# ID: svediakorp-gov440496
# author: Martinez (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 641
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr rådsordförande, fru kommissionär!
Det är tydligt att EU-budgeten för 2004 innehåller en hel del förändringar eller nyheter: den har beskrivits som en budget för ett Europa med tjugofem medlemsstater, med en ny struktur som bygger på verksamheter, syften och mål.
Detta gör inte nödvändigtvis budgeten mer lättläst eftersom vi t.ex. har 215 verksamheter i stället för den tidigare uppdelningen i administrativa utgifter och driftsutgifter.
En annan nyhet är också att uppdelningen i obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter snart försvinner och det dröjer inte längre förrän vi får se budgeteringen av Europeiska utvecklingsfonden (EUF).
Kommer vi i parlamentet då fortfarande att kunna slutföra en debatt om den här frågan på två timmar och genomföra en omröstning om utgifter för 100 miljarder euro?
Det finns därför en demokratisk brist när det gäller budgeten, vilket den här tomma kammaren är ett tydligt bevis för!
Budgeten innehåller även andra brister, först och främst när det gäller beräkningarnas tillförlitlighet.
Det är siffrorna för utestående åtaganden: mellan 6 och 8 miljarder euro i outnyttjade anslag varje år och det är ett problem, framför allt när vi dessutom inte har tillräckligt med pengar till biodlare, fåruppfödare, fiskare osv.
Budgeten innehåller också en rättvisebrist: år efter år – och det vet vi alla – har Europa sina vinnare och förlorare och det är alltid samma människor!
José Maria Aznar predikar gärna för hela världen om budgetbalans, men faktum är att Spanien får royalties till ett värde av 8 miljarder euro varje år och utan denna inkomst skulle Spanien aldrig uppnå budgetbalans.
Samtidigt får majoriteten av de andra länderna betala mer – Frankrike och Tyskland, till exempel.
I Frankrike förlorar vi mellan 2 och 4 miljarder euro varje år, vilket motsvarar en TGV-linje om året!
Här måste det vara något fel!
Det råder också en brist när det gäller hierarkin mellan budgetprioriteringar: det är nog så bra att öronmärka 200 miljoner euro till återuppbyggnaden av Irak, att ge ytterligare 200 miljoner till Afghanistan och 240 miljoner euro till Turkiet för att täcka föranslutningskostnaderna, men är det verkligen det vi skall prioritera när hela Europa bara får 600 miljoner euro under 2004 för att bygga motsvarande några få kilometer TGV-linje?
Bör vi lägga 640 miljoner euro på Afghanistan, Turkiet och Irak – som ingen har tvingat oss att förstöra – när vi inte ens kan bygga snabbtågsförbindelser eller större transportnät?
Budgeten innehåller en missriktad solidaritet, som i sin tur avslöjar en fjärde brist: en bristande samstämmighet.
Det här är ett Europa som i Lissabon kungjorde att man ville bli världsledande inom kunskapssektorn, vilket Nikita Chrusjtjov satte upp som mål för sitt land redan 1960 i syfte att överträffa Förenta staterna.
Det här är ett Europa med Erasmus Mundus, som vill vara ett världsomspännande universitet, ett Europa med betydande arbeten Perikles, ett Europa med en allomfattande utrikespolitik, en Shiva med tusen armar, oavsett om det är i Cotonou eller Mercosur, i Asien eller i Sydafrika, det gäller ” allt utom vapen ”, för de fattiga och till och med för de rika.
Och ändå har detta de globala dimensionernas Europa en i egentlig mening inhemsk budget på 100 miljarder euro, vilket motsvarar en procent av vår BNP, och den procentandelen ökar inte.
Med tanke på motsättningen mellan dessa globala ambitioner och denna skrattretande budget kan man fråga sig vad det är som är sanningen om Europa.
Svaret finns i budgetarna: år efter år svänger Europa ihop ett antal imponerade tal, som i själva verket visar sig inte vara mycket att komma med.
