# ID: svediakorp-gov440418
# author: Booth (EDD ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 211
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Detta förslag handlar om att fullfölja avregleringen av järnvägsfrakttjänster och öka konkurrensen i de medlemsstater som inte har avreglerat sina marknader ännu.
I princip kan en del kanske uppfatta detta som en positiv utveckling, eftersom denna kan ge Förenade kungariket nya marknadsmöjligheter i andra medlemsstater.
Jag har dock, min begränsade erfarenhet till trots, förstått att inta en cynisk hållning.
Under det att Förenade kungarikets marknad till stor del är öppen, enligt principerna för den inre marknaden, kan detsamma dessvärre inte sägas om många andra medlemsstater.
Frankrike, Belgien och Luxemburg motsätter sig fortfarande starkt ett fullföljande av godstrafikens avreglering.
Genom direktivet om säkerhet har en europeisk järnvägsbyrå förts på tal, så att alla nationella säkerhetsbestämmelser hädanefter endast kan införas efter föregående rådfrågning och anmälan till kommissionen, vilket ger kommissionen möjlighet att undersöka förslag till nationella bestämmelser och ifrågasätta dem om den vill.
På så sätt försvinner alla möjligheter för medlemsstaterna att införa brådskande lagstiftning om den nationella järnvägssäkerheten så kräver.
Detta är, enligt min mening, ännu ett exempel på förmynderi från superstatens sida, där Bryssel antas veta bäst.
Försök att tala om det för våra fiskare och jordbrukare!
