# ID: svediakorp-gov440490
# author: Wynn, Terence (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 793
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Med tanke på några av de frågor som har diskuterats under denna debatt måste jag hela tiden påminna mig själv om att detta är första behandlingen.
Ett av problemen är att debatten koncentreras på vad vi redan har röstat om i utskottet och vad vi mycket väl kan rösta om i plenum på torsdag.
Slutresultatet kan bli detsamma; men det kan mycket väl bli annorlunda på vissa områden, som till exempel kategori 1 b, där vi i utskottet röstade för en siffra över marginalen på 83 miljoner euro för mindre gynnade områden.
Min vän och kollega Walter har påpekat att hans grupp kan komma att rösta annorlunda, vilket skulle leda till att det inte blir kvalificerad majoritet, och då skulle problemet vara löst.
Om en kvalificerad majoritet ändå skulle säkras får vi inte glömma bort att detta är första behandlingen och att denna fråga kan lösas i sinom tid.
Mycket har sagts om den fråga som dominerar kategori 4; nämligen vad vi skall göra med medlen till Irak.
Vare sig vi antar eller förkastar ändringsförslaget om 500 miljoner euro får vi inte glömma – som jag säger på nytt – att detta fortfarande bara är första behandlingen.
När det gäller Irakfrågan är det också värt att nämna att rådet för första gången har inbjudit Brok och mig själv att resa till Madrid för att delta i givarkonferensen, ett högst generöst och välkommet erbjudande.
Tyvärr kan ingen av oss resa, men vi kommer att ersättas av baronessa Nicholson från utskottet för utrikesfrågor och Jensen från budgetutskottet, så vi kommer åtminstone att vara företrädda.
Som ordförande är det min uppgift att respektera utskottets ståndpunkt, inte att motarbeta den.
Jag inser att jag är utskottets tjänare och jag försöker avspegla vad vi har röstat fram.
Däremot är det också min uppgift att återspegla den ståndpunkt som nås efter omröstningen i plenum.
När det gäller de 500 miljonerna euro är jag förvirrad.
Jag vet hur vi röstade, men jag vet också vad som har sagts.
När kommissionsledamot Patten till exempel talade inför utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet – kommissionsledamot Schreyer hälsade och bad om ursäkt, hon satt i ett annat sammanträde samtidigt – klargjorde han att 200 miljoner euro var det maximala beloppet som kunde utnyttjas enligt kommissionens åsikt, baserad på en utvärdering av behoven.
Vid toppmötet i Bryssel förra veckan, vilket jag följde med stort intresse, begärde inte en enda medlemsstat ett belopp över 200 miljoner euro.
När kommissionsledamot Patten lade fram sina förslag påpekade han att detta var den siffra som han tänker föreslå vid givarkonferensen i Madrid.
Jag hörde också i morse – huruvida det är sant vet jag inte – att Förenta staternas kongress avslog det belopp som president Bush föreslog för bistånd till Irak.
Kongressen har skurit ned det till hälften, och säger att halva beloppet kan ges som bistånd, men att den andra halvan måste vara i form av lån.
Dessa upplysningar måste kontrolleras, men det är vad jag fick höra i morse.
Om vi inte röstar igenom de 500 miljonerna euro, och 200 miljoner euro är den slutliga siffra som kommissionen beslutar sig för, har kommissionsledamot Patten också sagt att om dessa medel används snabbt och effektivt, kommer kommissionen att återkomma med en tilläggs- och ändringsbudget.
Jag skulle fråga kommissionsledamot Schreyer om hon kan bekräfta detta.
Det är ytterst viktigt att vi får veta – före torsdagens omröstning – huruvida kommissionen kommer tillbaka och ser till att det avsätts mer pengar för nästa år, på behovsbasis, om parlamentet godtar de 200 miljonerna euro och dessa pengar sedan används snabbt.
Vi får inte glömma att vår ståndpunkt är 30 miljoner euro om beloppet på 500 miljoner euro avslås.
Då måste vi naturligtvis se på förslaget om 200 miljoner euro, jag det är min förhoppning att, om beloppet på 500 miljoner euro avslås, att vi inte beslutar att 30 miljoner euro är det belopp vi helt håller fast vid.
Jag hoppas att alla politiska grupper väljer det maximala beloppet på 200 miljoner euro, om än spritt över två år.
Låt oss inte glömma att det fortfarande krävs ett beslut genom medbeslutandeförfarandet och att även rådet måste gå med på denna siffra.
Sedan kommer den hårda förhandlingen under medlingsförfarandet om var pengarna skall tas ifrån.
Om vi är naiva nog att tro att allt kommer att komma från flexibilitetsinstrumentet, har vi långa nätter framför oss under medlingen när denna fråga skall förhandlas.
