# ID: svediakorp-gov440498
# author: Colom i Naval (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 768
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Det här är den sista budgeten som det här parlamentet kommer att godkänna och därför också kanske den sista budgeten som många av oss kommer att rösta om.
Jag menar därför att detta är ett lämpligt tillfälle att bedöma vårt budgetarbete i den här lagstiftande församlingen och jag måste erkänna att min bedömning inte är helt och hållet positiv.
Vi skulle vilja fokusera enbart på det som är positivt, såsom det förbättrade budgetförfarandet, verksamheten inom vårt eget budgetutskott och bedriften att genomföra den första granskningen av budgetplanen sedan 1993.
Men vi får inte glömma att budgetens andel i förhållande till BNP har reducerats, vilket är klart otillfredsställande med tanke på unionens mål, samtidigt som det paradoxalt nog varje år förekommer ett anslagsöverskott till följd av dåligt genomförande.
Jag anser att det är både kommissionens och parlamentets skyldighet att ge sina synpunkter på den kommande budgetplanen, så att nästa kommission och parlament kan använda dem som utgångspunkt för sina överväganden.
Trots sin ringa omfattning tycks unionens budget omfatta allt och jag tackar huvudföredraganden för hans samarbetsförmåga när det gäller att få ihop alla våra olika önskemål.
Vi kan konstatera att den innehåller allt från skydd av hasselnötsodling till ett pilotprojekt för att stödja terrorismens offer.
Jag skulle vilja betona att förordningarna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna och strukturfonderna måste följas och att budgeten inte är rätt skede i förfarandet att ändra dem.
Men om det finns en fråga som lyser klarare än alla andra, om det finns ett mål, mina damer och herrar, i den här budgeten för 2004, så tror jag att det är att förbereda unionen inför utvidgningen, inför integrationen av 10 nya stater.
Baserat på mina erfarenheter då jag själv var observatör i ett kandidatland – det börjar bli några år sedan nu – kan jag förutspå att den här integrationen kommer att bli framgångsrik.
Jag skulle särskilt vilja tacka parlamentet för dess envisa målmedvetenhet, eftersom rådets första reaktion mer påminde om tvångsmässiga revisorer än om politiker som inser vilken historisk utmaning som vi står inför: den största och svåraste utvidgning som vi någonsin har varit med om i det europeiska integrationsprojektet.
Rådet försökte låsa allting, under flera månader vägrade rådet att se över budgetplanen och rådet vägrade också att inkludera de 25 länderna från och med den 1 januari.
Jag tycker att en sådan politisk gest skulle ha varit väl värd att överväga.
Men i en sällan skådad uppvisning av lättsinne och politisk demagogi har vissa försökt kasta en skugga över budgetens centrala mål genom att föreslå en omotiverad ändring som skulle innebära att ytterligare 500 miljoner euro lades till de anslag som redan har planerats för Irak.
Mina damer och herrar, vi har godkänt 100 miljoner euro i humanitärt bistånd till det landet, och på torsdag kommer vi att godkänna detta beslut i plenum.
Europeiska kommissionen begär och kan endast motivera ett gemenskapsstöd på 160 miljoner euro för 2004 till återuppbyggnaden av Irak.
Jag kan garantera er att många miljoner EU-medborgare som var emot det här illegala kriget, vilket inleddes utan Förenta nationernas stöd, inte kan förstå varför Europeiska unionen måste ge något annat än humanitärt bistånd till Irak.
Jag kan garantera att det kommer att bli väldigt svårt för mig att förklara detta för mina medborgare – väldigt svårt – och jag kan bara tolka ändringen som ett uttryck för att man vill rena sitt dåliga samvete efter att ha stöttat ett illegalt krig.
Mina damer och herrar, det finns absolut ingenting som kan rättfärdiga detta.
Det enda vi kan rättfärdiga – nu när det finns en FN-resolution – är att på ett rimligt sätt bidra till vad kommissionen föreslår.
Jag skulle också vilja passa på att fråga – och jag vet att José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra snart skall tala – varifrån de högt ärade ledamöterna från Europeiska folkpartiet skall få pengarna.
Från Latinamerika?
Från Asien?
Från Afrika?
Från Medelhavet?
Var skall ni ta pengarna ifrån?
Eftersom ni är väl medvetna om att det inte finns några anslag någonstans, inte ens om man tänjer flexibilitetsinstrumentet till det yttersta.
Jag skulle därför vilja be er att ta ert ansvar och dra tillbaka ändringsförslaget, så att vi inte gör oss till åtlöje och så att Europeiska unionen får en budget som ger oss förutsättningar att hantera utvidgningen och som kan skapa fred.
