# ID: svediakorp-gov440509
# author: Guy-Quint (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 644
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, fru kommissionär, ärade företrädare för rådet, mina damer och herrar!
Jag vill tacka våra två föredragande, Gill och Mulder, för den metod de har använt och för kvaliteten på deras arbete med den här nya budgetramen.
Detta har gjort det möjligt för oss att rösta om en budget för 25 medlemsstater, att lyfta fram de traditionella budgetprioriteringarna och parlamentets ständiga intressen, särskilt när det gäller våra traditionella, centrala politikområden, men även det intresse vi i flera år har visat mikroföretagen, informationen till medborgarna och politiken för rättvisa, säkerhet och solidaritet.
De problem som har uppstått i och med det budgetförslag som rådet förelade oss bådar inte gott för framtiden, vilket särskilt gäller den historiskt låga nivån på betalningsbemyndigandena: mindre än en procent av BNP: vi måste gå mer än 17 år tillbaka för att se så låga nivåer.
Rådet, som är besatt av sunda nationella ekonomier, agerar som en revisor, men sannerligen inte som en direktör, och ännu mindre som om det har någon framtidsvision för Europeiska unionen.
Avvikelserna mellan vad som har överenskommits inom ramen för medbeslutandeförfarandet och vad som har tagits med i budgeten, den bristande överensstämmelsen mellan planerna för ekonomisk återhämtning, planerna för ett kunskapsbaserat samhälle för alla de 25 medlemsstaterna och budgetens realitet, undergräver unionens trovärdighet som en helhet.
Så vad har hänt med Lissabonandan?
EU: s budget motsvarar varken våra ambitioner eller våra förväntningar.
I år finns det två utgiftskategorier som inte följer budgetplanen.
För det första har 83 miljoner euro för mycket anslagits för landsbygdens utveckling, vilket belyser de behov som har uppstått i och med den nya taktiken för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Jag anser dock att vi måste följa principen för budgetåtstramning, och jag föreslår att vi ger upp detta överskott och förbereder oss bättre för budgetåret 2005.
Låt mig nu gå över till de externa åtgärderna, som medför helt annorlunda problem.
De förslag som kommissionen har lagt fram om återuppbyggnaden av Irak är förnuftiga och godtagbara från en budgetsynpunkt.
Vad är då meningen med förslaget om 500 miljoner euro, utom att blåsa nytt liv i den splittring som har kostat oss mycket trovärdighet internationellt?
Alla européer måste snabbt finna vägen till realistisk klokhet och ömsesidig respekt.
Avslutningsvis vill jag påminna om hur viktigt parlamentet anser att det är med en politik för att kommunicera med medborgarna.
Den allvarliga incidenten mellan kommissionen och EU: s informationsorgan försvagar denna politik och visar på hur svårt kommissionen har att respektera de prioriteringar som fastställs av parlamentet.
Den nya budgetförordningen får inte ifrågasättas, eftersom den möjliggör större öppenhet i förbindelserna med de organ som mottar EU-bidrag.
De metoder som används för genomförandet äventyrar 300 viktiga informationsorganisationer.
Det är därför uppenbart att vi måste finna en lösning, så att vi kan se till att de kan fortsätta sitt arbete.
Denna allvarliga incident ger dock anledning till en grundläggande iakttagelse: varför varnade kommissionen oss inte i tid?
Kommissionen har, som alla förvaltningar, en skyldighet att informera de politiska företrädarna.
Kommissionen följde inte detta tillvägagångssätt, trots att det fastställs i förtroendepakten för genomförandet av den administrativa reformen.
Vi röstade ja till att ge er det förtroendet, vi gav er medlen, och i gengäld förväntade vi oss den utlovade effektiviteten i genomförandet av våra politiska beslut och, särskilt, av budgeten som helhet.
Detta är ett grundläggande krav om vi i framtiden skall kunna utveckla en verklig politik för tillväxt och solidaritet och en politik för framtiden i den utvidgade unionen, som fungerar väl till förmån för alla medborgare.
