# ID: svediakorp-gov440611
# author: Stihler (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag välkomnar det tillfälle som ges denna kväll att diskutera kränkningarna av kvinnors rättigheter i EU: s internationella förbindelser.
Historiskt sett har kvinnorna faktiskt varit utestängda från de internationella förbindelserna.
Som professor Cynthia Enlow, en av de ansedda författarna på området för jämställdhetsfrågor och internationella förbindelser beskriver, har värdet av kvinnors erfarenheter av krig, äktenskap, handel, prostitution, fabriksarbete eller hushållsarbete nonchalerats av världens ledare och på internationell nivå.
Detta har i sin tur lett till att de traditionella internationella förbindelserna är en av de former av politisk analys där minst hänsyn tas till jämställdhetsfrågorna.
Kvinnor i hela världen tjänar fortfarande mindre än män – till och med inom Europeiska unionen, där löneklyftor mellan kvinnor och män fortfarande finns kvar inom alla sektorer –, har sämre tillgång till sjuk- och hälsovård, utbildning och arbetstillfällen samt förvägras ofta fullständiga politiska och ekonomiska rättigheter.
Våld mot kvinnor orsakas ofta just av denna diskriminering, eftersom kvinnor inte ses som jämlika med män.
Könsrelaterat våld är i sin tur legitimt och kvinnorna förvägras sina mänskliga rättigheter.
Kvinnor måste vara berättigade till rätten till liv, rätten till att inte utsättas för tortyr, rätten till likvärdigt skydd under internationella eller nationella väpnade konflikter, rätten till personlig fri- och säkerhet, rätten till samma skydd inför lagen, rätten till jämställdhet i familjen, rätten till den högsta standarden av fysisk och psykisk hälsa och rätten till rättvisa och goda arbetsvillkor.
Till och med i Europeiska unionens medlemsstater ser vi fortfarande att våld mot kvinnor behandlas orättvist.
Om jag tar Italien – som för närvarande innehar ordförandeskapet för Europeiska unionen – som ett exempel, ändrade Italiens högsta domstol i februari 1999, efter ett överklagande, ett domslut enligt vilket en manlig bilskollärare hade befunnits skyldig till att ha våldtagit sin 18-åriga elev.
Högsta domstolen noterade att offret hade burit jeans vid tidpunkten för brottet och förklarade att jeans inte ens delvis kan tas av utan aktivt samarbete från den person som bär dem.
Domstolen beslutade att offret hade samtyckt till sexuellt umgänge och drog slutsatsen att våldtäkten inte kunde bevisas.
Med detta slags attityder är betoningen på att kvinnors rättigheter skall ingå som en grundläggande del i de mänskliga rättigheterna avgörande.
Som min spanska kollega sade, betraktas kvinnors rättigheter för närvarande bara som en avsides aspekt, i stället för att ses som en grundläggande del av de mänskliga rättigheterna.
Jämställdhetsfaktorerna måste beaktas genom integrering av jämställdhetsperspektivet.
Vi bör välkomna kommissionens initiativ.
Det finns dock alltid mer som kan göras.
Initiativet att införa en klausul i budgeten för 2003 om att underlåtenhet att vidta åtgärder för att förebygga och bekämpa grovt våld mot kvinnor, som stening, offentlig bestraffning, könsstympning, bränning eller våldtäkt, är ett skäl att dra in EU-bistånd, måste beaktas.
I ett samhälle i Kenya var förekomsten av könsstympning så hög som 97 procent.
Seden att ärva fruar finns fortfarande kvar och våldtäkter och våld i hemmet är mycket vanligt förekommande.
I Pakistan uppskattade FN: s kommission för mänskliga rättigheter att en kvinna våldtogs varannan timme och hundratals kvinnor föll offer för hedersmord, våld i hemmet, bränningar och mord under 2000.
När man börjar undersöka karaktären av våld mot kvinnor och Europeiska unionens roll i de internationella förbindelserna ser man att vi kan utöva påtryckningar för att bidra till att förhindra dessa grymheter.
Vi har nu chansen att se till att vi blir medvetna om vårt ansvar inom de internationella förbindelserna och att kvinnor erkänns.
Europeiska unionen har ett ansvar för att upprätthålla kvinnors rättigheter i hela världen.
