommer att minska dem från båda håll.
Jag skickade också i dag – herr Pittella och budgetutskottet – en del information som visar minskningens omfattning, å ena sidan genom att ställa in åtaganden som inte bör ge upphov till en betalning – frigörandet av anslag har redan förberetts – och å andra sidan genom att faktiskt verkställa betalningar.
Kommer detta att vara tillräckligt för att hantera alla de anslag som är tillgängliga i 2003 års budget?
Jag tror inte det.
Detta är skälet till att kommissionen snart kommer att lägga fram en ändringsbudget för att kunna stryka en del av dessa anslag.
När det gäller betalningsbemyndigandena för 2004, kommer jag inte i detalj att gå in på det jag sade till er förra månaden, utan helt enkelt påpeka att vårt tillvägagångssätt är välbetänkt med tanke på de senaste årens erfarenheter.
Om betalningsbemyndigandena emellertid vore otillräckliga p.g.a. ett snabbare verkställande än beräknat för perioden 2000 – 2006 och ett arv från perioden 1994 – 1999, tar kommissionen naturligtvis konsekvenserna.
Jag noterade i förbigående er särskilda oro rörande förnuftigt verkställande av anslagen i de nya medlemsstaterna för perioden 2004 – 2006; en oro som jag helt och hållet delar med er.
Jag vill också notera att detta förutsätter bra planering, vilket i sin tur kräver att budgetmyndigheten ger oss den personal som vi har begärt.
Herr Pittella!
Precis som du är jag mycket oroad över om denna goda planering kommer att lyckas och om anslagen kommer att användas väl i de nya medlemsstaterna under 2004 – 2006, som är en mycket kort period: två och ett halvt år.
För några dagar sedan träffade jag finansministrarna i dessa tio länder plus de från Bulgarien och Rumänien.
Jag träffade dem i går igen i Rom, tillsammans med ministrarna från de nuvarande medlemsstaterna.
Jag kommer t.o.m. att lägga till något mycket viktigt för att bevisa att jag håller med er helt och hållet.
Jag menar att anslutningen av dessa länder, och därmed framgången för utvidgningen, för närvarande grundas på bestämmelser, lagar och förordningar som fortfarande är lite restriktiva.
De flesta anser emellertid att en lyckad anslutning under de första åren grundas på en lyckad sammanhållningspolitik och på det faktum att vi – tillsammans med myndigheterna i dessa länder – kommer att kunna använda de tillgängliga pengarna; detta har stor betydelse eftersom vi talar om 22 miljarder euro till sammanhållningen.
Den tredje punkten: vad kan vi göra tillsammans, kollektivt?
Under den närmaste framtiden måste vi upprätthålla och t.o.m. förbättra cirkulationen av information mellan oss.
Herr Pittella!
Jag stöder fullständigt den övervakning som ni föreslår, även om det finns vissa åtgärder som vi måste diskutera.
Jag har också för avsikt att fortsätta att vara öppen.
Ni kommer alltså att få regelbunden information – med uppdateringar flera gånger per år – om de tre parametrarnas utveckling: prognoser om n + 2-regelns tillämpning, som jag hoppas kunna fortsätta med under nästa period, prognoser om verkställande i medlemsstaterna och slutligen utvecklingen i samband med slutförandet av programmen från 1994 – 1999.
Jag vill avsluta med att betona att jag, och hela kommissionen, verkligen anser att detta är ett tilltalande samarbete.
När vi nu som sagt är i färd med att anta och överlämna den tredje rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning till er, framstår det klart – som ni själva hela tiden har påpekat – att ett gott genomförande av strukturfonderna och gemenskapsinitiativen är ett av villkoren för denna ambitiösa politik som vi vill bevara och återupprätta trovärdigheten för.
Herr Pittella!
Jag kommer här att använda er lösning med patologiska RAL, som skiljer sig från psykologiska RAL.
Precis som er är jag mycket orolig när det gäller trovärdigheten, som till stor del styrs av vår förmåga att använda de tillgängliga pengarna, att visa att vi behöver dem och att de har använts på ett effektivt sätt.
För att gå lite längre i mitt svar, utöver de kommentarer som ni har gjort – som jag förmodligen till stor del kommer att upprepa i förslagen till förordningar – vill vi att den framtida sammanhållningspolitiken skall koncentreras mer på konvergens- och konkurrenskraftsmålet för mål 1 och sammanhållningsfonderna, och helt och hållet ta hänsyn till ambitionerna från Lissabon och Göteborg när det gäller målen 2 och 3, med andra ord mer allmänt kvalitativa och decentraliserade för de övriga regioner som inte ligger mest efter i utvecklingen.
Herr Pittella!
Jag upprepar er idé, som jag instämmer i, att kommissionen under nästa period bör koncentrera sig på sitt strategiska mål, och även att medlemsstaterna och de regionala myndigheterna bör få större ansvar för förvaltningen.
Detta kräver en bättre uppdelning av det ekonomiska ansvaret, men ni gjorde också kommentarer och förslag om denna fråga, som vi kommer att titta på under de sista veckorna i samband med utarbetandet av den tredje rapporten om sammanhållning.
