# ID: svediakorp-gov440481
# author: Garriga Polledo (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 703
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Jag tar till orda för att redogöra för min grupps ståndpunkt om Mulders betänkande om förslaget till allmän budget för budgetåret 2004.
Jag skulle vilja gratulera föredraganden till hans hårda arbete för att nå samstämmighet.
Det senare är alltid svårt i den första behandlingen, när alla inblandade parter är inriktade på att lyfta fram sina egna prioriteringar.
Föredraganden har gjort ett bra arbete.
Föreliggande förslag stöds av större delen av kammaren.
Min grupp ställer sig bakom det förslag som i dag läggs fram.
Vi anser att det ligger i linje med grundprinciperna i vårt strategiska ställningstagande.
En sansad syn på ökningen av betalningsbemyndiganden tycks ha växt fram under den första behandlingen.
Hänsyn tas till att medlemsstaterna måste följa stabilitetspakten och uppfylla kravet på att absorbera balansen.
Hänsyn tas även till önskemål som framförts av observatörer från framtida medlemsstater.
De skulle vilja se ökade betalningar, i linje med de summor man enades om i Köpenhamn.
Dessa blygsamma siffror för ökningen av betalningsbemyndiganden bör ändå bli en tröskel för parlamentet.
Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna räknar i princip inte med ytterligare förhandlingar om efterföljande minskningar från rådets sida mellan nu och den andra behandlingen och förlikningen.
När det gäller Mulder-betänkandet håller vi dock fast vid de ändringsförslag som överensstämmer med vår grupps ståndpunkt.
För det första har vi hänvisningen till budgetplanen efter 2006.
Vi kan gå med på att en intern diskussion om denna fråga inleds av den nuvarande kommissionen, fastän vi anser att det är alldeles för tidigt att en sådan diskussion leder till beslut i frågan.
Det bör överlåtas åt det nya parlamentet och den nya kommissionen att fatta besluten efter deras tillträde 2004.
Vi begär att detta skall återspeglas i resolutionen.
I fråga om debatten om de tidigare A-30-posterna är min grupp mycket orolig för att ett misslyckande med att nå en överenskommelse inom rådet skulle kunna försena införandet av de nya rättsliga grunderna.
Det behövs ett förslag av rådet inför förlikningen den 24 november.
Om förutnämnda överenskommelse skulle försenas kan detta få olyckliga följder för organisationer som för närvarande får bidrag från unionen.
Det måste finnas möjligheter att sätta tryck på rådet.
Vi håller därför fast vid vårt ändringsförslag om grundlönen för rådets personal.
Jag syftar på den miljon euro som finns i reserven.
Föredraganden, Neena Gill, känner till allt detta.
Vi begär dessutom att hänvisningen i resolutionen skall vara striktare och mer uttrycklig.
För att övergå till rubrik 4 så har alla grupper nått en mycket tillfredsställande överenskommelse som skyddar Europaparlamentets prioriteringar i fråga om geografiska områden.
Kommissionens preliminära förslag var otillräckligt.
Det innefattade två nära förbundna problem.
För det första förvrängde det själva strukturen i budgeten genom att skapa en orealistisk marginal.
Beslut om anslag till unionens externa verksamhet kan inte fattas enbart på grundval av redovisningskriterier eller kriterier för budgetens genomförande.
De krediter som godkänns utgör politiska signaler som sänds ut av unionen till tredje länder.
För det andra ägde rådets första behandling rum på grundval av siffrorna i det preliminära förslaget.
Krediter minskades ytterligare, som om detta vore möjligt.
Fel politiska signaler sändes ut, och ingen hänsyn togs till Europaparlamentets traditionella prioriteringar.
Jag skulle vilja betona att denna kammare är oberoende.
Den är ansvarskännande och mycket duktig på att förena politiska prioriteringar med önskvärda genomförandenivåer.
Torsdagens omröstning kommer att gälla en verklig marginal, inte en virtuell.
Avslutningsvis är jag säker på att ändringsförslaget kommer att behandla följande fråga och att andra talare kommer att tala om den utförligare och mer vältaligt.
Jag skulle helt enkelt vilja be ledamöterna fundera på om unionen, i ljuset av FN: s resolution, vid givarkonferensen verkligen bör erbjuda den ringa summa som föreslagits av kommissionen och godkänts av rådet.
I ett sådant scenario, vad skulle det bli av unionens politiska initiativ, om det enda ändringsförslag som lagts fram förkastas?
