# ID: svediakorp-gov440601
# author: Patten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,145
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag vill börja med att tacka Smet, en före detta kollega, förvisso en av två tidigare kolleger som deltar i denna debatt.
Vi var en mycket förnämlig årgång.
Jag vill tacka Smet för hennes arbete som föredragande för detta betänkande.
Hennes politiska engagemang för kvinnornas rättigheter är väl känt i både kommissionen och rådet.
Detta initiativbetänkande tar upp en lång rad frågor.
Det är ett oerhört värdefullt bidrag till att placera kvinnorna mer i centrum för Europeiska unionens utrikespolitik.
Kränkningarna av kvinnors rättigheter i internationella ärenden är en oerhört allvarlig fråga.
Det är en fråga som både kommissionen och Europeiska unionen fäster mycket stor vikt vid.
Bara i år har vi inlett tre stora jämställdhetsinitiativ, inom ramen för det vi kallar handlingsprogrammet för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i gemenskapens utvecklingssamarbete.
Först och främst har vi börjat utarbeta en kortfattad handledning för att fastställa grundläggande principer och riktlinjer för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i utvecklingsarbetet, som riktas till tjänstemän inom kommissionen.
För det andra har vi utfärdat en anbudsinfordran för upprättandet av ett mycket omfattande utbildningsprogram för personalen, både vid vårt huvudkontor i Bryssel och vid delegationerna, vilket också inbegriper personal från mottagarländerna.
För det tredje har vi inlett en uppmaning till förslagsinlämning för att stödja icke-statliga organisationers projekt.
Kommissionen har också varit mycket aktiv med att lämna bidrag till EU: s insatser i internationella forum för att främja kvinnors mänskliga rättigheter, som FN: s kommission för mänskliga rättigheter, FN: s generalförsamlings tredje kommitté och OSSE: s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter.
Vi bidrog till exempel till stödet för konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor vid det senaste sammanträde med kommissionen för mänskliga rättigheter.
Som kammaren säkert kände lades den fram av Kanada och vi gjorde ett kraftfullt uttalande om kvinnors mänskliga rättigheter, som bland annat handlade om det växande problemet med människohandel och om fördelarna med att integrera jämställdhetsaspekten.
Vad jag vill betona i dag är dock vår övertygelse att kvinnors rättigheter utgör är en integrerad del av de mänskliga rättigheterna som helhet.
Och av detta skäl vill jag ge uttryck för kommissionens reservationer när det gäller vissa rekommendationer i betänkandet.
Den fråga som bekymrar oss mest är parlamentets uppmaning till " rådet och kommissionen att i framtida handels- och utvecklingsavtal, oberoende av människorättsklausulen och som komplement till denna, inkludera en särskild klausul om sanktioner och slutligen hävande av avtalet om allvarliga och återkommande kränkningar av kvinnors rättigheter ".
Jag är övertygad om att de flesta ledamöter kommer att instämma i att frågor som jämställdhet, icke-diskriminering, våld och kvinnors rättigheter hanteras bäst inom den övergripande ramen för mänskliga rättigheter.
I förklaringen från FN: s världskonferens om mänskliga rättigheter i Wien 1993 betonas det förvisso, vilket den ärade ledamoten citerar i sitt betänkande, att " kvinnors och flickors mänskliga rättigheter är omistliga ".
Det är dessutom viktigt att inse att på statsnivå ingår våld mot kvinnor som en nödvändig del av de bestämmelser om mänskliga rättigheter som rör tortyr och dödsstraff, vilka är våra prioriteringar i fråga om mänskliga rättigheter.
Det är också värt att notera att en särskild klausul om kvinnors rättigheter även skulle förutsätta att andra frågor som rör mänskliga rättigheter införs som särskilda klausuler i framtida handels- och samarbetsavtal; till exempel en klausul om barnets rättigheter eller en om inhemska befolkningars och minoriteters rättigheter.
Klausulen om de mänskliga rättigheterna är ett dynamiskt instrument, genom vilket vi på ett positivt sätt kan främja de mänskliga rättigheterna.
Framgångarna mäts inte i hur ofta instrumentet leder till sanktionsåtgärder eller upphävda avtal, utan snarare i organiserade utbyten i frågor om mänskliga rättigheter som leder till ett mer realistiskt sätt att förverkliga målen för klausulen om de mänskliga rättigheterna.
Genom att lyfta ut frågan om kvinnors rättigheter från dagordningen för de allmänna mänskliga rättigheterna skulle parlamentet inte nödvändigtvis, oavsett beundransvärda avsikter det har, gynna de mänskliga rättigheterna.
En sådan särskiljning skulle i själva verket kunna leda till att de får minskat inflytande på den politiska dagordningen.
Låt mig ge er ett exempel; ett belysande exempel.
Jag vill gärna nämna de pågående förhandlingarna med Iran om ett handels- och samarbetsavtal.
En central fråga i dialogen om de mänskliga rättigheterna med Iran – och jag tror mig kunna påstå att jag hade en framträdande roll för att få diskussionerna till stånd – är diskrimineringen av kvinnor och det faktum att Iran inte har ratificerat konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor.
I vissa kulturella miljöer tycks det vara fördelaktigt för kvinnors rättigheter om de förs in på dagordningen mänskliga rättigheter som täckmantel.
Jag säger inte detta ur en enbart teoretisk synvinkel, som ett resultat av en intellektuell eller akademisk analys.
Jag diskuterade nyligen dessa frågor med en kvinnorättsadvokat i Syrien, som en del av våra diskussioner om ett få till stånd ett associeringsavtal med Syrien.
Jag har diskuterat dessa frågor i Iran med bland annat kvinnliga ledamöter av det iranska parlamentet.
Så även om jag inte instämmer i vad som föreslås kan jag försäkra kammaren att jag känner starkt för dessa frågor.
Ett annat viktigt instrument för de mänskliga rättigheterna som gäller kvinnors rättigheter är Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter.
Detta initiativ används mycket aktivt för att göra lokala kvinnoorganisationer i tredje länder delaktiga.
Och trots att jämställdhetsfrågorna är övergripande i detta europeiska initiativ, har även många specifika jämställdhetsprojekt stötts.
För närvarande finansierar vi till exempel ett projekt i Egypten, Jordanien, Libanon, Västbanken och Gaza som omfattar rättshjälp, läs- och skrivkunnighet, rådgivning för kvinnliga våldsoffer och medvetandehöjande kampanjer samt forskning.
Jag hoppas att parlamentet beaktar våra argument för att det inte är nödvändigt att införa en särskild klausul i handels- och samarbetsavtal, eftersom detta område fullt ut omfattas av vår dagordning för de mänskliga rättigheterna.
Jag hoppas också att kammaren inte uppfattar det jag har sagt som att vi inte i lika hög grad prioriterar de frågor som med rätta har tagits upp, till exempel könsstympning, som jag inte har nämnt i debatten.
Jag hoppas att parlamentet inte kommer att tro at vi inte ger dessa frågor högsta möjliga prioritet.
Enligt min erfarenhet som minister för utvecklingsfrågor för länge sedan, är integreringen av ett jämställdhetsperspektiv och rättvis behandling av kvinnor en av de mest centrala frågorna, kanske mest centrala frågan, i en hållbar utvecklingspolitik.
Jag lärde mig den läxan i Pakistan för ungefär 20 år sedan och jag har fortsatt att lära mig sedan dess.
